Inlägg från: k girl
|
-
-
Ok, en lunch senare och jag har kommit på lite till:
Hur ofantligt jobbigt det är när man kan behöva hålla emot krystvärkarna. Allt jag hade läst var "kroppen vet vad den ska göra", ungefär. Jovisst, men då uppstår problem när man inte FÅR krysta trots att man har krystvärkar. Tänk er att hålla emot en brännande ränndiarré som ingenting annat hellre vill än komma ut och hela tarmsystemet krampar. Fy tusan. I det läget tog jag glatt emot en spinalbedövning.
Hur lite det är som egentligen är instinktivt. Där ligger man med en bräcklig liten bebis i famnen. Never mind blöja och påklädning, men hur ska man hålla, lyfta, amma? Jag tordes knappt peta i min son det första dygnet. -
För mig kändes det inte som om allt skulle ramla ner, utan mer som om anus var milimeterstort och skulle spricka (blev sydd i mellangården).freakout skrev 2010-02-18 12:14:39 följande:hahahaha...Bästa inlägget på FL-Ever!! Gud vad jag skrattar Som man minns sin smärta, och som du beskriver den ts, är man liksom där igen- For real! Jag trodde verkligen ALLT skulle ramla ut där nere första toabesöket.. Både fram och bak! Och som någon skrev, Papper var inte något önskvärt och Always bindor- Ha! Släng er i väggen! Shit vad roligt..Vilka smärtor man upplevt o så sitter man här o garvar åt det..Ah, det är underbart! Tack TS!
-
JAAA, precis!Myngle skrev 2010-02-18 12:32:44 följande:Min största förvåning första gången var att det var så hårt jobb. Rent faktiskt! Värsta träningspasset. I timmar! Jag hade fruktansvärd träningsvärk i hals, nacke och axlar dagarna efteråt. Det var inte vad jag väntat mig.
-
När jag kom in till förlossningen åtta cm öppen (det var det där med tre minuter mellan värkarna som inte riktigt stämde för mig) sade BM oombedd: "Det här går geschwint, du ska föda barn om en och en halv timme!". Det tog ytterligare nio timmar...annanka skrev 2010-02-18 13:21:17 följande:Vid båda mina förlossningar har jag tvingat BM att ge mig en tid på när det är över. Första prickade rätt med en sex minuters marginal (hon sa fem i halv 5 och tjejen kom 04.31) och den andra gjorde ett "sämre" jobb och felade med en kvart.
-
Helt sant. Fy tusan vad 8ont det gjorde!annanka skrev 2010-02-18 14:50:57 följande:Jag var lika förvånad då som du är nu Höll ju på att glömma, något som ingen nånsin talade om för mig vadr att bebisarna kan, om de vill, sparka under tiden man har värkar/krystar och det min vänner, gör ondast av allt! Båda mina töser har utsatt mig för den smärtan som är helt jävla olidlig!
-
Jag fick xylocainspray. Men jag var så öm att jag ryckte till så fort barnmorskan ens nuddade i underlivet. Faktum är att det var VÄRRE än när hon sydde! Man vill liksom att allt ska vara över när det "ska" vara över, det gör det väl värre antar jag.Man vill gosa med bebis ifred.mammahaj skrev 2010-02-18 14:53:59 följande:Det är såå många som skriver att det gör såå pnt att bli sydd efteråt? hur kommer det sig. ja menar klart att det är "total manglat" där nere men får man inte bedövninG? (snälla säg att man får bedövning....) //en lite mindre naiv förstföderska to beDet är väl som allting annat, en del har extremt ont medan andra knappt har ont alls. Man behöver ju inte ta allt som skrivs som en sanning för alla.Sencha skrev 2010-02-18 14:55:11 följande:det gjorde min tvåa också, men jag tyckte inte direkt att det gjorde ont.
-
FÖr mig var katetern världens bästa uppfinning när jag var så trött att jag inte orkade gå på toa...Kitty82 skrev 2010-02-18 15:08:10 följande:Har fött ett barn och visste inte att det var så viktigt att kissa hela tiden...gud vad dom tjatade. Kom inget så dom tog en kateter, gjorde så himla ont men kunde ta lustgas samtidigt, som tur va!! Sen efter förlossningen va det dax att kissa igen...med det gick inte. Då "hotade" barnmorskan med kateter igen, och då jäklar kissade jag!
-
Därför att barnet har svårare att sjunka ner när kissblåsan är full.Lingling11 skrev 2010-02-18 15:24:22 följande:Dum fråga, men varför är det så viktigt att kissa hela tiden?
-
Vilken idiot.baby beluga skrev 2010-02-18 16:28:18 följande:jag hade trots allt läst på tills det sprutade ur öronen - MEN fattade ändå inte exakt HUR ONT det kan göra efteråt. jag hade smärtor värre än förlossningssmärtorna och skrek rakt ut så fort jag rörde mig. det var kanske ett extremfall men ändå - bättre att vara beredd än oförberedd. fler saker - jag använde INGENTING ur bb-väskan utom katrinplommonjuicen, och den tackade jag gudarna för. sen kan det vara bra att inse att många BM:ar inte orkar läsa förlossningsbrevet. hade jag fått göra om det hade jag skrivit det mycket kortare och mer "to the point" - nu ignorerades det mesta jag skrivit. att BM kan vara en medelålders man som diskuterar hur han måste hinna med sista tåget under krystningsskedet och sätter en tid på när barnet "måste vara ute" så han hinner hem i tid - för mig innebar detta att jag blev klippt och i princip "forcerad" under krystningen. hade inte ens i mina vildaste fantasier (och de var ganska vilda) tänkt mig nåt sånt och hade varit mkt mer specifik vad gäller min önskan att INTE BLI KLIPPT eller påstressad om jag vetat. trodde inte man gjorde sånt utan att det var fara för barnet.
-
Men bytte de inte skift så att någon annan kunde ta över? Tycker att det är ett jättemärkligt förfarande. Jag antar att du kommer att skriva i nästa förlossningsbrev (om det blir fler barn...) att han inte är välkommen?baby beluga skrev 2010-02-18 16:40:49 följande:japp verkligen. och inte är man i tillstånd att direkt protestera heller... jag fick ca 20 min på mig att krysta innan han "hjälpte till", men efteråt har man ju fattat hur lite det är egentligen...
-
JA. Jag skulle ha stått på mig mer när jag kom in om smärtstillande, jag trodde ju att jag "bara" var i latensfas då jag när vi åkte hemifrån hade värkar med fem minuters mellanrum. Men jag öppnade mig för fullt och det var för sent för ryggbedövning tyckte BM. Jag hade dock behövt något då både jag och livmodern var uttröttade.NellieMonique skrev 2010-02-18 17:11:08 följande:Jisses.Så dagarna efter förlossningen kommer man känna sig som en zombie med blöja.Att ens palla sminka sig och få besök dagarna efter är väll bara att glömma :PNi har inga bra tips att ge en så att man kanske kommer lindrigare undan med smärtan i rumpan och onta förlossniongar.Nått speciellt ni skulle velat gjort annorlunda???
Jag önskar också att jag hade sagt ifrån när en undersköterska väldigt hastigt och lustigt bestämde sig för att tillmata min son och gjorde i ordning ersättning utan att jag gavs möjlighet att pumpa ur. Det är tillåtet att säga NEJ och det är tillåtet att säga till om att ersättningen ska vara läkarordinerad. Hon körde över mig totalt och kunde ha förstört min amning (hon var en riktig skräcködla kan tilläggas). Det var barnmorskor som reagerade, vet att hon faktiskt fick en tillsägelse då jag tog upp detta när vi skrevs ut. -
Så här är det: om det inte är så att du är förlossningsrädd - då borde du gå och prata med någon - så har du ett antal månader på dig att mentalt förbereda dig för förlossningen. När jag var i vecka 8 var jag skräckslagen inför tanken på förlossningen. Jag hade sett en god väns tre (3!!!) förlossningsfilmer (hur jag nu kunde få för mig att göra det) och såg diverse hemska scenarion framför mig - barnmorskor som hänger på magen, som masserar livmodern för att få ut moderkakan, huvuden som står i mynningen och fler hemskheter. Ju längre tiden gick, desto lugnare kände jag mig. Mot slutet av graviditeten hade jag helt glömt bort hennes förlossningsfilmer och var helt fokuserad på mitt eget. Och helt ärligt: JA, det gör skitont. Men det gör inte så ont att man inte kan tänka sig att göra om det, om man har en någorlunda normal förlossning.Taryn skrev 2010-02-18 22:19:26 följande:Nejmen fy tjejer det finns en anledning till varfor man inte berattar sana har saker.. All respekt till er for vad ni har gatt egenom och statt ut med, (det gor riktigt ont och skrammer mig o lasa, magen vander sig av illamaende) men jag onskar verkligen inte jag (Bara 8 veckors gravid) hade last detta. Jag vet att edt kommer bli en seriost tuff tid men jag onskar jag inte irktigt visste vad det innebar for att slippa fasa for det visuellt. Jag bor nog ga o fa angestdampade medikamenter nu.
Jag kan ju därtill tillägga att jag:
- Tappade tretton kilo direkt efter förlossningen och tyckte att jag mådde SKITBRA, jag hade ju inte vatten i knäna och kunde röra på mig (trots att jag gick som en gammal cowboy och hade träningsvärk i muskler jag inte visste fanns)
- Inte såg ut som om jag var i fjärde-femte månaden utan tappade magen bara några dagar efter förlossningen (BM kunde inte känna kanten på livmodern när hon skulle kontrollera mig innan vi åkte hem, den hade dragit ihop sig rekordsnabbt). Mina egna gamla kläder kunde jag ta på mig ett par veckor efter förlossningen.
- Inte hade illaluktande avslag och hade mest blodblandade flytningar i tre veckor efter den där första BB-veckan.
- Läkte ihop jättebra.
- Var så euforisk efteråt att det kändes som om jag svävade på små moln - trots att bebisen höll oss vakna halva första natten, trots en skitjobbig förlossning som nära nog slutade i akutsnitt och trots att sonen fick gulsot. Två dagar efter förlossningen frågade jag maken: när ska vi göra det igen?
-
Haha, jag trodde ända in i det sista att jag inte skulle behöva hjälpa till något när de anlagt sugklockan... Tji fick jag. (Det krävdes två dragningar, sedan fick jag krysta ut honom själv fast med hjälp av yttre press)LollloZ skrev 2010-02-19 11:45:33 följande:Jag trodde att om man fick hjälp av sugklocka, så skulle bebis vara ute efter ett drag. Tjena! 10 drag senare (varav att den lossnade 4 ggr från bebisens huvud), yttre press på magen, klipp och krystningar så kom hon ÄNTLIGEN ut! Hade då krystat i 5 timmar utan att det hände nämnvärt mkt! Phu!
-
Men herregud - det där var väl ändå onödigt snipigt sagt?lizagirl skrev 2010-02-20 11:10:35 följande:Synd att du verkar haft en sån otrevlig upplevelse... mitt avslag upphörde efter 1 vecka och luktade ingenting. Jag kunde "krysta" ut mitt bajs redan dagen efter.. inga problem. Min svanskota höll sig på plats båda förlossningarna... samt att båda förlossningarna även var det häftigaste jag varit med om... SÅ ... SYND för dig att du inte hade en bra upplevelse som sagt.
Jag hade en skitjobbig förlossning (sekundär värksvaghet, utdraget, sugklocka, på gränsen till akutsnitt), jag hade ont i hela kroppen efteråt, jag sprack och blev sydd, jag hade helvetiska eftervärkar - men ÄNDÅ var förlossningen något av det häftigaste jag varit med om. Sen kan jag inte påstå att jag hade en "bra" upplevelse, för det var ingen rolig förlossning, men det var en erfarenhet jag ALDRIG skulle vilja vara utan och heller inte ändra på. Det är inte ett jävla dugg synd om mig. Synd att du inte kunde ta tråden för vad det var - skrivet med en hel del glimt i ögonen. -
Jag surnade till för att jag (till viss del) kände igen mig i trådstarten, låt vara att den är lite raljant skriven - och jag tycker inte att det är ett dugg synd om mig. Hade inte velat byta ut min förlossning mot en lättare sådan (och för mig gick ju återhämtningen dessutom väldigt bra). Jag låg visserligen inte och garvade under värkarna, men det är i alla fall det häftigaste jag har varit med om. Det behöver man liksom inte ha haft en lätt förlossning för att tycka.Lady Dahmer skrev 2010-02-20 21:03:21 följande:det känns faktiskt uppmuntrande att det KAN gå lätt! Jag är så jävla nojjig över kommande förlossningen att jag behöver gripa efter halmstrån. Kanske den här gången blir smidig?
Nåväl, jag hoppas att du får det lite lättare den här gången. Måste erkänna att jag har förhoppningar på det för nästa barn.
