Vi som försökt länge efter mf, del 2

Varmt välkommen till oss! Ledsen att höra din historia, det låter mycket tufft och ingen här lär klandra dig för något bitterfitteri iallafall! Jag har nog personligen inte skrivit ett enda glatt inlägg i hela tråden (eller förra.. ) Här är vi bittra och arga, suggiga och allmänt eländiga- välkommen!

Hej vännen ! Välkommen !Jag bjöd in Längtan efter liten till vår tråd, beskrev oss som ett gäng bitterfittor, det var inget understatement va flickor !

Umm.. jag fick den stora glädjen i att bli gravid 09 efter att ha försökt aktivt varje månad sen sommar 08. Lyckan blev kortvarig förstås, fick ett rätt schysst missfall i v 13+2, en ofostrig graviditet dessutom. Jättekul var det. Blödde i 8 veckor. Sen har det varit lite si och så med försöken men p medelslös har jag varit sen sommar 08, och det har blivit många aktiva försök sen det hemska hände men ännu inget. Bim på lördag.... har redan gett upp om en januari (???) bebis ;)

Hej hjärtat! vi hänger ju i samma utredningstråd!

Om ni vill veta lite värdelöst vetande så kan jag berätta att jag fyller ju 30 på lördag, då har jag även äl. Om det skulle ta sig då så får jag bf runt den 17 feb vilket är min sambos födelsedag å han fyller oxå jämt, så fasen vilken perfekt present till oss båda   Han ger mig befruktelse på min födelsedag å jag ger honom en bebis på hans !!

Precis så känns det. Det är en kamp att få plusset och sen en lika hård kamp att få behålla det. Känns långt ifrån rättvist.

Fick veta idag att en kompis kompis e gravid. Hon blev gravid trots p-piller, då blir man lite lätt bitter....

Nä men sluta! Liiiite svårt att klämma fram ett grattis. Har 2 vänner som är gravida nu.. där båda trodde det skulle ta tid iom att de hört min historia..(tror inte jag smittar) behöver jag säga att båda blev gravida på första! *suck*

nä fy fan !!!! Så tänker jag oxå ibland. Har en kompis som fick sin nr 2 för några månader sedan, hon har aldrig fått mf och det har blivit plus inom ett halvår, sista gången tog det nog inte ens det tror jag... Då e det lite svårt att ta till sig hennes uppmuntrade ord om att "Du kommer oxå få barn, det e jag säker på" Hon har liksom inte en aning om hur det är eller känns att få kämpa så för å först bli gravid å sen behålla det. Hon menar att hon var oxå orolig hela graviditeten för att det skulle hända nåt, men jag har svårt att tro att en utan mf historia är så livrädd för ett mf som man är när man haft det innan...