Min 17åring (!!!!!) bet mig!!

Man förvånas aldrig av tonåringar och jag tror, har inte den blekaste aning då inget hjälper hos oss, att man ska ge dem utrymme. Vill de inte äta hos mig får de fixa egen mat, ser de ut får de se ut, håller de sig instängda på rummet får de väl vara där också då det är deras privata utrymme. Och jag har ofta "onda" tankar i huvudet såsom "ska de inte flytta hemifrån snart", "är det fel i huvudet på dem", " är de inte riktigt kloka", "jag ger upp och skiter i dem" osv och jag tror inte det är fel så länge du innerst inne älskar dem. Även vi vuxna är "spontana" och gör fel mot tonåringarna men inte är man väl sämre som människa för det, det gäller att båda kan säga förlåt fast det är väldigt svårt ibland  Och att haspla ur sig hemskheter här är väl inte sämre än att grodor kommer ur våra munnar ibland? visst, vi ska föregå med gott exempel men mot en tonåring är det INTE alltid lätt. Man är för jösses inte mer än människa som försöker överleva en tonåring......
Så TS, mitt råd är att ta nytt tag till nästa gång ni ses, kanske fixa lite mys för bara dig ohc henne och kanske prata ut om det som hände. Men jag skulle nog backa lite och låta henne få vara rufsig i håret och låta henne skippa maten om det inte passar coh då göra egen mat......

Att man biter, nej det är inte okej. Men jag kan förstå henne. Hon var arg på dig (av någon anledning) och varför ska du handgripligen släpa din 17-åring till matbordet? vill hon inte äta så visst, då får hon väl strunta i det. Du har väl ingen rätt att tvinga henne?
Jag hade nog fan också bitit då, och jag är 25!

Och hur kan man säga att det inte står rätt till i huvudet? Det är din dotter du talar om.

Jag bedömer situationen efter vad som står i ts. Eftersom det knappast är någon annan som författar det inledande inlägget så förutsätter jag att ts står för vad hon skriver och anser att det ger en rättvisande bild av vad som skedde. Annars får man nog skylla sig själv.

Nej barn ska inte få bete sig hur som helst. Men det finns en väldig massa sätt att hantera situationen på utan att bli handgriplig i de flesta fall. Det är en 17 åring vi pratar om, inte en femåring. Och kasta mat på väggarna gjorde hon knappast.

Du blandar äpplen och päron rätt friskt här. Om du tycker att det är konstruktivt att handgripligen tvinga en 17-åring att sätta sig vid matbordet, och att det på något sätt skulle resultera i en trevlig stund med matro för hela familjen så får det stå för dig. Själv ska jag lägga på golvet och skratta ett tag.

När jag var 17 år skulle jag inte ha gjort min mamma illa, klart som tusan det inte står rätt till. Men om det gör det i hennes huvud eller i ditt huvud TS, det är frågan?! Ni kanske borde prata? Man ska inte behöva skrika på en 17 åring.
Ni kanske måste få en bättre och närmare relation än vad ni har nu? Det kanske är någonting som tynger hennes hjärta och som gör att hon vill vara ifred.
Hon har ju säkert sex och dricker osv. Det kanske har hänt någonting som gör att hon är less på tillvaron.
Det blir ju inte bättre av att du skriker och är sur på henne.

Spara mat på en tallrik åt henne så kan hon äta senare, hon vet ju själv när hon är hungrig och vill ha mat. Hon ska ju snart ut i vuxenlivet.

Tycker du "började" så att säga. Du kränkte henne, hon kränkte dig. Man drar inte nån i armen, allra minst en annan nästan vuxen människa. Det finns så många andra metoder att ta till.

Ni har ju fortfarande "makten" över pengar t.ex. för jag antar att hon inte kan försörja sig själv? Då är det ju bara att hon uppför sig, annars blir det varken mobiltelefon (för ni betalar väl samtalskostnaderna?), biopengar eller nån annat som hon kan behöva och uppskattar.

När jag var 17 år jobbade jag extra, det skulle förvåna mig om hon inte tjänade lite pengar till sig själv. Att dra in på mobilkostnader, mobiltelefon osv till en 17 åring är nog svårt :)

Jag hade kännt mig kränkt. Beröring och ömhet är på bådas villkor, att vara öm mot någon kan innebära att finnas där, lyssna och bara vara. Hon lever ett liv där allt händer nu och du behöver respektera det. Du anser att hon överreagerade men du vet ju inte hur det är inne i henne, hur mycket som händer i hennes sinne, kropp och hjärna nu, låt det ta lite tid.
Jag tror din dotter har mycket inom sig som behöver komma ut någonstans. Allt kan missuppfattas och förvrängas och bli pannkaka i den åldern, men låt det vara så, låt henne vara! Kanske du inte är den hon känner att hon vill öppna sig för just nu, men låt henne vara som hon är!

Finns där och låt henne vara. Kanske hon öppnar sig för dig, kanske inte. Men hon är alltid din dotter!

Tjaa, att hon beter sig som en tre-aring ar ju inte sa konstigt nar du behandlar henne som en trearing!

Som jag skrivit tidigare i tråden, när maten står på bordet äter vi punkt slut. Passar det inte då, ja då får man vara utan mat. När min 20åriga dotter bodde hemma för 2år sen gällde samma sak för henne och hon var då 18år. Och givetvis tvingar jag dom inte att komma hem och äta om dom är hos kompisar:) Då får dom äta när dom kommer hem.

Och ja, det är min dotter jag talar om. Man älskar sina barn villkorslöst men det hindrar än inte från att tänka om dom är helt dumma i huvudet.

Hon får sitt studiebidrag själv, med dom får hon betala mobil och nöjen samt kläder. Såvida det inte gäller tex en ny vinterjacka, vinterskor och sådant.

17 år..då är hon snart myndig..

Jag förstår hon blev irriterad på TS -jag hade också blivit det om ngn pillade mig i håret och inte accpeterade ett nej.

Och jag tycker det är fel som mamma tvinga ett vuxet barn komma ned och äta-hon kan ta ansvar själv för maten.

Jag tycker det osar kontrolbehov hos TS-på ett osunt vis.

En 17 åring skall inte hunsas som en trotsig 2 åring som inte förstår ngt alls. En 17 åring är i princip vuxen och man ger sig inte på en tonåring på detta vis för en sådan bagatell. Man får respektera henne mer!

Jag förstår denna 17 åring tjej lackade ur helt och bet sin mamma-vad skulle hon göra då hon blir förföjd och inte respekteras?

/en 40 årig mamma