The return of the Lolilla

Nej jag har jättelagoma tuttar. Hade jag haft jättetuttar hade jag opererat bort dem. Det verkar skitjobbigt. 

Hahaha. När mina tuttar börjar sagga kommer jag nog att tycka att det känns lite pinsamt och mesigt om min man hävdar att de är snyggast i världen. Man blir inte blind och dum i huvudet för att tuttarna börjar sagga? 

Varför? M kan mycket väl glatt berätta att hans nya arbetskollega är skitsnygg. Det känns varken illojalt eller taskigt. Fast det beror kanske på hur man säger saker. Han berättar sådant för att han är helt glad över att det finns snygga tjejer i hans branch. Jag hade kunnat kommentera ett par tuttar om de dansade förbi och var snygga.

Det verkar bara vara jag som tycker att det är helt normalt att berätta om allt jag gör under dagen "Hej älskling idag höll jag på att kissa på mig klockan 10 för att det kom en skitsnygg ambulanskille till jobb och jag var tvungen att sitta kvar och titta på hans skitsnygga röv i ca en timme vad har du gjort idag?" Det är verkligen helt oladdat här hemma. Tänk om vi inte älskar varandra??

Ja alltså...Jag delar inte aktivt med mig av allt jag har bara konstant mundiarré. Det jag försöker säga är nog att det är helt betydelselöst för mig och jag ser det absolut inte som en lojalitetsfråga hurovida M eller jag spanar på något hett. Typ. 

Du får gärna bjuda hem oss på middag allihop. Det är ingen som blir sur. 

Pratar ni fortfarande om bröst? Givetvis. 

Nej men alla tänker på bajs ändå. 

Jag hade fått panik. Jag har någon skadad noja som gör att jag ryser i hela kroppen om undersidan av mina bröst nuddar revbenen under bysten. Jag ryser till likadant som jag gör när jag hör V tugga på nappen eller gnissla tänderna. Det är jätteobehagligt! 

Hahahaha :´)