• Anonym (Jag blir såå arg)

    J*vla haggor som bara lägger sig i

    Jag och min son som är lite över 2 år åkte till badhuset idag, Och jag såg verkligen fram emot det för jag visste hur kul vi skulle få det! Men det är alltid någon som förstör det roliga!
    Nu till saken

    Vi hade precis kommit dit och var poväg in i omklädnings rummet för att byta om. Och då stannade sonen till för att titta på något. Och jag sa till honom i vanlig ton att han skulle komma till mig. Men han hörde inte vad jag sa och då sa jag det lite högre. Lät inte sur eller något. Ville bara att han skulle komma till mig. Och när han kom till mig så sa jag lungt och försiktikt till honom om han inte lyssnar på mig så får vi åka hem.(För det är ju farligt att vara i ett badhus om han inte lyssnar) Jag såg att han förstog vad jag sa och så gick han in till omklädnings  rummet. Och då kom en mamma (40+) och sa till mig att när man är sååå liten som min son är så fattar inte han vad man säger, jag kommer ihåg när mina barn var så små. Jag blev helt paff och sa till henne jätte surt att hon inte skulle bry sig och jag känner min son. Jag är hans mamma jag BESTÄMMER!

    Jag blev skit sur. Bara för att jag är en ung mamma så kan inte jag något. Inte uppfostra min egen son så nån annan behöver lägga sig. IN MY AS! Jag är en underbar mamma och det vet jag. Jag skadade inte min son på något vis. Det är inte första gången en kärring lägger sig i vad jag gör och hur jag uppfostrar min son.

    Klart man ska lägga sig i när det väl gäller, men en sån töntig sak att jag höjde rösten till min son för jag ville att han skulle komma är något alla mammor gör. Jag är inget undantag- Men bara för man är ung så ska folk säga vad dom tycker och tänker!!

    Och jag bara hatar när människor som inte känner oss lägger sig i!
    Jag vet fortfarande inte vad jag gjorde för fel. Jag skadade inte honom, men mer jag tänker på detta desto argare blir jag......

    Fan snälla j*vla 40+ mammor, sluta lägg i er så mkt i vad andra gör. Jag tycker det är jätte jobbigt att hitta på saker med min son bara för att jag vet att folk tittar på en bara för man är ung mamma. Och då blir man ju jätte nervös. Eller så tror folk att jag är min sons stora syster! Och den komentaren hatar jag med!
    Men bara för min sons skull så gör jag saker med han iallafall.
    Allt skulle bli mkt änklare om folk lät mig vara...

    Jag är en stolt mamma till min son, jag är en underbar mamma, jag avgudar min son. Älskar honom över allt annat!!!! Skulle aldrig skada honom på något vis!

    Tycker ni att jag över reagerar???

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-28 00:21
    Det värmer verkligen av alla ni som har svarat med snälla och gulliga kommentarer=)

  • Svar på tråden J*vla haggor som bara lägger sig i
  • Anonym (riktig respekt)
    Anonym (Respekt mot Unga) skrev 2010-04-09 11:11:04 följande:
    Tack just så tycker jag också. Man kan diskutera som folk och ge råd åt varandra, säga vad som fungerat och inte fungerat för en själv. Men att dömma folk tycker jag inte hör hemma på ett forum som FL. Tack i alla fall
    Men om man går över gränsen vilket är vad du av din beskrivning har gjort så är det inte ett utbytande av råd. JAg är ganska säker på att om en 10åring som förstört sina kläder tvingas gå till skolan naken av sina föräldrar så skulle denna 10-åring vara försiktig med kläderna i framtiden. Metoden skulle alltså kunna sägas fungera. Det är ändå en metod som är kränkande för barnet och därför något som varje person borde reagera på.
  • SaramedM
    Anonym (Respekt mot Unga) skrev 2010-04-09 11:11:04 följande:
    Tack just så tycker jag också. Man kan diskutera som folk och ge råd åt varandra, säga vad som fungerat och inte fungerat för en själv. Men att dömma folk tycker jag inte hör hemma på ett forum som FL.Tack i alla fall
    Bara för att nått fungerar betyder det inte att det är bra
  • Anonym (Respekt mot Unga)
    Anonym skrev 2010-04-09 18:45:35 följande:
    Eftersom man starkt ifrågasätter den metod som TV-nanny använder där barnet får sitta och begrunda vad de gjort och tiden de där får sitta är 1 minut per år barnet är gammalt så skulle ditt barn behövt vara 90 år för att ens klara deras gräns. Det är ändå en metod som är starkt ifrågasatt. Att du tvingade en 1,5 åring, en 2,5 åring eller en 5 åring är bara grader i helvetet. Det du gjorde är fel på ett så fundamentalt sätt att det är förskräckande.
    Nu är ju tv nanny:s metod inte riktig samma som här. Hon sätter barnet att sitta i trappan/ i ett rum för sig själv. Jag satt med mitt barn vid bordet hela tiden. Jag gick inte bort.

    Alla vill bara kritisera, ingen kommer med nått positivt råd om hur de tycker jag borde ha löst problemet.

    Tackar för boktisen de är det närmast i frågan om råd. Det skulle ju vara roligt att veta hur ni andra skulle takla en situation som denna om ni nu inte skulle göra som jag gjorde.
    Nu har jag prövat ganska många metoder före jag gjorde som jag gjorde så ös på bara så skall vi se om nån av er har nått förslag på hur man kan lösa en sådan sak som detta som jag inte prövat.

    Det kanske inte hjälper mig men det kan ju hjälpa någon annan somläser denna tråd och funderar över hur man kan eller inte kan uppfostra sina barn.
  • Anonym (Respekt mot Unga)
    Anonym (riktig respekt) skrev 2010-04-09 18:56:46 följande:
    Men vad du inte tycks fatta är att det inte är något man kan fodra av ett barn på 2,5 år. Detta hamnar under kategorin psykisk misshandel. Samma argument som du använder kan ju lika gärna användas( och används) för att slå sina barn. Tvång av det slag du beskriver kan amn använda om det är ENDA sättet att hindra dem från att skada sig själva, inte för att du tycker det är fint om din lilla dotter säger tack.
    Så du menar att det är samma sak att ha sitt barn att sitta stilla i 1 1/2 timme som att slå det??????

    Enlig mig är det INTE samma sak!
  • Anonym (förskollärare)
    Anonym (Respekt mot Unga) skrev 2010-04-10 07:58:58 följande:
    Nu är ju tv nanny:s metod inte riktig samma som här. Hon sätter barnet att sitta i trappan/ i ett rum för sig själv. Jag satt med mitt barn vid bordet hela tiden. Jag gick inte bort. Alla vill bara kritisera, ingen kommer med nått positivt råd om hur de tycker jag borde ha löst problemet. Tackar för boktisen de är det närmast i frågan om råd. Det skulle ju vara roligt att veta hur ni andra skulle takla en situation som denna om ni nu inte skulle göra som jag gjorde. Nu har jag prövat ganska många metoder före jag gjorde som jag gjorde så ös på bara så skall vi se om nån av er har nått förslag på hur man kan lösa en sådan sak som detta som jag inte prövat. Det kanske inte hjälper mig men det kan ju hjälpa någon annan somläser denna tråd och funderar över hur man kan eller inte kan uppfostra sina barn.
    Jag tycke rjag gett dig förslag på hur du kunde ha gjort. Att du kunde när ni var klara sagt "tack för maten"  och sedan sett om du fått något svar. Hade du inte fått något svar så kanske du fått det nästa gång. Men du visar vad man kan säga när man går från bordet.
  • Anonym (riktig respekt)
    Anonym (Respekt mot Unga) skrev 2010-04-10 07:58:58 följande:
    Nu är ju tv nanny:s metod inte riktig samma som här. Hon sätter barnet att sitta i trappan/ i ett rum för sig själv. Jag satt med mitt barn vid bordet hela tiden. Jag gick inte bort. Alla vill bara kritisera, ingen kommer med nått positivt råd om hur de tycker jag borde ha löst problemet. Tackar för boktisen de är det närmast i frågan om råd. Det skulle ju vara roligt att veta hur ni andra skulle takla en situation som denna om ni nu inte skulle göra som jag gjorde. Nu har jag prövat ganska många metoder före jag gjorde som jag gjorde så ös på bara så skall vi se om nån av er har nått förslag på hur man kan lösa en sådan sak som detta som jag inte prövat. Det kanske inte hjälper mig men det kan ju hjälpa någon annan somläser denna tråd och funderar över hur man kan eller inte kan uppfostra sina barn.
    Råd hur du borde ha gjort. Du borde sagt till henne att man säger tack och varför man gör det. Därefter borde du ha låtit henne gå. Nästa gång upprepar du processen. När hon är gammal nog att förstå varför man säger tack så skulle hon sagt tack (om hon inte var arg på dig, vilket för de flesta är ett legitimt skäl även för en vuxen att inte säga tack). Du skulle föregått med gott exempel och tackat henne varje gång hon gjorde något som går att tacka för. Det är ju så vi lär oss andra saker inte gör du allt rätt första gången vissa saker måste upprepas även för att en vuxen ska ta till sig det.

    Om du inte får resultat efter ett par gånger så får du helt enkelt finna dig i att ha ett barn som inte säger tack vid 2,5 år och hoppas att hon gör det vid 3,5 år. Tvång kan du använda för att hindra henne att öppna fönster och prova att flyga (tills ni hunnit fixa fönsterlås) för att hindra henne att springa ut i trafiken när ni promenerar (man skaffar sele om man har barn som inte går att lita på och de inte går att hålla i handen). Du tvingar ett barn att sitta i bilbarnstol. Vad du inte gör är att tvinga barnet att säga tack, niga, pussa tanter på kinden eller annat som vi vuxna tycker ser väluppfostrat och gulligt ut men som är en kränkning om du tvingas till det. Tänk dig själv att du på jobbet sulle tvingas göra något för annars skulle chefen inte släppa ut dig från sitt rum, ganska kränkande eller hur.
  • Anonym (riktig respekt)
    Anonym (Respekt mot Unga) skrev 2010-04-10 08:00:59 följande:
    Så du menar att det är samma sak att ha sitt barn att sitta stilla i 1 1/2 timme som att slå det?????? Enlig mig är det INTE samma sak!
    Jag räknar det som  kränkning vilket inte heller är tillåtet enligt samma lagstiftning. Dessutom var det din kommentar om att metoden fungerar som jag kommenterade. Att du får någon att via tvång göra som du säger innebär inte att metoden är bra.

    Lagen säger :”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling”.

    Det du gjort strider som jag ser det mot delen om aktning för sin person och det du gjort är annan kränkande behandling.
  • Anonym (trist)
    Anonym (Respekt mot Unga) skrev 2010-04-10 07:58:58 följande:
    Alla vill bara kritisera, ingen kommer med nått positivt råd om hur de tycker jag borde ha löst problemet.Tackar för boktisen de är det närmast i frågan om råd. Det skulle ju vara roligt att veta hur ni andra skulle takla en situation som denna om ni nu inte skulle göra som jag gjorde.Nu har jag prövat ganska många metoder före jag gjorde som jag gjorde så ös på bara så skall vi se om nån av er har nått förslag på hur man kan lösa en sådan sak som detta som jag inte prövat.
    Jag ska försöka ge dig några konstruktiva råd utifrån min synvinkel. Har jag fattat rätt så är problemet du talar om att din dotter på 2,5 år inte ville tacka för maten? Hur liten var hon när du började ställa detta krav?

    Vi har olika utgångspunkt eftersom jag inte anser att det är något problem att ett så litet barn inte tackar för maten, utan jag tycker att du till att börja med ställde orimliga krav på ditt lilla barn. Därefter mattar du ut henne i 1½ timmar vilket jag starkt ifrågasätter.

    Du håller i inlägg med om att förskoleberättelsen ovan med kvarsittning i ca 6 timmar var för lång. Hur länge hade du väntat ut din dotter? Var går gränsen i dina ögon? Hur länge till hade kunnat låta henne sitta?

    Jag tycker du ska leka med tanken kring hur du hade behandlat en vän du bjudit på mat. Vad hade du gjort eller sagt om denne vän inte tackade för maten? Hade du haft den personen att sitta kvar vid bordet tills tacket kom på samma sätt som med din dotter? Svara nu inte att du inte ska uppfostar vuxna, för jag är ute efter att visa att du bör visa ditt barn minst lika mycket respekt som du visar en vän.

    Du som förälder ska ange tonen och föregå som exempel. Det betyder inte att du måste ha en massa regler. Det finns i mina ögon en risk att man med regler och förordningar vid matstunden tar bort glädjen att äta tillsammans. Den stunden är för en familj en otroligt viktig stund att vara tillsammans - om förutsättningarna är de rätta så alla trivs, får komma till tals och inte minst - vill dela den måltidsstunden med varandra.

    Jag har ju tipsat om Jesper Juul tidigare, här är en annan bok av honom jag varmt rekommenderar dig: "Nu ska vi äta" heter den, finns i pocket.

  • Lady Dahmer
    Anonym (Respekt mot Unga) skrev 2010-04-06 14:27:41 följande:
    Inte vet jag vem som bestämmer att de skall tacka för maten, eller till vem de skall säga det, förskolepersonalen/dagispersonal m.m. Men på alla dagis jag hört talas om tackar barnen på nått sätt för maten, troligt vis för att personalen försöker lära dem att det hör till att säga tack då man blir bjuden på mat.Menar du att ni inte tackar för maten på den förskola som du arbetar på, när skall barnen veta när de får gå från maten? sitter alla kvar/får de gå då de är färdiga?På den förskola där min dotter går sitter de kvar och alla går från bordet på samma gång, alla tackar för maten på samma gång.Överlag får man ju fundera var du arbetar om ni har 80 barn på en förskola. Vilken kommun godkänner att 80 barn är i samma förskola. Hoppas att ni har dem i skilda grupper på max 20-25 barn annars kan barnen ju knappast lära sig säga tack eller nått annat.
    jag har aldrig jobbat på en enda förskola där det förväntas eller krävs att barnen ska säga tack för maten. Inte heller tvingar eller kräver vi att barnen ska säga förlåt, hej då eller vad fan det nu må vara. Vi föregår med gott exempel och de barn som är artiga och tackar (osv) får positiv uppmuntran för det. Men inte mer än så.

    hur vet de att de får gå från bordet? När alla ätit upp går man från bordet eller när fröken säger att det är ok. Då plockar vi undan tallrikar och mat som är över.
    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! - ladydahmer.blogg.se/
  • Lady Dahmer
    Anonym (Respekt mot Unga) skrev 2010-04-08 10:18:26 följande:
    Barn kan börja testa/trottsa före det fyllt 3 år!Jag svarar:Har egen erfarenhet!!!!!!!!Eller är det inte att testa sin mors envishet när man sitter 1 1/2 h vid matbordet för att man inte vill säger tack för maten då man är  ca 2 1/2 år?lady Dahmer svarar:för att kunna trotsa så måste man ha full impulskontroll. När små barn beter sig "icke önskvärt" så handlar det om nyfikenhet. Barnet testar sin omgiving, "hur funkar detta", "vad händer om jag"... osv. och ursäkta... men tvingar du din tvååring att sitta kvar vid matbordet en och en halv timme för att han inte säger tack för maten??Jag svarade:Jag skall svar dig på denna punkt då du funderade om jag hadde haft min dotter att sitta vid matbordet 1 1/2 h för att hon inte villa säga tack för maten. Ja det har jag, för hos oss hör det till uppfostran att ett barn/vuxen säger tack för maten (vilket hon började med då hon lärde sig säga tack , typ vid 1 års ålder).Vanligtvis sa hon /säger hon alltid tack innan hon går från bordet, men skulle testa vad som händer om man inte säger tack. Hon lärde sig med en gång att det löns att säga tack för maten 1 1/2 h tog det. Men vad skulle ha hänt om jag hadde låtit henne gå från bordet utan att säga tack, jo min dotter hadde vunnit, vilket i sin tur antagligen hadde medfört att hon flera gånger gått från bordet och inte sakt tack. Hon skulle kanske  lättare komma på tanken att hon nog får sin vilja genom om hon bara gnäller lite mera.Denna sak är ju i sig själv en bagatell, att man glömmer säga tack eller inte säger det är nog inte hela världen, men då jag sade åt henne att hon inte fick lämna bodet före ordet tack kom så håller jag det. Min dotter lärde sig säkert att jag inte ger mig, ett nej är ett nej.Du har ett barn på snart två har jag förstott, jag säger bara du kan omöjligt ha samma erfarehet av barn som t ex jag som har en dotter på snart 6 år. Jag har gått egenom alla åldrar från 0-5, du har bara kommit från 0-2 ännu, du har mycket framför dig. Jag menar nu inte att du inte skulle väta nått men då du pratar om åldern 3 som om du viste vad den går ut på. Jo jag vet att du jobbar med barn, men barn är inte lika danna hemma mot sina föräldrar som de är mot dagis tanter eller grannen.(det sista jag skrivit var antagligen det folk började hänga upp sig på, samt att ho i den vevan antagligen skrivit i sin blogg, vilket ledde till att folk hittade denna tråd och trodde att jag haft en 1 1/2 årin att sitta stilla 1 1/2 timme  för att hon inte sa tack)I lady dahmers blogg står det: Här har vi en mamma (?) som tycker det är helt i sin ordning att tvinga sin lilla ett och ett halvtåring att sitta kvar vid bordet i en och en halv timma, för att hon ska lära sig säga tack för maten.Jag kan bara svara Lady dahmer:Hon var ju för det först inte 1 1/2 år utan 2 1/2, kolla upp fakta innan du skriver ut en massa skit i din blogg som inte stämmer!!!!!!Du hadde all fakta framför dig.
    jag har postat en rättelse i min blogg.

    Men du.... ett och ett halvt? Två och ett halvt? whats the fucking difference egentligen?

    Seriöst - tror du att det helt plötsligt blev MER ok då? Det här handlar ganska lite om åldern på barnet och mer om din syn på fostran och barn.

    Det är den sortens aktoritära föräldraskap som både jag och de flesta av mina läsare inte ser på med blida ögon. Den typen av föräldraskap och den sortens metod du använder dig av är nedbrytande. Det skadar självkänslan och lär barnet att lyda blint.

    Jag gissar även att det inte var en engångsföretelse utan antagligen ett förhållningssätt som präglar hela din fostran.
    Gillar du mina inlägg? Läs min blogg! - ladydahmer.blogg.se/
Svar på tråden J*vla haggor som bara lägger sig i