Lyckan går i kras hela tiden!

Jag har själv varit väldigt oturförföljd genom livet. Upplever precis som din vän att jag inte vågar känna mig glad eller tacksam, för i samma stund som jag gör det så kommer allt att rasa. För det blir verkligen alltid så.

Jag tror precis som Tutilure att det finns en mening med allt, även om man inte kan se det just nu. Visst blir jag deppad över allt som går fel, men jag väljer att se att det finns ett skäl till det. Även om den vägen jag valt kändes rätt så kanske det var fel väg i det stora hela. Ödet vill något annat för mig, och genom dessa misslyckanden så kanske jag leds in på rätt väg till slut. Man måste försöka se det positiva i det hela, annars går man under.

Jag tror att allas öde ser olika ut, vissa är kanske menade för större/annorlunda saker, och då kanske de inte kan uppfylla sitt öde genom att gå de vanliga vägarna som fungerar för andra.

Meningen med ens liv är kanske inte det som man själv tror att det är, så ibland får man prova andra vägar än man först tänkt sig.

Sen tror jag även att människor som har gått igenom en massa ofta blir otroligt starka individer, så all otur kan även ha ett syfte i att bygga upp en som person. Jag har mycket livserfarenhet pga allt jag gått igenom, och det har jag stor nytta av i mitt yrke där jag arbetar med att hjälpa andra människor. Utan alla jobbiga händelser så hade jag kanske aldrig lockats till detta yrket, och jag hade kanske inte heller varit stark nog att klara av det.