Inlägg från: Triskele |Visa alla inlägg
  • Triskele

    Jo, jag är en manshatare.

    DrKejs skrev 2010-03-02 21:56:21 följande:
    Trevligt om det fungerar så i din närhet, det är inte min erfarenhet, varken som offer för övergrepp eller som stödperson som utsatta.
    Ej heller verkar mina erfarenheter vara speciellt sällsynta.
  • Triskele
    DrKejs skrev 2010-03-02 23:22:13 följande:
    Jag har varit stödperson tidigare.
    Jag har tyvärr inte den energin som krävs för att arbeta med volontärarbete längre.
    Arbetet och graviditeten tar all kraft.
    Helst skulle jag se familjejourer där könet på den som söker skydd och stöd inte spelade någon roll. Jag är skeptisk till den könssegregation som sker idag.
  • Triskele
    DrKejs skrev 2010-03-02 23:43:12 följande:
    Det är Östergren också. Att möta människor utan förutfattade meningar kan vara fruktbart.
  • Triskele
    DrKejs skrev 2010-03-02 23:51:45 följande:
    Jag föredrar att granska avhandlingen när den väl kommer, det ger sällan en rättvisande bild att granska ett arbete under utveckling om man vill få en helhetsbild.
  • Triskele
    DrKejs skrev 2010-03-03 00:03:49 följande:
    Det tycker jag är ett ojuste sätt att bemöta forskare på faktiskt.
    Varför skulle man frångå vetenskapliga grunder bara för att man t.ex. tar fasta på vissa teorier mer än andra?
  • Triskele
    TessaS skrev 2010-03-03 08:37:31 följande:
    Men det behöver ju inte handla om att bli placerad på piedistal. Blir du inte glad om någon uppskattar när du gjort något jäkligt bra på jobbet? Blir du inte glad om din man säger att du är vacker? Om någon bekant ringer och vill träffa dig, för du är en intressant person, blir du inte glad då? Är all uppskattning att ragga i dina ögon? Jag gör ju samma för folk i min närhet som jag uppskattar, borde alla män i min närhet hata Kvinnorollen då, för att jag råkar uppskatta dom..? Du verkar tolka "uppskatta" som att sätta på peidistal eller dregla över kroppsdelar, jag ser det som att faktiskt bara just uppskatta folk i sin omgivning. Jag ser det som en helt könlös känsla jag känner inför människor jag känner eller träffar. Jag uppskattar män, jag uppskattar kvinnor. "Behandla schysst" ser jag inte heller som något som bara görs för mig. Jag behandlar folk jag tycker om schysst... män, kvinnor, hundar... Jag skyddar min man från att bli sårad, jag skyddar mina vänner från otrevligheter de kan råka ut för. Min man skyddar mig, mina vänner skyddar mig. Men ni ser allt med feministglasögon och det känns som om ni går miste om mycket uppskattning eftersom det ska filtreras, analyseras och bli förbannad på innan någon kan säga något uppskattande. Och gud förbjude att det kommer från en man, för då är han en lobotomerad idiot som bara vill klämma er på pattarna...
    Om jag gjort något bra på mitt arbete får ju jag beröm för en aktiv handling jag har utfört. Ibland blir jag glad, ibland kan jag bli irriterad. Beror på situation.
    Min självbild är såpass uppfuckad att kommentarer om mitt utseende snarare framkallar misstro och starkare kritik från min sida gentemot hur jag ser ut.
    Något jag lärt mig leva med, men som mina pojkvänner och andra som ger komplimanger om utseende finner frustrerande.
    En av dom bästa kommentarerna jag fått handlade om ett anletsdrag som jag varit skeptisk till, men som en väninna tycker är awesome. Det var bra för att det fick mig att se att skönhet eller estetik i människokroppen är en högst subjektiv upplevelse.
    Det är trevligt när folk vill ses. Men vill dom ses bara för att dom vill ha ut sex av mig får dom säga det på förhand. Jag uppskattar inte fejkad vänskap.
    Heh, jag är inte feminist. 
    Och om någon säger något uppskattande så kan jag bli glad, det beror ju helt på vad det handlar om och hur personen bemöter mig i övrigt.
    Jag har en vän som är en mansgris t.ex. Han har grova fördomar om kvinnor och är extremt fixerad vid kroppsdelar. Men jag kan umgås med honom för att han inte tror att han skulle ha någon rätt att ta på mig eller få bestämma över mig.
    Jag struntar verkligen i könet, men jag kan faktiskt inte strunta i könsrollerna.
    Det är dom för trasiga för.
  • Triskele
    DrKejs skrev 2010-03-03 09:38:23 följande:
    Fast då ifrågasätter du faktiskt hans förmåga att ägna sig åt vetenskap.
    För där ingår det att försöka motbevisa teser, annars är det inte vetenskap.
  • Triskele
    TessaS skrev 2010-03-03 10:23:34 följande:
    Ja, jag vet inte vad jag kan säga längre. Om du inte uppskattar beröm utan man riskerarar att du blir irriterad... tja.. Sorgligt, är ordet som dyker upp. Du säger det är trevligt om folk vill umgås med dig, men måste ändå lägga till en passus att det inte gäller om de bara är ute efter sex...? Bara det att det är något som dyker upp som en tanke känns... tragiskt. Jag måste nog hålla med om din tanke om att du har en "uppfuckad självbild"... men jag förstår inte hur det kan vara ett argument för att män inte får uppskatta kvinnor? Det är ju bara en person som uppskattar en annan... för mig är det helt oviktigt om det dinglar kroppsdelar mellan benen eller på bröstkorgen. Är det ärlig uppskattning så är det. Inga "men", inga "bara det inte gäller sex" inga "sätta på piedistal"... Det må vara naivt, men jag mår jävligt bra av att ta uppskattning på allvar när någon faktiskt lagt ner energi och tanke på att uppskatta mig. Oavsett om det kommer från någon med dingel mellan benen eller på bröstkorgen.
    Nu missar du poängen.
    Jag uppskattar beröm om det är förtjänat. Inte om det bara är yta och inte betyder något. All uppskattning är inte ärligt menad.
    Jag vill inte råka på ytterligare en killkompis som bara är vän med mig för att han vill ha sex med mig och som efter att jag sagt att jag inte vill antingen mobbar mig för det, fryser ut mig, baktalar mig eller som vissa gjort, tar det han vill ha utan mitt samtycke.
    Vill man ha sex eller något annat så får man fan vara öppen om det istället för att luras.
    Jag tror inte du förstår vad jag menar med uppfuckad självbild faktiskt.
    Jag har inte sagt att man inte får uppskatta varandra, varifrån fick du det?
    Däremot är jag ingen "gudinna", prinsessa, Venus o.s.v. Jag kan inte uppfylla dom idealen och jag tänker inte försöka, i slutändan blir personen besviken på att man inte var så bra som den projicerade och då blir man istället föraktad. Nej tack till det.
Svar på tråden Jo, jag är en manshatare.