Mola/Druvbörd

Min mens kom tillbaka efter en månad, men jag hade rätt låga värden från början, kanske kan det påverka?

Epelino
Jag tror det har sjunkt

Hej alla kämpar!

Tittar in och önskar er alla en bra påsk, med bra besked till er osm väntar!
Epelino: Det kommer att ha sjunkit, nu är det din tur att ha tur!!

Tar mitt sista prov på tisdag Känns helt galet att cirkusen nästan är över...

Skriver inte så ofta längre men jag är inne nästan varje dag och ser hur det går för er!

Kram!!

Hej!
Ligger fortfarande under 5!! Min läkare är verkligen super, han skrev att egentligen, enligt PM så ska nytt prov tas nu varannan vecka men eftersom det strulat så mycket upp och ner för mig så tyckte han att jag ska ta prov varje vecka ett tag och sen glesa ut. Känns tryggt!

SuperM; Vad fantastiskt för dig att resan snart är över! Det är du värd! Du måste hålla oss uppdaterade ifall du skulle råka plussa framöver!! Varma kramar till dig!

Glad påsk på er alla!!

Kramar

Tack för tipset iawi! - Läste på engelska sidor .. eller från USA rättare sagt. Faktiskt en hel del information.. men en del får man nog ta med en nypa salt! Stod nånstans att A-vitaminbrist kan vara en orsak till att man får mola .. vet inte om man ska tro det. Men förmodligen kommer jag att fylla på mitt A-vitaminförråd innan nästa planerade graviditet  även om man inte vill så påverkas man ju av allt som står!!

Ömmande bröst idag .. kan det vara hCG som stiger?! Förmodligen bara p-pillerna .. men blir nojig ändå!

kram på er!

Hej alla här.

Första gången jag är här och skriver, hittade er i söndags och läste, läste, läste... Inser att jag behöver ett forum som detta, det är lätt att på ett plan bli ensam i detta, trots partner, familj, vänner. Så känner jag det, mer eller mindre förstås, men det är nog inte heller så lätt för omgivning att förstå hur otroligt mycket jag faktiskt tänker på detta, i olika former varje dag. Plötsligt har liksom en mola flyttat in här..

Min mola-historia ser ut såhär, hittills: I slutet av januari när jag var gravid i vecka 9, så fick jag ont o blödningar. Hade haft lite sådär som man "kan ha", men kände skillnad. Gick till MVC efter den helgen och efter två gynundersökningar konstaterades att graviditet avstannat (1-2 v tidigare). Jag valde att kroppen skulle få sköta missfallet själv. Efter två veckor hade inget hänt (men jag var fortfarande jättegravid i kroppen) och då vid ultraljud misstänktes mola, därför planerades skrapning. Vad jag förstår ska det alltid göras en skrapning när mola misstänks, för att kunna fastställas, sen så är det så viktigt att livmodern helt töms!

I samband med skrapning togs också hormonvärdet som då låg på 200 000, vilket också förklarade varför jag mått som jag gjort. Förstått att när ett vanligt "gravid-värde" är som högst ligger det på ca 50 000. Partiell mola konstaterades och jag fick göra en lungröntgen, för att utesluta metastaser. Allt såg ok ut och redan efter två veckor var hcg nere på 1800. Vilka svängningar för kropp o humör, viktigt att inse hur otroligt mycket som händer, även psykiskt. Fram till ganska nyligen har värdena fortsatt halverats (tar prov varannan vecka), men jag har fått göra ytterligare en röntgen pga ont i bröstet. Visade inget, skönt, men jag hade ändå ont och fick stå på mig om det, så ekg gjordes. Har något litet knas på hjärtat, fått göra vilo-ekg och arbets-ekg, uteslutit kärlkramp, men hjärtat verkar slå dubbelslag till o från. Verkar inte vara farligt, ska göra en sån 24-h-ekg hemma. Detta kan dock ha påverkats av stressen allt inneburit med mola och missfall. Så minns att vara snälla mot er!!

Det är lätt att bli lite less på alla sjukhusbesök o undersökningar. Förra veckan bad jag få göra ett ultraljud för jag har småblödigt ca 2½ v. Trodde mens var på g, men nu förstår jag att det kommer först när värdet sjunkit (senaste var på 86). Två olika läkare kollade och konstaterade att de såg ca 2 cm vävnad. VAD FAN!! Blev så arg o ledsen, fast först efteråt. De kunde inte svara på om de trodde att det var kvar sen skrapningen(2 mån sen nu!) eller kommit nytt, om det var död eller aktiv vävnad.  Så jag skickades hem med 3 tabletter för sammandragning av livmodern men det hände ingenting mer än jag hade himla ont. Ska dit igen imorrn fm, har det inte försvunnit då blir det ny skrapning... de tycker också att värdet sjunker för långsamt nu. Pust. Detta blev ett himla långt inlägg, hela min story, men behövde få berätta. Sorgearbetet och möjlig ny barnalängtan har liksom lagts vid sidan om, för allt detta med mola mola mola. Inte alltid så lätt heller att i relationen hantera allt, tycker jag. Har inga barn sen tidigare heller och är 38 nu, så...

Jag är såå glad för att ha hittat hit, om ni visste vad det redan hjälpt mig att få läsa om er och bara veta att ni finns, ni kämpar!! Vi har det olika men ändå lika, man förstår utifrån egna erfarenheter.
TACK alla ni som skriver här!!

Jag är också helt ny här och tycker precis som du Louise71 att det känns skönt att jag hittat hit. För som du säger så är det inte helt lätt att prata om det superingående med sin partner. Och det är skönt att skriva av sig och framförallt ställa frågor till nån som vet vad man menar.

Jag har nog fortfarande inte riktigt fattat vad som hänt... Jag har ju inte ens varit på mitt första återbesök, så vem vet vilken resa jag kommer att få göra? Tycker jag blöder mycket, men är säkert bara nojjig, det är ju ingenting jämfört med innan operationen. Har så rackarns dåliga blodvärden bara, t o m jobbigt att gå uppför en liten ynka trappa. Nån som har nåt hett "hemmafru-tips" om bra järnrik mat som är god? (D v s inte levergryta. ;)

Ska läsa på lite mer känner jag, ska söka på de engelska sökorden, ska bara sova lite först.

Tack för att ni finns. Vi är en "ovanlig" skara, läkaren sa att det bara är ca 4-6 kvinnor per år i Sverige som råkar ut för det...

4-6 som drabbas per år!? Måste vara fler .. eller är det ovanligt många just i år? Nu blev jag nojig igen!! Kan det ha och göra med svininfluensavaccinet?! (Nä, ge dig Vanna) men kan inte låta bli. Jag tog vaccinet när jag var i v 4. Nån fler som gjort det. Nämen gud, nu nojar jag upp fler .. vad dum jag är! Förlåt ..
 4-6! Vi är ju fler här! och säkert en hel del som inte hittat till familjeliv..eller vad tror ni?

Hej hej!

Så glad för er som är här, märker att allas historier, info/kunskaper och tips blir som ett pussel, himla bra komplement till det som finns på nätet och vad jag fått veta på sjukhuset. Men framförallt igenkännande, stöd och mänsklighet.

 En grej som jag kommit å tänka på appråpå att de upptäckt vävnad igen hos mig, är varför de inte gör ultraljud direkt efter första skrapningen för att säkra att allt är borta? Eller har de gjort det på er? Fast jag vet ju inte iofs om detta är gammalt eller nytt, som de sett nu i livmodern. Kanske jag får veta mer imorrn, när de ska kolla igen. Fast kan det plötsligt börja växa nytt om själva orsaken/graviditeten är borta?? Hm.

Samsur, - levergryta, hu för en vegetarian som mig, när jag hade lågt hb testade jag järntabletter men fick så himla ont i magen. Annars hjälper ju de bra. Men från vego-aspekten så gäller t ex röda linser (gott med linssoppa!), spenat, broccoli, torkade aprikoser, russin o banan, även grovt bröd.

Vanna - intressant det där med A-vitaminbrist (också t ex aprikoser o spenat), jag har också läst någonting om att ev någon slags närings/vitaminbrist kan vara inblandad. Detta också utifrån att mola är mycket vanligare i fattiga länder i t ex Asien. Jag undrade också över det, varför är det vanligare där? Det kanske inte är själva orsaken men det kanske är med o bidrar. Folsyra har jag hört också är viktigt inför gravidiet, finns bl a i gröna grönsaker, bladgrönt och groddar.

Sen har jag hört att choklad är väldigt bra mot molan i stort Så nu blir det så!

p.s, vet ni att några av er som skrivit om längtan efter att bli gravid igen och så faktiskt gett mig lite framtidshopp, också. Att det ju finns något Efter Det Här d.s