Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2
3 månader har snart gått igen.Tiden rusar fram
-
-
Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2
-
FAN måste få skriva av mig, drack i helgen för första gången på ett halvår, har slarvat med mina mediciner och har en minneslucka. Minns att jag var över hos ett par grannar och snackade en massa, dansade vilt och sen minns jag inte hur jag kom hem. Låg i ångest och skrek i telefonen sen till pappa att jag ville dö, att alla hatar mig, mina syskon pratar inte med mig jag hade ringt dom med. Jag skäms ihjäl... fy fan. Jävla bipolaritetshelvete och fan vad dum jagf är"!!!!
Hur ska jag kunna se grannarna i ögonen igen? hur ska jag veta vad jag har gjort om jag ens gjort något? Har ett blåmärke i pannan, stora sår på händerna faaaan....
Ska aldrig mer dricka... -
Jag ahr en bra stöttning av sambon. Sonen är bara 17 månader så.. ;) Mamma är en klippa och även om jag nu vet att man gör allt för sina barn hur gamla de än är så fattar jag inte hur hon har orkat stötta mig så, ta hand om mig vid kriser och helt enkelt bara finnas där. Hon är min sörsta trygghet, plus hennes make som alltid får mig att känna mig välkommen och att jag inte är till besvär.Dolliver skrev 2010-04-26 19:16:42 följande:. En öppen fråga till alla här - vad får ni för stöttning i hemmet, av mannen/barnen/omgivningen? Har ni berättat för era barn och hur berättade ni det? Jag är bara så nyfiken på hur det går till hos andra.. Jag får tex enormt mycket stöd av min man och utan honom hade jag befunnit mig i ekonomisk kris ALLTID. Han är den där som klarar av att dra ner mig, eller upp, vilket som nu behövs.. och jag inser att jag hade aldrig kunnat leva med någon annan som hade "problem" - vi hade troligtvis dragit ner varandra och det hade bara blivit kalops.. Min man är tryggheten själv, han är så "normal" (kan inte hitta ett bättre förklarande ord). Nackdelen är att han har svårt att sätta sig in i hur det är att ha ångest, att inte ens orka sköta sin hygien eller hur all kraft kan gå åt till att bara få upp barnen på morgnarna. Men jag tar hellre det än att inte bli stöttad alls..Har syskon som ställer upp när de kan men då gäller det mest sonen. Dagiset har varit väldigt bra bemötande och flexibla vad gäller sonens schema. Har berättat i stora drag mina problem och de är med på att göra vad de kan för att stötta genom att vara bemötesgående gällande sonen.Har inga vänner kvar men är nöjd så, har min egna lilla familj plus familjen utanför hemmet och det är en stor familj. Sen en viktig person för mig är ssk på psyk. Hon ger mig medicin 1ggn/vecka och vi pratar mycket. Hon stöttar mig i både läkarkontakt, medicin, samtal och även i handling i möjliga mån, tex om jag ska på nåt möte och det inte känns bra så är hon alltid villig att följa med om hon kan.Som sagt sambon är ett stort stöd men jag vet att han har haft det väldigt tufft med situationen och blir lätt orolig/frustrerad så jag drar mig undan lite nu.
-
Kramar om! Vet hur skit jag mår när sånt händer, jag kan bli en riktig häxa mot mina nära och kära och jag mår piss av det! Det blir bättre snart! Kämpa på!TigerLily skrev 2010-04-26 18:40:30 följande:idag var en toppendag...tills vi kom hem.. då brakade helvetet lös.. jag blev så arg och ledsen för att de inte lyssnade, fick panik och ångets så jag tog 5 oscasxand, mpr skit,.. känner mgi värdelös som människa och mamma, orkar bara inte så lönge till.. går in i en väögg... igen.
-
Irriterad!
Vet inte vad jag ska göra med mina känslor för sambon. Älskar honom men blir så fruktansvärt irriterad så fort jag ser honom i stort sett.Det var allt. ;) -
tack för att ni finns. Fattar inte hur jag kan vakna strax efter kl 3 på natten då jag käkat 5 oxascand på kvällen innan. Hjärnan går på högvarv men jag e helt slut på nått konstigt vis. Fick lägga mig på golvet nyss en stund för att inte svimma.
Ska till soc idag och kolla om det finns nån möjlighet med hjälp av nått slag, typ avlastning eller nått. har blivit erbjuden tidigare men har tackat nej.. för jag VILL ju klara allt själv.. och det funkar.. i perioder.. men det är mig själv som jag bränner ut och straffar i längden har jag insett. Sen har pojkarnas pappa inte tid mer än knappt varannan helg då han är egen företagar och har 3 butiker spridda i landet att sköta, allt från falkenberg upp till härnösand.
-
Finns nån av er i Norrköping.
Vore kul o prata över en fika. -
Jag blir så himla less!!! Jag har fullt upp nu med att jobba med min sjukdom plus att jag ju är gravid. Har haft en del strul med jobbet och att de inte alls förstår sig på att jag är sjuk. Tog mod till mig och ringde arbetsledaren idag för att bara höra hur det är med alla och hur det går...
Efter ett tag i samtalet så pratade jag om att jag försöker aktivera mig lite, för att jag inte mår bättre av att sitta hemma o titta i väggen... Då fick jag tips om nåt nyöppnat ställe som jag kunde åka o spana in... (så här långt var allt bra)... men sen sa han: "Du kan ju alltid ta en semesterdag och åka dit..."
AARRRGHHHH!!!! Det känns som om alla mina kollegor tror att jag har nån jävla slags semester!!!! Är det så in i h-vete svårt för dom att förstå att jag mår dåligt!???
Jag kämpar som ett djur just för att inte ha dåligt samvete över min sjukskrivning, och hade väl börjat komma en liten bit på väg. Men nu känns det som om jag fått en stor klubba i huvudet, och sitter på startlinjen o grinar igen... SUCK
Finns det NÅN annan här som får skit från jobbet eller omgivningen hela tiden?? -
Har förresten tänkt på att byta jobb många gånger förut pga detta men tänkt att det blir säkert bättre när jag mår bättre... Men nu känns det f-n inte kul längre!!!
Undrar om de fattar hur mycket de förstör för mig??? -
Pratade med läkaren nyss. Han sa att jag är i en blandepisod.
Vad är det?? -
http://www.psykiatriinfo.se/AZTemplates/Page.aspx?id=879Anonym (Ninda) skrev 2010-04-27 12:58:28 följande:Pratade med läkaren nyss. Han sa att jag är i en blandepisod. Vad är det??Finns massa av andra sidor att googla på. Ta och läs runt lite för att få en klarare bild än jag tor vi kan ge dig då vi har så olika typer av bipolär. En hel djungel det här.
faaaan....