Kär i chefen?

Jag tyckte också min chef var charmig och speciell när jag började på mitt jobb... men hade tankarna under kontroll och trodde inte att det skulle bli mer än så. Han var ju en "supermoralisk" person som man aldrig tänkte skulle vara otrogen eller liknande. Han började dock flirta med mig när jag bara jobbat några månader och då var det betydligt svårare att hålla mina egna känslor på plats också.

Det blev mest en massa flirtande från bådas håll men kollegorna blev lite sura och det slutade inte så roligt rent "officiellt" för mig och chefen... Vi jobbar dock kvar båda två och fortsätter att småflirta med varandra, och vi verkar fortsatt ha ömsesidiga känslor för varandra, nästan tre år senare.

Jag har också undrat hur länge jag ska orka med detta.. men det är skönt att längta lite till honom och jobbet, även om vi båda är upptagna och han är min chef och det aldrig kommer att bli något mer. Det är också härligt att få sådan uppskattning av sin chef som samtidigt är en väldigt fin person :)

Jag vet inte hur det kommer att sluta... trodde tidigare att det skulle rinna ut i sanden om vi inte gick vidare, men det verkar snarare som att vi kommer varann närmare och närmare utan att det någonsin blir fysiskt. Jag har heller inga planer på att lämna min sambo eller så.

tack för att du delade med dig. Det kanske är kul att bara ha nåt att fantisera om oxå, har som sagt inte definierat mina känslor ännu, men det är för omväxlingsskull lite intressant med lite ögongodis med. 

Finns det ingen mer med erfarenhet om såna här känslor??

Jag önskar att jag kunde råda dig till att ta dig en ordentlig funderare innan du gör något som helst som kan leda till att han fattar vad du tänker... för det kan bli mer utav det, än du hade tänkt från början. Däremot är det ingen idé att ge ett sådant råd, eftersom jag vet att känslor inte är så lätta att bestämma över på det sättet...

I vårt fall blev flirtandet på den nivån att han strök mig på handen under bordet på personalfesten, tåflirtande på personalmöten, långa talande blickar, vi pratade alltid med varandra sist av allt innan vi gick hem på fredag m.m... sådant kan verkligen göra vardagen lite mer spännande. Men ibland har jag också önskat att det skulle få vara ogjort...

Helt plötsligt vaknar man upp i det faktum att han är ens chef... vi har haft många pinsamma situationer som man inte vill gå igenom när man har en sådan relation som vi har... bl.a. var det inte så roligt att berätta för honom att jag är gravid. Han tittade bara länge på mig utan att säga någonting... sa inte grattis eller något... jag har även blivit tvungen att berätta andra saker för honom som jag inte vill, men som han måste veta för att han är chef. Och han är inte alls bekväm i de situationerna heller. Han ville knappt ge mig ledigt för utlandssemester, sa flera gånger att jag nog måste avboka m.m. Halvt på skämt, men halvt på allvar...

Krångligt!

Och så känns det som att alla kollegor övervakar oss sedan det "kom ut" att det ryktades om det ena och det andra. Jag måste ständigt tänka på vad jag säger om honom, och det känns som att andra kanske inte vågar säga vad som helst om honom till mig heller...

Lycka till i din situation, dela gärna med dig om hur det går... :)

Det som jag är 'mest' bekymrad över är att det kan bli en sån oerhörd pinsam situation, den dagen han fattar vad jag tänker och tycker om honom och han inte alls skulle vara med på noterna...  Bara den biten gör att jag egentligen inte 'törs' göra så mkt... men det är visst snart dags för årets personalfest och om nåt dumt skulle slinka ur munnen så kan jag ju skylla på spriten om det skulle behövas.. då kan det iaf glömmas bort efter ett tag sen   

 fram tills dess lär jag iaf ligga lågt och bara fantisera lite i smyg för att förgylla min vardag lite grann. Kanske kommer jag på bättre tankar och kan lägga ner honom utan att nån i min omgivning anar något, vare sig det är min sambo eller kollegor eller nån annan...

om det blir nåt så uppdaterar jag .. :)

Jag förstår hur du menar! Jag skulle aldrig heller ha visat något, om inte han hade börjat...  :) Det är ju lätt att han uppfattar det som fjäsk.

Hej,

Måste själv lägga ett inlägg,...har samma känslor men är förvirrad eftersom min chef är kvinna.

Jag är gift (26) har end ottermed min man och vi har varit tillsammans i snart 10 år. Har det bra. Gått igenom många prövningar å är trygga tillsammans.

Bytte jobb och har fallit pladask för min chef, och honär kvinna.

Har aldrig känt såhär å aldrig varit intresserad av kvinnor förut men hon är så...underbar. Jag dras till hennes om en magnet och vet att hon gillar mig. Tycker jag är duktig, gillar mig som människa m.m. Men mer vet ag inte å var går gränsen?

Har berättat för min man så han vet hur jag känner och är väl lite svartsjuk men vi kan prata om det iaf. Jag är jätteförvirrad.

Vann jag en massa pengar å kunde riskera mitt jobb (som jag för övrigt älskar) så skulle jag absolut slänga mig ölver henne *S*

snacka om totalförvirrad....


Tips till dig, fantasier är bra och det håller förhållandet levande, men....har du funderat på att ta ett steg till?

Ibland kan jag verkligen känna "äsch va fan, lever bara en gång" men livet är inte svart/vitt tyvärr ;)

Oj, "förvirrad 2", vad det måste kännas både spännande och ovant med de känslor du har. Jag tycker dock det känns ganska jobbigt att tycka om någon annan när man har en sambo hemma som man tycker om så himla mycket! Ju starkare känslorna blev för chefen desto sämre mådde jag samtidigt... men det gick ju inte att INTE bli glad och rusig när han gjorde charmiga saker med en ;)

Men jag blir lite nyfiken på din sambos reaktion... har du berättat hela sanningen och hur pratar han kring det? Min sambo har också fått veta sedan första början... jag kanske inte berättar alla detaljer men han vet om mina grundläggande känslor. Han är inte speciellt svartsjuk av sig utan har varit väldigt stöttande. Dock tycker han ju självklart inte att det är roligt.

JA, jag har...jag liksom lever med känslorna lite från dag till dag. Ibland går det över och jag känner mest att "äsch" det är för att hon är som hon är, jag är bara förtjust i henne...

Men sedan när hon väl dyker upp, bara jag ser henne på avstånd blir jag alldeles varm och pirrig. Känner mig genomglad och lugn,,....skitskum känsla.

Min man och jag har varit tillsammans i tio år, har ett barn ihop- jag har precis återhämtat mig från diverse händelser i livet dels cancer som jag fick för 4 år sedan, och sen svår förlossning var skador måste lagas, har kontaktat en privatklinik för operation.

Vi har ett bra kiv förutom sexet som blivit ganska lidande pga av mina förlossningsskador som sänkt självförtroendet och att jag generellt är totalt annorlunda sedan cancersn också...

Jag har bjudit ett par vänner på jobbet på fest, ska fira min friskförklaring. Har fått en liten första friskförklaring och ska fira den med några härliga själar och vågade mig på att bjuda henne.

och hon har tackat ja.

Vi har en jättehärliga relation, lite mer än vad hon får ha "kompis" mässigt kan jag tänka mig och jag är lite fundersam på om hon känner likadant. (hon har sambo och två barn)

Ja jag har berättat i stort sett allt. Min man har frågat om jag kan tänka mig å ha sex med henne men jag vet inte.

Däremot skulle jag kunna trycka upp henne mot väggen och bara typ..vrålhångla *S*

Det känns så sjukt skumt.

och härligt.

Han e lite svartis och har sagt att han känner sig så också eftersom han märker hur hon påverkar mig.

Hur går det för dig, har du tagit några steg framåt med chefen eller ska det förbli en fantasi? Tufft av dig att berätta för din sambo tycker jag!!!

Jag har försökt få det "olämpliga" i relationen att rinna ut i sanden så gott det går. Det innebär att jag knappt kan titta honom i ögonen längre, för hans blick är så talande (och min med!) så det blir rätt genant ganska snabbt. På personalfester tittar jag inte på honom på nästan hela kvällen men det slutar alltid med att vi är några få kvar och han är den siste jag pratar med. Tillslut tittar jag honom i ögonen när jag ska gå och då är det som att allt sägs mellan oss... låter skitfånigt men det är tydligt och rätt jobbigt!

Jag tror det är samma för oss som du skriver... om vi hade varit singlar (och inte så rädda om våra jobb) så hade vi nog rätt snabbt flugit på varandra på någon fest!

Dock är vår relation väldigt bra nu, vi kan prata om allt, och kan göra ett bra jobb tillsammans. Det känns som att vi står varandra väldigt nära, och jag hoppas att det ska fortsätta vara så. Men det är fortfarande spännande att se honom ;) Dock glömmer jag bort det oftare och oftare när vi pratar med varandra.

Har du haft din fest ännu? Hur gick det?

Jag har en tendens att bli småförälskad i chefer, tror det har lite att göra med att jag tycker att det är sexigt med auktoriteter... Jag har också agerat på det ett par gånger, trots att både de och jag varit i förhållanden. Faktum är att det underlättar, för då skvallrar ingen. Så länge ingen får reda på det mår ingen dåligt av det.