Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Missfighter: 6 barn!!!  Låter onekligen som att du har massos av erfarenhet på de området, känns skönt att veta om jag har mera frågor senare.

Maia: Roligt att vi har så många fredsmäklare här inne som skall uppfostra oss andra. Nu var ju detta överspelat så de känns lite onödigt att komma in dagen efter med pekpinnan när de inte är några problem kvar. Susie var själv på henne medrådet att gå till läkare och jag såg inte de inlägget förens senare. Så jag trodde de bara var mig hon reagerade emot vilket de inte var. Susie gav liknande svar som mig angående självkänslan, jag har bett om ursäkt att jag inte menade något illa, jag har förklarat hur jag tänkte.

Susye: Beklagar sorgen efter sonen, måste vara fruktansvärt!!! Stor kram och de var inte meningen att de skulle bli groll i din tråd. Men de känns färdigystat nu. Jag var dock inte den enda som personen tog åt sig av. och vi gav likvärdiga råd. Hoppas du återkommer inom kort då.

Eddiesmamma: De finns bipolära i tråden som har genomgått graviditet, jag hittade en som har en öppen blogg. Försökte skriva privat till henne, men inget svar än så länge. Jag är oxå intresserad av samma som du, är oxå bipolär (typ 1) och planerar graviditet. Äter du Lithium eller har du slutat med den?

Så här har min läkare sagt: Jag kommer få äta lithium under graviditet, då de kommit ny forskning som säger att de går bra. Med tätare provtagningar och tätare besök hos min psykiatriker samt spcialistmödravård. Sen får  jag ta propavan v.b (som man kan äta under graviditet).

Lycka till med allt! Och du vågar kika bak i tråden, du kommer inte ramla av stolen för de

Haha! Ja de var ju ett långt uppehåll må jag säga

Susye: Jobbigt om d har svårigheter att sova. Starkt av dig att skriva om din son! Ser att du skrivit inlägg mitt i natten. Sen kallar inte jag de där grollet att jag tjafsade för jag gav likvärdiga råd som du gjorde samt som råden du gav till anonym (trötta frugan). Om vi säger att hon skulle reagera negativt om att få råden att söka sig till terapeut, har du tjafsat med henne då?

Jag tror inte heller de har något med sjukdomen att göra, så länge de inte rör sig om en depression, För de kan ju få självkänslan på fall. Jag skulle rekommendera en beteendevetare för att få andrasätt att tänka på när de negativa tankarna kommer. Sen finns de ju enkla råd att tillgå om man läser Mia Törnbloms bok självkänsla nu tex att skriva upp 3 bra saker man gjort varje dag  för att stärka självkänslan.

Jag tänkte på de du skrev att positiv beröm rinner av honom, kärlek osv. Hur är de om man vänder på de, tar han åt sig kritik mera, fastnar de på ett annat sätt?

Hoppas de blir bättre för honom framöver!

Jag önskar dig all lycka och de vore roligt om du kan vara kvar  denna tråd så jag får veta hur de går. Jag fick förresten kontakt med hon jag skrev om tidigare, som var bipolär och hade fått en liten. Hon skrev bland annat att om man var tvungen att vara sjukskriven när bebisen var född och inte sambon kunde ta hand om barnet så fick någon annan i släkten ta ut föräldrapenningen. Angående din medicin så har jag en kompis som äter den för epilepsi och hon åt även en annan sort och hon har fått två friska pojkar.

Roligt att vara gravid *vill oxå*

Susye: Jobbigt med sömnproblem! Ja de är verkligen viktigt att man söker hjälp i tid. Usch jag hatar att bli sjuk, de är så jobbigt för mina runtomkring!

Missfighter: Jag kan se mig själv som bipolär men jag har aldrig sagt eller tänk att jag är psykiskt sjuk. Jag hade svårt att ta in diagnosen förut jag oxå, men då sökte jag upp en studiecirkel för bipolära, som jag träffade en gång i veckan, jag skaffade mig en kontaktperson och jag läste på ordentligt. Jag gjorde även ett nätverkskontrakt som ligger i min journal hur mina manier har sett ut tidiga tecken och hur jag vill ha det när jag blir sjuk.

Sen har jag pratat med psykologer i två omgångar, senaste psykologen tyckte nog inte att jag hade några problem att ta upp direkt.. och de hade jag nog inte heller, var väl den här strävan efter att bli perfekt, vilket inte går, som gav sig till känna. Även träffat en beteendevetare där jag jobbat på med att ändra mitt tänkande när de gäller självkänslan. Numera är jag nöjd med min insats på jobbet, förut kunde jag jobba ihjäl mig för att sedan tycka jag var värdelös i vilket fall som helst. Jag fick ett mantra som jag skulle rabbla dagligen.. Jag och min arbetsinsats är värdefull och jag gör så gott jag kan!

Efter min senaste sjukdomstid, jag var inlagd i 3 månader, så var jag tvungen att börja berätta på jobbet om min sjukdom och cheferna fick veta såklart. Jag har inte mött några svårigheter eller problem pga detta. Tidigare har tänkt att jag skulle kunna hugga av min vänsterarm mot att få slippa berätta på jobbet. Och jag har även tänkt att jag skulle låta bli att bilda familj för att slippa berätta för cheferna om min sjukdom, om vi säger att jag skulle få särskilda behov som tillhör sjukdomen. Jag har haft skamliga känslor helt enkelt för att jag är bipolär.

Det är en process man måste gå igenom, att acceptera sig själv som man är, även med en diagnos i bagaget.

Har ni några planer inför helgen? Själv blir det lungt, sambon jobbar och jag skall inte göra nåt speciellt. Träna massor hade jag tänkt göra dock ;))

Åh va roligt med weekend i Göteborg!!  

Jag tycker om att träna (går på vattengympa, simmar, styrketränar och går på ridskola), har precis tagit tag i träningen mera nu, då jag börjat med viktväktarna. Förut har jag bara ridit en gång per vecka och promenerat. Har ca 10 kilo, jag vill få bort. Fotografera gillar jag (har en Nikon D80), umgås med sambo, vänner och hälsa på släkten. Går gärna på bio och sen bloggar jag, sen 3 år tillbaka. Älskar att resa. Näste tripp blir till Thailand  mars. Vad har du för intressen? förstår att familjen tar mycket tid.