Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Jag har lamictal. Har ju både bordrline plus bipolär. Tycker den funkar ok.

Nej då. Det är ssk och läkare som vill höja dosn men jag känner mig inte redo än.

Herregud vad jag låter min sambo gå igenom! Nu har jag varit aggressiv och hatat honom och han vet om det för jag har sagt att jag hatar honom, äcklas av honom och klarar inte vara i samma rum som honom. Han säger att det är ok och att lite kärlek har jag kvar där inne för annars hade jag inte suttit och hållt om honom medas han sa det.. Hur kan man stå ut med att höra sånt och sen försöka inte ta illa vid sig?! Jag har muckat på mamma och sagt spydiga provocerande saker vilket aldrig hänt förut. Hon säger bara att hon vet att det inte är "jag"... Är det inte jag? Vem är jag och varför beter jag mig så här? Ska ta ett riktigt snack med ssk på tisdag för det kan nog vara dags att s över medicinerna ändå. Sambon säger att jag börjar bete mig som jag gjorde förra året och han fixar inte ett sånt år till, han måste se till sonens bästa. Det är bra. Men jag skulle inte heller fixa ett till år som förra. Jag måste be, skrika efter hjälp innan jag tappar bort mig igen. Vet inte vilken av mina diagnoser det är som spökar och det är svårare då. Antingen är det borderline som börjar ta över mig igen eller så är det bipolär mani eller så är allt bara en salig blandning. Fast vad spelar det för roll, bara nån kan hjälpa mig.

MenIPS är ju en personlighetsstörning och inte en sjukdom. Vad jag kan utläsa av litteraturen så är medicinering ineffektivt mot IPS, det är terapiformer riktade mot just problematiken som hjälper. Dvs man lär sig själv att mentalisera och inte falla ner i känslostormar, terapier som DBT, MBT är väl mest beprövade. På basis av detta så tror jag inte på stämningsstabiliserande medicin till IPS patienter.

Men terapierna har gjort att patienterna inte längre uppfyller kriterierna - dvs de blir friska! Det kallar jag för bra effekt. Att man behandlar bipolära med lamictal är vetenskapligt belagt, det är ju en sjukdom man behandlar och något helt annat. Jag tror att endel inom vården vill gå den lätta vägen och medicinera- men det fungerar inte för en som lider av IPS. Det är som att visst får du effekt av ångestdämpande medicin för stunden, men du blir inte bättre av dem, samma grundproblem kvarstår. Men om lamictal gör att du lättare kan ta till dig en terapi som gör dig frisk så tycker jag att du kan prova medicinen. Vad jag har fått lära mig så är det fantastiskt att det idag existerar behandlingar så att man kan bli fri från sin borderline - det är något som ger mig hopp mitt i allt det svarta.