Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Tass

Finns det nån bra sida för anhöriga att läsa på?
Har precis sökt hjälp för misstänkt borderline.

Har varit på mitt första besök idag och redan efter det sa psykologen att hon ogärna sätter diagnoser på folk, men att jag visar tydligt på borderline problematik. Och att jag ej är så långt ut på skalan att allt är endera svart eller vitt. Att jag iaf har självinsikt.
Ska jobba med verktyg så jag kan lära mig hantera de jobbigaste bitarna samt komma in till kärnan av vad det jobbiga är.

Det ska jag absolut!!! Ser redan fram emot nästa besök!

Har varit tillsammans med maken i 15år! Men det har varit stunder jag avskytt honom och knappt stått ut med honom.
Men sen jag började med anti depp har det blivit stabilare med de känslorna.

Disan: Numer då jag vet vad det beror på så är det lättare att hantera och även då han vet. För jag älskar honom innerligt, det vet jag ju. Att jag äter citalopram nu med vilket håller de värsta topparna och dalarna i schack. Provade att sluta en period och vips var jag där igen.
Har barn och samma där, med medicinen har jag bättre tålamod och är mer stabil.
Sen beror det på hur jag mår rent allmänt. Just nu känns det stressigt och oroande med en visstidsanställning att inte få veta NU om det blir fast, förlängt eller tack och adjö.

Älskar med min son villkorslöst. Aldrig varit nån tvekan om det! Han är det finaste jag har!

Ja vissa dagar vill man inget alls men är ändå tvungen.
Dock har jag haft svårt ett tag nu med att tex gå och handla och det är mycket folk! Blir oerhört stressad då det blir trångt och man inte kommer fram, känns som folk går in i en!!! Går man undan för en så går man istället in i nån annan och det gör att det kryper i mig!!!

Bakslag får man räkna med, de har jag med men har ändå kommit som du skriver många steg på vägen!
Det jag ännu har supersvårt med är om maken ska göra nåt ensam utan mig, tex ut på krogen vilket iofs är sällan. Dels för det förr hänt jobbiga saker då han varit onykter (ej otrohet) men han har taskigt ölsinne. Så i mitt huvud är det katastrof direkt!!
Nu till helgen ska en kompis komma ned hit för de ska spela in musik, är sångaren som kommer! Och genast är det katastrof i mitt huvud!! Samtidigt ner jag ser på det utifrån mig själv så tycker jag det är urbota dumt! Men ändå så känns det så fruktansvärt jobbigt!!!!
Vi pratar om det och jag förklarar hur det känns och vad jag är rädd för men ändå känns det så jäkla svårt!

Jo precis! Det har varit ett par misstag med för mycket dricka och såklart dumma bråk då vi inte visste att jag har denna problematik! Han berättade då det kom fram att jag har borderline att innan har han känt och trott jag varit som jag var av ren elakhet och det är ju fullt förståligt hur hemsk jag varit!!!
Han i sin tur gick in i depp och allt var bara en enda ond cirkel ett tag!
Jag har så svårt för att bli snäst åt eller att han blir arg på mig! Reagerar med taggarna ut direkt fast jag inombords är som ett litet barn, rädd, otrygg och bara vill bli kramad.
Vi har pratat om dessa situationer och nu dricker han inte då jag är med, men det är ändå svårt för jag tänker bara alla dessa om eller tänk om! >.