Anonym (förskollärare) skrev 2010-04-06 17:04:47 följande:
Ja de flersta förskolor har ju fler än en avdelning, så det är 80 barn utplacerade på flera olika avdelningar. Sen det där med tack, en del barn sä'ger tack en del inte. Som jag skrev högre upp så UPPMUNTRAR vi till det, vi tvingar aldrig fram ett tack. När vi ätit klart säger jag tack för maten då gör en del barn det också. Sedan om man vill ha något under måltiden så ber man den som siter närmast att skicka det. tex "Kalle kan du skicka mjölken" Eftersom jag också blir bjuden på maten så ska ju jag också säga tack och eftersom barnen hjälpt till att duka så är det ju lika mycket de som bjuder mig på maten. Samma sak med förlåt, vi tvingar inget barn att säga förlåt, men vi uppmuntrar dem att GÖRA förlåt. Jag tviongar inget barn att äta mat de inte vill äta,
Det var ju en J***A tur att du inte tvingar dem att äta, fattar inte varför du skrev ut det. Tror du att jag tvingar mitt barn att äta upp maten?
Jag tycker också att det är självklart att du skall säga tack, inte bara barnen.
Ni som skriver här vet ni om att ni kränker mig, e det rätt att sitta och häva ur sig saker som att någon inte är en bra mamma, att man borde steriliseras, att man inte vet nått....baserat på en sak som jag skrivit här på FB.
Ni vet inget om hur jag annars taklar problem. Ni vet inget om hurudan min dotter är idag och hurudan hon var då hon var 2 åring. Som sakt alla barn är olika. Alla barn kan inte uppfostras på samma sätt.
Triskele skrev 2010-04-06 17:03:50 följande:
Jag menar verkligen allvar, för du verkar inte veta vad din dotter kan och inte kan förstå.
Och det kan vara farligt för er båda.
Jag tror nog att jeg vet vad som är bäst för min dotter. Ni känner henne inte.
Alla barn är olika
Här på FB tycks alla utgå från att alla barn är som deras barn eller de barn de känner, vilket är helt normalt, för man känner inte till något annat. (om man nu då inte har studerat / eller läst mycket om ämnet).
Men nu kan inte väldigt små barn förstå allt. Man måste faktiskt anpassa sig efter deras nivå.
Förstår barnet inte att det är farligt kommer det inte heller att undvika det farliga hur man än försöker lära barnet att det är farligt. Då får man eliminera risken istället och försöka senare när barnet blivit lite större.
Jag vet att väldigt små barn inte förstår allt och att man måste anpassa sig efter deras nivå. Klart att vi hadde sele på vår dotter då hon var 1 år då vi åkte båt. Tror ni faktist att vi inte hadde det? Vi hadde också på land på flytväst och sedan fast hundens flexi koppel i den så att hon kunde gå dit hon ville men inte trilla över kanten på bryggan. Vi lärde henne på det viset att man kan gå på bryggan ( den i sig själv är inte farlig) men att trilla i är farligt.
Nu får jag säkert mothugg på denna punkt också, för att jag har haft barnet fast i ett hundkoppel. Jag vet att ett barn inte är en hund!
Nu tillbaka till min fråga: Hur gör du i butiken om ditt barn börjar skrika och t ex vill ha godis?
Några av er har svarat, andra inte!
Agamemnon skrev:Det har inte hänt många gånger att dottern har fått ett utbrott i en affär men när det har hänt har jag tagit upp henne i famnen, gått bort från vad det nu var som fångade hennes intresse så och försökt lugna ner henne och sen satt henne i vagnen. Vill hon inte lugna ner sig, tja, då skyndar vi oss att bli färdiga med shoppingen, alt. om inget viktigt fattas går vi till kassan direkt och försöker sen lugna ner henne/avleda henne ute.
ChingShihYang skrev:
Jag ser inte vitsen med att tysta barnet. Man tar det ut ur butiken så får det skrika av hjärtans lust. Blir inget godis för det. Men det skadar inte heller barnet att neka detta just godis.
Anonym (förskollärare) skrev: Min etta har skrikit i butik två gånger för något hon inte fick, vi stod i kassan och var på väg ut. Jag var ensam med henne. Hon fick skrika, sen när hon skrikit klart så pratade vi om varför hon blev arg och då visste hon faktiskt inte det.
Det som är lite roligt med era svar är att ni alla svarat ganska lika. Ni skulle inte bry er, ni skulle handla färdigt och sedan ta det skrikande barnet ur butiken, kanske prata med det, men ingen skulle ge godiset åt barnet eller "muta" det med något annat för att få tyst på det.
Dessa svar är kanske det som alla säger att man borde göra om ett barn skriker i butiken, som det står i böcker att så skall man göra.
Svara mig då: Jag jobbar i butik och har under mina år set hundra tals olika mammor med lika många olika barn. Alla taklar problemen på olika sätt. Vissa som ni förklarat, vissa blir flygandes förbannade själva och skriker åt barnen att vara tysta. Andra ger dem godiset så de skall vara tysta, vissa försöker avleda barnet och visar/pratar om något annat, vissa lämnar kvar barnet och bara går. Jag har till och med sett en mamma som la sig ner på golvet och skrek och sparkade lika som barnet. Barnet tysnade, funderade säkert vad mamman höll på med.
Det intressanta är hur ni kunde svara så lika. Är det grupptryck, det är så man skall göra, hur man sedan gör i en riktig situation det är något annat. Det kan vara att ni nu just hör till den grupp som gör på det viset som ni skrivit för visst det finns många sådana. Men det finns många som hör till de andra grupperna också. Är de då dåligare föräldrar för att de gör på det viset?
Jag vill inte att ni tar illa upp men jag ville ta fram ett exempel på hur olika man kan uppfosta sina barn och jag tycker inte att man skall dömma och säga vad som är rätt och fel, och börja kränka folk för hur de uppfostrar sina barn. Jag skulle aldrig tillrättavisa en mamma ung eller gammal i t ex butiken och säga : sluta skrika åt dit barn och sätt den i vagnen, handla färdigt och prata med henne sen. Mamman måste få skrika åt sitt barn om hon nu tycker att det är bästa sättet att lösa problemet på. Jag tycker inte det bästa sättet att lösa problemet är att skrika åt sitt barn men det är min syn på saken.
