K*B*N, pratar del 11
Halloj tjejer! Gör ett raskt inhopp med dåligt batteri. Julen förflöt lugnt och stilla, så lugnt set går med fem stojiga småkillar iaf.
Redan dagarna innan julafton så reagerade jag på att min stora svullnad på halsen börjat ändra form och läge. Under helgen började den ömma och sen började huden rodna.
Igår hade jag rejält ont och då hade den flyttat sig från mer eller mindre vågrätt uppe på sidan av halsen till lodrätt nedtill mer åt mitt fram. Knölen tryckte mot nyckelbenet och sköldkörteln och bara det i sig var obehagligt. knölen ömmade och gjorde ont även utan beröring och var varm plus att huden på och omkring rodnat.
Idag var jag till BVC med A och då vår sköterska såg min knöl och jag berättade senaste nytt så ringde hon direkt till öronkliniken där jag var sist och fixade fram en akuttid.
Väl där så klämdes det (ONT) och tittades och sedan ville de sticka igen. Den här läkaren sade att det inte råder några tvivel om att det är infekterat och att knölen med största sannolikhet är var och vätskefylld.
Det gjorde grymt ont när de gick in med långa målen igen och mkt riktigt fick de ut en massa yuck. Över en halv dl varfylld vätska sög de ur på plats. Det var inte skönt men nu kan jag böja huvudet åt den sidan igen plus att knölen är hälften så stor. De ville eg ta mer men knölen sitter lite dumt så det finns risk att sticka i känsliga blodkärl som tex halspulsådern så det fick räcka för nu.
Jag ska fortfarande på magnetröntgen på måndag så att man kan se hur omfattande detta är. Jag har fått antibiotika och man har konstaterat att lymfkörteln återgått till det normala. Men bäst av allt var nog att cellproverna var negativa, det verkar iaf inte vara fråga om någon cancer vilket var det jag var mest rädd för. En inflammerad körtel känns mkt mer hanterbart även om jag har jäkligt ont.
Så nu sitter jag hör med en omplåstrad hals och iproppad antibiotika och smärtstillande och håller tummarna för att skiten dör med antibiotikakuren så de slipper skära upp mig och rensa. Jag hoppas på att få sova lite nu också då smärtan gjort det nästan omöjligt att hitta en normal sovställnibg senaste tiden.
Hur öm och trött jag än må vara så är jag så himla glad för att man äntligen börjat hitta en lösning på detta.
Matmässigt klarade jag julen hyfsat. Trillade dit och åt fem stycken chokladpraliner plus att jag antar att det blivit liite för mkt kolisar för vågen visade ett kg upp. *suck*
Det var lite rapport härifrån. Jag får uppdatera mig sen när jag är databuren igen eller har laddat batteriet. Bäst att skicka nu innan fånen dör....