Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Ja det är ju en personlighetsstörning, men det är ju samtidigt en diagnos. Det finns ju diagnoskriterier man måste uppfylla för att räknas som en borderline. Däremot är det inte en sjukdom, kanske var det så din behandlare menade?

Ja ångest måste man stå ut med om den ska försvinna, men det handlar inte bara om ångest. Man måste LÄRA sig att agera och tänka rätt eftersom man inte har det med sig i dessa fall. Och anknytningsmodeller tror jag absolut har en del i det hela, och som du säger så går det inte att öva på dessa problem utan en relation. Men man kan bli lite mer stabil INNAN man går in i en relation, och då kanske kunna hantera dessa problemen bättre när de sedan uppkommer, med stöd av en tereapeut.

Och sen måste jag säga att det inte alltid ÄR möjligt att besegra sin ångest. Det känns säkert alltid så, men alla reagerar olika. Och de som hanterar ångest med självskadebeteenden, de kan också välja fel väg som självmord om det vill säg illa. Det går ju inte riktigt att resonera med sig själv i det läget, man vet ju inte vad man gör alltid. Det finns ju bevisligen de som klarar att bli friska från borderline, men det är tufft och tar lång tid. Och tyvärr tror jag inte att alla klarar det.

Men vill du kämpa vidare med din relation så önskar jag dig lycka till. Din partner ska vara glad att ha någon som är villig att rida ut stormen med honom/henne.

Intressant att läsa  om din erfarenhet. Själv kan jag säga att jag är väldigt empatisk och känslosam av mig, bryr mig mer om andra än mig själv och mår mycket dåligt om jag sårar någon. Enda gången jag visar min manipulativa sida är när jag riskerar att förlora någon har en relation till, men inte ens då gör jag det genom att såra personen.  Jag vet att borderliner kan vara manipulativa, men att de är empatilösa har jag aldrig hört. Vad säger ni andra? Stämmer det på er?

Jag har borderline och ligger inne på behandlingshem. Jag är 23 år. Jag är överkänslig. Får lätt ångest och kan få för mig saker, som att någon vill mig illa eller att partnern är otrogen. Ju mer jag tänker på det desto mer övertygad blir jag att han är det. Jag blri förbannad och flippar ur. Jag har svårt med känslan ilska och överreagerar ofta. Jag har också lätt att känna av hur andra mår eftersomnärjag var liten så fick jag lov att ha koll på min mammas humör. Är min kille då irriterad en dag eller bara inte glad och ler så får jag sån grym ångest och ilskan börjar bubbla. Vi börjar bråka och sådär är det. Han har lämnat mig och jag har försökt ta livet av mig ett antal gånger efter det. Därför jag är därjag är just nu.

Relationer har alltid varit problematiska för mig, känslomässigt.

Får jag fråga om du även skadar dig i ren ilska? När jag blir riktigt arg så tappar jag kontrollen, och det kan leda till ett impulsivt självmordsförsök i stundens hetta. När jag säger till killen att jag ska göra det, så är det inte tomma hot utan jag menar det verkligen i stunden. Jag kan varken hantera ilska eller sorg, båda dessa känslor vänder jag inåt och skadar mig själv. Så jag har inte bara svårt att hantera alla känslor, jag är även väldigt impulsiv i dessa stunder. Lätt att göra något man får ångra sedan.

Empatibrist är inget diagnoskriterie, det är alltså inte borderlinen i sig som gör att den tjejen varit empatilös. Även folk med diagnoser har andra personlighetsdrag utöver diagnosen. Folk tror att bara för att en person har borderline så är alla egenskaper som denna person har typiska för borderline.

Du skriver att du manipulerar..........har man borderline så manipulerar man inte, man har inte den "förmågan"..........vet man hur man ska tänka och bete sig för att manipolera någon så är det inte borderline man har. Det var vad min psykolog på DBT-teamet sa när vi diskuterade det i förra veckan.

Oj.
Jag hat borderline och ingenting av det du säger om hur en person med borderline fungerar stämmer på mig.
Jag har aldrig manipulerat någon, vet inte hur man gör det. Det är det som är en del i IPS-personers svårigheter. Att kunna räkna ut, och agera efter det så att det blir manipulerande.
Är väldigt empatisk, bryr mig om Alla andra, dock inte mig själv, i alla lägen.
Har aldig ljugit, det skulle jag aldrig fixa, trohet och ärlighet är det viktigaste för mig.
Jag gör allt för alla, dock tyvärr aldrig någonting för mig själv, jobbar på den biten.
Har väldigt många väldigt nära vänner, och de kan lita på mig till 110%, de kan ringa mig dygnet runt om det skulle vara något och de kan anförtro vad som helst för mig, det vet att det stannar hos mig.

Det beror ju på hur man ser det. Mitt faller under punkt 1, att jag gör stora ansträngningar för att undvika seperationer. Det är ju inte helt ovanligt med självmordshot osv när partnern vill lämna den med borderline, detta är ju en form av manipulation. Men kanske omedveten. Det är iallafall endast i denna situation som detta drag visar sig för mig. Jag gör allt för att få personen tillbaka. Annars är jag inte alls manipulativ. Men sen som sagt, även personer med borderline har individuella personlighetsdrag utöver de som ingår i diagnosen.