Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Jag är BP som pendlar ganska snabbt .. och just nu så är jag tvärsäker på att det är en mixed/blandepisod. Jag är så jävla deppad men städar och far runt. Rent blir det iallafall, tillochmed den äckliga toalettstolen

hermolepsin och Voxra äter jag, hermolepsin som stabiliserande, voxra mot depp som jag precis återbörjat med, ritalin för min narkolepsi, och zolpidem för att somna och sova bättre.

lamotrigin fick jag hallucinationer av och blev hyper  usch vad jag avskydde den!

jag får såna äckliga biverkningar på hermolepsinet så jag blir lite less.... får biverkningar på allt....

Hmm min psykolog är också ekeptisk mot mediciner för mig för jag blev ännu mer manisk av Efexor som dom testade en gång... får se vart jag hamnar till sist. Men jag ORKAR inte mer. Orkar inte vara hypereffektiv ena dan och som en zombie andra dan, ha aptit så jag slukar allt ena dan sen nästan ingen aptit nästa osv osv ... och så IBS i magen - det räcker fan nu, och en historia av utbrändhet - gå igång i 180 och så ingenting nästa... puh.

testar bara

Hmm. Verkar funka nu. Problem med att bli utloggad hela tiden. testar igen.

Men det är ju för att det är en antidepressiv, bipolära ska inte ta antidepressiva, däremot måste de allra flesta ta stämningsstabiliserande och/eller neuroleptika.

Usch vad jobbift det är att vara upp och ner hela tiden! mådde ganska bra igår...men efter mitt besök hos af så vart det inte lika roligt längre...de hade ju efter mitt samtycke begärt in utlåtanden från psykiatrin ang mina diagnoser...tyckte det känndes bra att ha allt dokumenterat där..så dom inte kan slänga mig på vilket jobb som helst.....ska få någon slags cooatch som ska hjälpa mig både till ett jobb och sen vara delaktig unde min anställning också...känns konstigt men bra!!

Igår kväll fick jag ett totalbryt...sambon och jag sätter oss och pratar..jag säger då att jag inte vill att han ska skämmas för mig för att jag är så onormal..och nu vill jag helt plötsligt inte att af ska ha mina akter från psyket...blir ju knäppförklarad överallt!

Idag hade jag planerat att åka ner till stan och handla kläder...men nää..här sitter jag och vill ingenting..inte klätt på mig eller duxhat eller någonting....kan inte bara medicinerna ta bort allt..orkar inte kämåa mer...

blev nog lite luddigt..men vill bara säga att jag känner igen mig i er så mycket ang att man är värdelös osv...urk

testar igen

Bor nån här i Norrköping?
Kanske vill fika??

Ledsen, Stockholm här.

Har någon av er varit självskadande och självmordsbenägen utan att ha varit djupt deprimerad? =/ För mig är det något som bara känns fel nu.. jag blir jättearg och förstörd för ingenting men är inte direkt djupt deprimerad, i alla fall inte hela tiden (blandepisod). Det känns bara som om jag inte bryr mig längre. Det börjar kännas farligt...