Mola/Druvbörd

Jag fick vänta två veckor på mitt mola-besked. Ultraljudet tydde på att det var en mola men vid skrapningen var inte det som 'kom ut' riktigt typiskt för mola. Det såg nästan mer ut som ett MA enl läkaren som jag pratade med efterråt. Dessutom hade jag inte så jättehöga HCG-värde trots att jag gått ganska länge med, vad det sedan visade sig vara en komplett mola.

Miam85; Bra tips tycker jaga tt tippa om värdets nedgång, det gör nog det hela lite uthärdligare och en känsla av mindre allvar..

Ett annat tips som jag har, känns lite klychigt kanske, men använd förbudstiden till att ta hand om varandra.. myshelger, utomlands eller hemma men passa på att njuta av att bara vara två (fast jag vet att man vill bli fler!!)
Lyxa efetr storlek på plånbok, men försöka känna att ha det lite speciellt!
Detta är kanske inget man är sugen på att göra dirket efter att man har fått sitt besked eller alltför nära men när förbudstiden börjar gå mot sitt slut eller på mitten någonstans... vi brukade säga att vi måsrte ju öva, så att vi vet hur man gör sedan

Lycka till alla!

Hej alla!
Idag är min födelsedag, känns hur deppigt som helst. Har försökt att tänka positivt idag och fira men vid lunchtid ringde min läkare och pratade om HCG värdet och prognos och allt...
Bla sa hon att
"det är större risk att man får det igen om man haft det en gång, ingen stor risk, men å andra sidan hur stor är risken att man får det alls?"
Jaha, tänkte jag...det låter ju bra...
Hon menade även att det är ju inte slumpen helt å hållet att man får det eftersom att risken är större att få det igen. Ngt genetiskt fel är det ju sa hon...
Jag känner mig som en defekt varelse. Alla andra har okomplicerade graviditeter och förlossningar men mig drabbar allt liksom. Jag hade en jättejobbig graviditet med PUPPP, foglossning, överburenhet, igångsättning, akut kejsarsnitt, spinalhuvudvärk, kolikbarn etc...Visst jag är JÄTTEtacksam för det barnet jag har, men jag vill ju ha fler. Som många andra. Och varför ska ALLT drabba mig??? Det är som jag drar åt mig alla bekymmer som en magnet.
Samtidigt är man ju löjlig som klagar, jag kunde ju haft bröstcancer och vara döende men...detta är ju mitt lilla helvete.
Kam på er alla...från en deppig mej

"Vraket" - grattis i efterskott, även om jag förstår att du inte hade nån kul födelsedag.

Jag vill bara säga att du ska aldrig känna dig "dålig" för att du utgår från din egen olycka. Alla lever vi i våra verkligheter och utgår från våra förutsättningar och erfarenheter. Det kommer alltid finnas nån som har det värre, men man har all rätt att vara olycklig i sina egna problem för det.

Jag kände också sådär att "varför klagar jag när jag har en underbar liten dotter. Det finns ju dom som inte får några barn alls." Men vi har all rätt att önska oss fler barn och kämpa för det!

Sen blir jag lite förvånad över det din läkare sagt om det genetiska. Till mig sa dom precis tvärtom - det är inget genetiskt och ingen "missbildning" hos föräldrarna, utan helt enkelt stor otur och en tillfällighet och att det inte alls behöver påverka kommande graviditeter.
Ja herregud, vad ska man tro, läkarna verkar tyvärr inte helt insatta alla gånger heller....

Önskar dig lycka till av hela mitt hjärta!

Vraket, fy, jag känner med dig!!! Verkligen! Min födelsedag blev också en sorgedag, ytterligare ett år som lades till barnverkstads tiden. Tredje i mitt fall, men vi är alltås inte bara mola drabbade, utan även IVF patienter. KRAM vännen.

Lavinia, komme inte att överge dig!! Finns här i bakgrunden, kommer följa dig så länge du skriver här. Din tur kommer, det känns bara inte så just nu. Vi "gammlingar" var ju med i tråden innan denna dessutom, så även om det känns som att du blivigt "omkörd" är det inte så samtliga fall. Stor kram finaste du.

Inget svar idag heller=(
Blöder inte så mycket idag..!
Första dagen på jobb efter detta hände
inte så många som vet, men fick reda på att
en jobbekompis e gravid i vecka 9 o ja hade varit i
vecka 10 nu...=( Sprang in på toa o där stod ja ett tag
o tårarna bara kom=(=(
Det e så jobbigt o gå o vänta på om det e mola eller inte...!
Kram Linda

hejsan, 

är så glad, fick reda på att mitt hcg värde ligger på 0,2 hcg nu:).  
Jag har inga barn, men jag är såå lycklig över att få vara frisk. Dessa 6 månader går jättesnabbt och det är en bra tid för att tänka över glädjen att vara/ bli frisk osv.....:)

Jag läste på en sida att 100% av alla som får en mola blir friskförklarade till slut...vilket lät väldigt bra, eller hur??

Ps: skickar energi o kraft till er alla. 

kraaaaaaam 

Hej!

Ja, ibland lönar det sig att "bråka" som vi gjorde i fredags tydligen. Tråkigt att det ska behöva gå så långt bara. Läkaren ringde i tisdags och hade då ringt expert på JK (vilket hon borde gjort redan innan hon tog sitt första beslut). Han visste ju redan om mig eftersom han rådgjordes i vintras då det var väldigt väldigt nära att det blev en veckas cellgifter förutom den engångsdos jag redan fått. Och vet ni vad han sa? Jo att 2 är noll... Alla har fattat detta utom min läkare verkar det som. Han sa också (även det liksom vår privata kontakt sa) att det inte var något problem att göra en hysteroskopi nu på en gång utan att det var noll=0. Hon poängterade flera gånger och gärna att HON tagit kontakt med honom och blev tämligen tyst när hon fick höra att vi kontaktat en annan... Så nu har jag inbokat en operationstid den 18 maj då jag gör först en exeres (vilket är det ni alla gjort) samt en hysteroskopi direkt efter vid samma sövning. Och... hon menade att det hade hon avsett göra hela tiden, båda samtidigt men att hon skulle vänta till noll=0. Har inte alls framgått. Enligt han på JK kan det vara så att det som är kvar har dålig blodcirkulation pga myomet jag tog bort för två år sen och att cellgifterna därför inte tog i detta område. Ska bli jättespännande att höra hur mycket de verkligen får ut med exeresen. Tänker till denna gång och ska inte jobba dagarna efter op.

Och vad det gäller psykolog så säger hon att hon ju inte propsar på att någon ska prata med psykolog om man inte ber om det. Jag  bad om det i julas, fick prata men katastrofkuratorn men inte följde läkaren upp det eller frågade hur det gick. Inte heller kuratorn (som insåg själv att hon var helt otillräcklig) bad läkaren om remiss till riktig psykolog utan sa att vi ju kunde kontakta en på min vårdcentral om vi ville. Precis vad man orkade...!? Nej, inte direkt. Och så hade det bara varit för läkaren att skriva den där j-a remiss! Otroligt att hon är så fokuserade bara på HCG-värdet och inte hur jag mår i övrigt. Det ska hon göra nu i alla fall. Det kanske inte blir bättre av det. Det går ju upp och ner och just nu känns det "bra" pga operationstiden och rätt operation. Men jag ska ta tillfället (man har ju ändå frikort för länge sen och ett bra tag till), kanske behöver jag någon sen beroende på hur det går.

Och idag fick jag dessutom brev från det andra sjukhuset vår privata kontakt kontaktade. Och jag är kallad till undersökning... 18 maj... Så nu får jag avboka den. Ska ändå skriva att om det inte löser sig vill jag gärna komma vid senare tillfälle. Väldigt positivt att jag skulle få komma dit i alla fall, men i detta läge väljer jag såklart operationen.

Är det någon som vet hur kötider för kvinnosjukvården (och IVF om man skulle behöva det i framtiden) är i Halland jämfört med Göteborg? Jag tänker mig att man kanske är kunnigare i Göteborg men att det är kortare köer i Halland.

Är så lättad nu!!! Hoppas bara att detta är det sista och att det håller sig på noll sen... Plus att jag precis fått fast tjänst på företaget jag varit konsult på i sju år!!!!!! En stress mindre.

Vombat, var är du? Hur mår du? Rädd att du ska försvinna som Epelino...

Kram L

Lavinia!!! Vad härligt att höra!!!! Stooor kram till dig!

Vombat- undrar också hur det går för dig?

Kram allihopa!!!

Lavinia: Härliga nyheter! Det är du värd!!! Stort lycka till med operationen och hoppas verkligen att du nu snart kan få lägga detta bakom dig, så gott det nu går, du med
Kram!!

Hej allihopa! Jag har inte alls försvunnit, bara tagit en paus. Mina värden hoppar ju som bekant. Vill passa på att hälsa alla nya välkomna till ett jättebra forum, där ni kan få svar på många frågor. Det känns som att vi har samlat så mycket erfarenhet här av en relativt okänd åkomma.

Jag hoppas ni gravida fd molor tittar in här då och då, ni sitter på mycket viktig information. Och så hoppas jag att jag snart kan sälla mig till er skala och hoppa in i den nya tråden :)

Min historia kort (till er nya som kanske inte läst bakåt i tråden) är att jag fick en komplett mola i september förra året och att mina värden sakta men säkert krupit nedåt. Jag startade på 375000 vilket är väldigt högt, men även om mina värden gått nedåt har det varit supersegt och ibland har värdena gått upp för att sedan sjunka igen. ett flertal gånger har läkarna velat sätta in cellgifter, vi ska bara ta ett kontroll prov..... så har det visat sig att det har gått ned igen och vi har avvaktat! Det dröjde 6!! veckor innan jag fick svar på att det var en komplett mola. Har dessutom gått igenom två lungröntgen och en leverröntgen samt ett specialultraljud som inte visade något. Just nu är mina värden nere på 0,1 och har varit det de senaste gångerna och det känns ju såklart fantastiskt, MEN så har jag känt tidigare...så har det plötsligt gått upp igen. Så jag har fortfarande kramp varje gång jag ska ringa och få mitt nya värde..... jag har förbud till minst slutet av september, men eftersom mina värden har segt så mycket så vill min läkare ev följa mig ännu längre. Bara man blir frisk så....! Jag går på KS och har en helt fantastisk läkare som dessutom är en av experterna i sverige på just detta, så jag är alla fall i trygga händer om jag skulle behöva en behandling.

Lavinia: Skönt att du äntligen blir lyssnad på! Jag ska hålla tummarna för din operation, men allt talar verkligen för att det kommer att gå bra. Du ligger ju på 0 trots att du har något kvar. jag ska försöka skriva lite mer i detta forum, men ibland behöver jag bara ta en paus. jag läser dock väldigt ofta :)

Kram på er alla fantastiska tjejer!