Jag blev våldtagen i analen av min pojkvän, tror jag?
Jag är fortfarande helt skakig....
Jag o min pojkvän hade sex i morse. Ingenting konstigt med det. Han har alltid velat ha analsex o har i perioder mer eller mindre tjatat om det, men jag har alltid sagt nej. Jag har tidigare försökt med en pojkvän innan, men det har gjort så ont bara av att försöka stoppa i den så det har inte blivit av riktigt. O detta har jag berättat för min nuvarande pojkvän. På senaste tiden har han slutat tjatat o accepterat att det aldrig kommer bli av med analsex, men han har ofta velat ha sitt finger på min analöppning o ibland stoppat in fingret. Detta har varit okej för mig o han har alltid tagit bort fingret om jag kände mig obekväm. Senaste gångerna vi haft sex har det dock blivit mer med fingret o jag har faktiskt tyckt om det. Han har även haft sin penis mot min analöppning o "gnuggat" den mot där o det har känns skönt för mig också. Han har alltid försäkrat mig om att han aldrig kommer stoppa in den, så att jag kunnat känt mig trygg o säker o kunnat lita på honom.
Men idag hände det som inte fick hända. Vi hade som sagt sex o han fingrade i min anal väldigt mycket. Vi båda njöt av det. Han blev dock väldigt väldigt upphetsad o jag kände nästan inte igen honom. Han verkade typ frånvarande. Jag sa till honom att vi skulle ta det lite lugnt så han lugnade ned sig lite. Jag fick orgasm o efter jag får det så brukar han vilja ha sex i "doggystyle" eftersom det är mest skönt för honom. Men den här gången ville jag inte det eftersom han varit så mycket i analen med fingret så jag var rädd att det kanske fanns bajs o så i rumpan (det var säkert inte det, men det skulle ju vara pinsamt om det var så). Så jag sa nej, jag vill inte ha sex bakifrån, men han sa bara "jo kom igen nu" nästan lite argt. Så jag tänkte, jaja, okej, han har ju tidigare lovat att aldrig stoppa in den. Så jag vände mig om. Vi hade sex vanligt men han började trycka lite med penisen mot analen. Så har han gjort förut så jag tänkte det är ingen fara, men sen började han försöka få in den. Jag gjorde inte motstånd men jag försökte kravla mig lite framåt så att den inte kom in så mycket (jag låg ned med rumpan i vädret). Han följde dock efter o fick in penisen lite varpå jag skrek "aj!" o kravlade mig framåt. Han följde efter o mumlade "den är inte inne" eftersom den varit lite inne men sedan kom (till hans besvikelse antagligen), o sen tryckte han på mer o mer o tillslut var penisen inne helt o jag skrek i smärta. Han drog den fram o tillbaka kanske två gånger o jag skrek o skrek o skrek sedan "nej!!!" jag tror han drog in den en gång till efter det o sen kom jag loss... jag minns inte om det var han som slutade av sig självt eller om det var jag som lyckades kravla mig loss. Han höll inte i mig, men jag låg ju på mage o han var på mig o mitt huvud var ända mot väggen så jag kom inte längre bort från honom. Sen skakade jag o började gråta högljutt o gav honom två örfilar o slog på honom sa att han skulle dra härifrån. Han försökte pussa o krama mig men jag slog bort honom. Han sa förlåt o gick sedan.
Han skickade sedan sms o skrev typ "tusen gånger förlåt älskling, förlåt förlåt förlåt, jag ska aldrig försöka igen, aldrig i livet, jag lovar dig, förlåt mig, jag hoppas du kan förlåta mig".
Fan.... är detta våldtäkt?
Han har ALDRIG tidigare varit våldsam mot mig eller ens elak. Han är en lugn person, har aldrig varit kontrollerande eller svartsjuk eller såna saker. Han har alltid varit snäll mot mig. Detta är den enda saken.
Vi har nyss flyttat ihop.... fan, vad ska jag göra?
Går detta att förlåta?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-19 17:09
Jag vill säga TACK till alla som gett mig råd o stöd o framförallt till alla som försvarat mig från all idiotiska kommentarer o jag beundrar er som gång på gång förklarar vad våldtäkt är o det är även försvar till alla andra som varit utsatta, så det är verkligen jättebra att ni gett svar på tal gång på gång. Men ni behöver inte göra det för min skull längre! Jag klarar mig o jag vet vad som hänt. Jag kommer aldrig att förminska det. Jag har fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska gå vidare med detta, men min sambo har lovat mig att ge mig tid o utrymme för att tänka. Så vi får se sen. Jag kanske återkommer o berättar hur allting blev tillslut. Jag vill också tacka för alla som delat med sig av sina egna historier o jag beklagar allt vad ni har varit med om o hoppas att ni mår bättre nu! Stor KRAM till er alla, denna tråd visar framförallt vilka underbara människor det finns därute som stöttar varandra!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-19 17:11
Vill bara tillägga att jag inte tänker anmäla i dagsläget o att jag kommer kräva terapi från hans sida om jag ger han en till chans.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-21 12:51
Hej igen!
Han sov som sagt över här inatt o kvällen var inte alls bra.
Det började när han kom hem efter jobbet, vid 22. Jag mådde rätt bra innan han kom men mådde lite sämre när jag såg honom. Han kom fram o kramade mig. Han berättade att han var deppig. Varför? frågade jag. Var beredd att få höra att han mår dåligt för att han sårat mig så mycket, men inte. Han hade problem med sin familj i hemlandet o var tvungen att skicka 20 000 till dom. Sen bad han mig duscha honom (jag brukade göra det ibland) (obs! tro inte att han är en man som vill bli uppassad hela tiden för det är han inte!). Jag sa direkt nej eftersom jag inte är beredd att se honom naken ännu. Jag vill inte se den sak (hans penis) som han använt för att göra mig illa. Han sa direkt "snälla!" jag sa nej igen o han vädjade en gång till. Då började vi bråka. Jag förklarade för honom att jag inte förstår hur han kan tjata på mig om något sånt efter vad han gjort mot mig några dagar tidigare! HAN MÅSTE RESPEKTERA MINA GRÄNSER. Han tyckte att jag borde duscha honom eftersom han kände sig deppig o behövde bli ompysslad lite. Det tyckte inte jag.
Vi satte oss senare och kollade på några avsnitt av en serie vi följer. (efter att vi bråkat i en timma ungefär eftersom jag inte kände att han ens försöker bygga upp något förtroende igen, det känns bara som han vill stryka ett streck på allt så allt blir bra som innan). Iallafall, efter en stund så kläcker han ur sig väldigt kärleksfullt "Älskling, kan inte vi hålla sams i en vecka?". VAFAN? JAG ÖNSKAR ATT VI KUNDE, MEN DET ÄR PÅ GRUND AV DIG SOM DET NOG ÄR OMÖJLIGT NU! Jag skrek såklart inte åt honom, men jag sa att det nog inte går o att det är hans fel.
Vi sov i samma säng (jag hade kläder på mig) o han lät mig vara ifred. På morgonen när han steg upp så kände jag att allt sköljde över mig igen. Kändes som jag vill dö, jag vill ta ett piller som tar bort all smärta, jag ville ha förklaring, jag ville att HAN ska ta bort all smärta som han gett mig. Men det kan han inte. Jag känner mig så låst.
Jag frågade honom hur långt han skulle kunna gå för att fixa sitt misstag. Han sa att han ska respektera mig osv. Ge mig tid osv. Då frågade jag om han skulle bo hos sina vänner ett tag (där bodde han förut), skulle han må dåligt då? Skulle han skämmas? Skulle hans vänner skratta åt honom? Han sa ja, men att han skulle kunna stanna där några dagar i veckan. NÅGRA DAGAR I VECKAN???? FEL SVAR!!!!
Han ska fan ge mig all tid jag behöver. Han ska fan skita i hur HAN känner nu. Att HAN har det jobbigt. Det är HANS fel.
Det finns så mycket annat jag önskar jag orkade skriva, men jag orkar inte.
Han gick sen till jobbet iallafall o skickade sms om att han åker till sin syster som bor i en annan stad o stannar där till fredag. Han är ledig under veckan.
Bra. För jag tror inte ens att jag vill vara tillsammans med den här mannen längre. VARFÖR ska jag ge honom en till chans? Jag orkar inte.. det gör bara ont. Det finns män som aldrig skulle göra så här. Jag känner inte så mycket för honom längre. Jag är ung, vi har bara varit tillsammans i 1 år knappt. Det är bättre jag börjar om på nytt.
Men jag ska ge detta några dagar innan jag bestämmer mig helt. För jag vill att OM jag ska göra slut så ska det inte vara något jag bara häver ur mig, det ska vara genomtänkt så jag vet att jag inte ångrar mig.
Jag vill ha ett bra liv. Just nu känns det som jag har förlorat en del av min självrespekt genom att låta honom pussa o krama mig o sova bredvid mig.
Jag förtjänar bättre. O han är inte ens min dröm-kille. Inte ens nära.