Mola/Druvbörd

Igår var jag på sjukhuset för skrapning av de mola-rester som de hittat. Fick ta tabletterna (så magont) hemma o komma in vid nio, men fick inte komma till operation förrän fem. Hade tur som hade fått eget rum. Fick smärtlindring och bad om lugnande också under dagen, kunde sova en del. Mådde sådär efter ingrepp och de ville behålla mig över natten. Lika bra det, sov som en sten, kväll o natt igenom. Någon var inne o tog blodprov i min slummer, sen så småningom efterlängtad frukost. Träffade läkaren på förmiddagen idag, han sa att allt verkade ha gått bra (inga garantier, förstås) och att hcg nu sjunkit till 10 (36 i torsdags)!

Nästa vända på tur för mig nu är att fortsätta kollen med hjärtat, hade en tid idag även för det.  Skulle hämta ut ekg-dosa som ska registrera ekg:t i 24 h. Fick ändra tiden och hämta den när jag ändå var där så jag slapp åka in igen för det.

Nu, hemma igen med katter, dosa o sladdar, dator o er, och är en trött trött tjej.... Hoppas hoppas nu att jag fick säga adjö till molan för gott och att värdet sjunker fint igen.

Någon ovan skrev om det här med humöret, ja alltså, humör... hu... alla dessa känslor * 100 jag haft de senaste månaderna... och fortfarande har. Men jag fick veta att så länge värdet är över ungefär 5 så kan man räkna med att vara under mycket hormonpåverkan. Lite som att vara gravid, ha pms o allt möjligt, samtidigt. Plus den psykiska och emotionella påverkan, tänk också på att det faktiskt handlar om ett missfall, mitt i allt. Var snäll mot er själva, omgivningen får lov att ha lite extra tolerans, man kan be doktorn också förklara för t ex ens partner om det behövs.

Håll ut, alla fina tjejer! Håll ut, kämpa och vila där emellan!

Hej tjejer!

Nu har jag fått besked på mitt sista prov som jag tog igår och det var ju lika bra som det varit innan! 0,1 igen
Nu har jag fått fritt fram och det är bara att köra! håll tummarna

Jag var inne och googlade på Charing Cross osm någon tipsade om och jag måste varmt rekommendera alla att gå in där! Det fanns massor av bra info och kändes så seriöst, så skynda in där och läs! Så skönt att hitta någonstans där det finns mer info!

Håller tummarna för er alla, ni kommer också att komma till målet!
Vi kommer alla att få lyckan att hålla ett litet underverk i våra armar, det är jag övertygad om!

Jag kommer att fortsätta att hålla ögonen på tråden och följa er men jag har inte behovet att skriva av mig så mycket längre, men jag kommer nog tillbaka om jag blir gravid igen och behöver ert stöd

Anonym: Du som kanske hamnat där igen, jag har en misstanke om vem du är, jag tänker på dig och hoppas av hela mitt hjärta att det 'bara' är ett vanligt missfall och att du slipper denna sörja igen!

Massor av stora kramar!!!

Till Anonym, mina tårar rann när jag läste ditt inlägg. Jag hoppas verkligen det var ett vanligt missfall. Jag tänker på dig och hoppas att du har någon riktigt bra att dela den här sorgen med.

I den är artiklen finns bra förklaringar med bilder som förklarar. Det fanns tre olika händelseförlopp.
Min läkare förklarade inte överhuvudtaget varför det blivit så här, jag fick söka på nätet.

http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/8/895/1247_1250.pdf