abuelita skrev 2011-06-22 20:24:43 följande:
Välkommen tillbaks till tråden, Vargaa! Jaså det är dags igen
ja det är klart man är orolig för vad som händer om barnet inte mår bra när det föds. Själv skulle jag vara mest oroligt för att personalen inte ska förstå att navelsträngen då måste få vara intakt , eftersom moderkakan är den viktigaste livräddaren.
Förstår att du inte gärna föder hemma när du har så långt till sjukhuset. Men då är det å andra sidan risk att man inte hinner fram innan barnet är fött (det kan gå rätt fort när det är tätt mellan första och andra barnet).
Att det är vanligt att ett påverkat barn mår bättre när man tar hål på hinnorna var nytt för mig. Hmm, intressant. Förstår dock inte hur det fungerar.
Vården är ju en sevice för allmänheten och alltså inget tvång. De har inte rätt att göra något mot ens vilja, så länge man inte är omyndigförklarad. . Ändå är detta väldigt vanligt inom förlossningsvården. Alltså att de gör saker utan att fråga om lov. Om man är påäst och säger ifrån så slipper man förstås undan (åtminstone i de flesta fall)
När jag födde barn var det fortfarande rutin att droppa lapis i barnets ögon och man fick ingen information om att man kunde avsäga sig det. Men jag hade turen att ha en väninnan som upplyste mig om detta,. Båda föräldrarna var då tvugna att skriva under ett papper och befria personalen från ansvar om barnet skulle få gonorre i ögonen (tror åtminstone att det var det det handlade om) . Men någon gång i början på 80-talet slutade man ge lapis på rutin till alla barn, efter att en barnmorska råkade få det i sina egna ögon och kände hur fruktansvärt det sved.
Om jehovas vittnen vägrar att deras barn ska få blodtransfusion blir föräldrarna tillfälligt fråntagna vårdnaden , enligt lagen om vård av unga (så var det åtminstone när jag jobbade inom neonatalvården på 80-talet) . Så om du vägrar låta dem göra något visst med ditt barn får de i nog i så fall tillämpa den lagen, och då måste de förstås kunna bevisa att barnet annars utsätts för livsfara.
Jag tror det stämmer det som Linda Karlström skriver i sin blogg Obesprutat, i Alternativjouralen, som jag länkat till i trådpresentationen. Förutom där det kan bevisas att barent annars utsätts för livsfara .
"Det är ALDRIG varken barnläkare eller barnmorska eller en hel hög med vitrockar som bestämmer vilka ingrepp som görs på ditt friska barn!!!! Eller sjuka heller för den delen. Oberoende av om det handlar om blodtransfusion, operation, vaccination eller sen avnavling är det föräldrarna som bestämmer! Allt annat är mot lagen. Ååååå jag blir så arg! Ursäkta men jag eldar lite nu. Hur kan det ha gått så här snett, att vårdpersonalen tror att barnen som föds fram på sjukhuset är deras egendom att förvalta i läkemedelsbolagens intresse? Och denna evinnerliga okunskap sedan. Att de liksom inte tycks fatta att det inte är upp till dem att bestämma! De gör sig själva till åtlöje, åtminstone i mina ögon. "
Tack! Ja det är det, fast det är så tidigt så ingen vet utom jag o gubben än. ;)
Denna gång känner jag mig mycket mer trygg i vad jag vill och hur jag ska få det. Denna gång kommer jag att välja att åka till BB stockholm om det finns plats.
Det kanske inte stämmer att det hjälper att ta hål på hinnorna om barnet bajsat i vattnet alltså? De försökte övertala mig länge innan jag gav med mig och det som fick mig att gå med på det var att de sa att de misstänkte att hon bajsat i vattnet och de var oroliga för hur hon mådde. När de tagit hål stämde det att hon bajsat litegrann och de sa sen att hon verkade må bra igen. Det kan alltså ha berott på något annat att hon blev bättre?
Jag tänkte inte på att det kan gå fortare när det är tätt mellan barnen. Med dottern tog det ganska lång tid. Det skulle inte göra mig något om jag tvingades föda hemma. Jag vill föda hemma men är rädd att själv ta beslutet OM det sen skulle leda till en akut situation. Men om ödet får bestämma.... Om jag misstänkte att jag inte skulle hinna in så skulle jag inte åka.
BelAir1 - Tja, det kanske du har rätt till. Personligen kan jag tycka att man ska få känna efter själv. Precis som jag efter födseln vill vara ifred med mitt barn även om jag vistas på ett sjukhus. Men det är ju klart att det kanske blir lite kluvet samtidigt. Är mest nyfiken på vad som är ok och inte. Så att man vet vad man kan kräva och inte. Jag antar att detta handlar om att jag saknar förtroende för sjukhuspersonalen och är övertygad om att jag kommer att få slåss för alla mina önskemål samtidigt som jag ska hantera min förlossning. Genast blir man lite paranoid och vill säkra upp sig från alla håll och kanter för att ha en nödutgång när man väl ligger där.
Vad roligt att du nu fått ditt andra barn sedan vi först träffades i någon av mina trådar om avnavling