Här har du en till.....
EXAKT samma sak. Jag har nyligen fått veta att jag har den störningen, så jag vet inte så mkt än.... Vet bara att den stämmer in så enormt väl på mig.....och på hur jag alltid varit.
Jag är enormt instabil, kan varken vara med eller utan killen.....
Har äntligen börjat gå hos psykolog, hoppas att det ger något...
Går du i terapi?
Hur gammal är du?
Är du kvar i relationen nu?
Kram
Men det kallas väl inte diagnos? Min behandlare sa att det inte är en diagnos, utan en personlighetsstörning.....vi har gjort en stor utredning runt olika former av "problem" (depp, ångest, allt möjligt)..... Stämmer det......? Jag kanske bara har störningen annars.......
Jag har en enorm empati, och har alltid haft. För jag är överkänslig hela jag. har generaliserat ångestsyndrom och tvång vid sidan av borderline..... Jag har i ärlighetens namn aldrig manipulerat eller skadat partnern i mina relationer, däremot har jag upplevt enorm ångest och därav mått fruktansvärt dåligt själv. Mina känslor har alltid växlat för partnern, lika mkt som min nedstämdhet och oro....
Men jag skulle inte kunna ha ihjäl en myra ens, jag älskar både barn, djur och människor och har enorm empati.
VISSA som har borderline uppfyller ju kriteriet att de kan vara omdömeslösa i sina drag ibland, MEN man behöver inte uppfylla ALLA punkter för att ha borderline.....
Jag har en väninna som också har det, hon är jordens raraste människa. Ja, hon har haft problem med otrohet och alkohol förut, men efter mkt hjälp av psykiatrin har hon nu blivit en trogen och schysst person mot sin kille och oss andra. De har nu varit ihop i 10 år. Så det går, med en del arbete.
Borderline personlighetsstörning
Ett genomgående mönster av påtaglig impulsivitet samt instabilitet med avseende på mellanmänskliga relationer, självbild och affekter, Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder och tar sig minst fem av följande uttryck:
(1) gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer. Obs: Sådant suicidalt eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5) räknas inte här.
(2) uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nervärdering.
(3) uppvisar identitetsstörning, dvs varaktig och påtaglig instabilitet i självbild och identitetskänsla
(4) visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (tex slösaktighet, sexuell äventyrlighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning). Obs: Sådant suicidalt eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5) räknas inte in här.
(5) uppvisar upprepat suicidalt beteende, suicidala gester eller suicidhot eller självstympande handlingar.
(6) är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (tex intensiv episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan längre än några få dagar)
(7) känner en kronisk tomhetskänsla
(8) uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser (tex ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)
(9) har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller allvarliga dissasocitiva symtom
Jag är väldigt ledsen och trött på dessa svackor, jag vill verkligen kunna ha en relation....jag vill inget hellre. Men det är alltid SÅÅÅ ångestfyllt, jämt, jämt, jämt....jag blir så stressad och rädd... Drömmer mardrömmar om att han lämnar mig, blir extra uppmärksam på ev. "signaler" på att han är arg/trött på mig osv.....mår jättedåligt.
Ångesten blir så stark att det utlöser irritationsutbrott, jag går runt full av ångest.... Och när det tar slut vill jag bara dö...... Trots att jag ej har något självskadebeteende känner jag som att marken öppnar sig när det tar slut.....jag blir tom i huvet och skulle lätt kunna göra något mot mig själv... DÄRFÖR är jag singel trots att jag är 31 år......
Ni som har borderline, vad jobbar ni med? Jag mår ofta dåligt och orkar inte jobba heltid i perioder....men sen är ju mitt jobb rätt tungt...
Det är inte helt självklart att orka jobba 100% tycker jag, jag mår ofta dåligt.....
Kanske en blandning av histronisk personlighet och borderline? Plus en liten släng av något annat med........
Jag känner mig också väldigt nedstämd av tanken att jag kanske aldrig kommer att få en välfungerande relation....jag vill ju verkligen ha det. Men jag hamnar i kaos i en relation, drömmer mardrömmar om att bli lämnad, konstant på helspänn osv.... Vilken kille ska orka med det??? Känns bara så hemskt....
Jag litar heller inte på människor, är ofta orolig över att de ska svika mig.... På ytan är jag utåtriktad och "glad", skämtsam och social....men det är oftast ett spel/ en mask i allmänna sammanhang.....det är få som vet hur jag egentligen mår när jag kommer hem och tar av masken...... Men jag tror att man skapar ett sånt spelande av att man lidit så länge av ångesten och inte orkar med att folk frågar ut en.....när man mår dåligt känns det ju som att det "syns" utanpå en.....och man skäms och orkar ej med frågor....därför börjar man låtsas........
Exakt så!!! Jag tvivlar på hans kärlek KONSTANT, ifrågasätter hur han känner, om han är säker - om och om igen.....för att jag inte tror att någon kan älska mig kanske.....
Jag tror att man behöver en enormt stabil, jordnära och trygg partner som finns i ur och skur... ISTÄLLET väljer jag lika instabila killar....snurriga, osäkra, instabila.....
De som är väldigt trygga triggar min rädsla för instängdheten. De som är otrygga triggar min rädsla för att bli lämnad. Hur gör man när man har så många rädslor och varken klarar av trygghet eller otrygghet??? Detta gör mig sååå lessen..... Jag vill ju inget hellre än ha en vanlig relation....... :( :(