Unga Adoptanter
Hej! Vi har ganska nyligen bestämt oss för att adoptera. Då vi enligt läkare inte har nån chans att få biologiska barn tillsammans.
Hej! Vi har ganska nyligen bestämt oss för att adoptera. Då vi enligt läkare inte har nån chans att få biologiska barn tillsammans.
Det kan bli problem i vissa länder med tatueringarna eftersom de inte går att dölja. Det är en god idé att ni börjar med att ringa runt till de olika adoptionsorganisationerna och hör er för. När ni har hittat den organisation som ni tror ni kan få bäst hjälp av är det lämpligt att ni ställer er i kö, dvs betalar sökandeavgiften. Det är långa köer till många länder.
Om ni planerar att adoptera bör ni gifta er så snabbt som möjligt. Vissa länder kräver flera års äktenskap.
Hej!
Hur går det för er här inne?
Vårt ärende gick upp i domstolen förra veckan och förhoppningsvis får vi åka i nov.
Vad roligt, hoppas det går fort nu
Våra papper skickades till Ryssland igår
Vi har nu varit hemma i 2.5 vecka och allt går bra! Barnen är 4 (alldeles snart 5) och 3.5. Yngsta har mycket trots i sig, antar att det är precis som det ska vara! ;)
Språket går framåt. Det är enstaka svenska ord som gäller, men vi förstår varandra helt ok, det blir en mix av sv och mandarin och kroppsspråk! Det är två mycket väl förberedda och väluppfostrade barn vi fått, de är underbara! :)
Tommom: vad underbart att höra! Grattis till er familj, blir helt rörd.
Vad heter dom?
Hur känns det? Berätta gärna mer (om du vill)
Det känns underbart men slitigt. Att gå från bara vi två och hunden till att bli en tvåbarnsfamilj tar på krafterna, det är helt galet och tydligen var det omöjligt att förbereda sig på den energi man måste lägga ner! Jag har nog inte riktigt fattat att de verkligen är våra barn. Vi har fått till rutinerna bra nu och vi övar på att låta dem sova själva i sitt gemensamma rum.
Barnen var otroligt väl förberedda och det har inte förekommit några skrik eller ångestattacker, något vi nästan räknat med. Men man vet ju inte, det kan ju komma senare.
Just nu njuter vi i mina föräldrars sommarstuga, barnen har myst ner sig i soffan innan den grillade kycklingen. Det är en härlig känsla och jag kan inte riktigt föreställa mig livet utan dem, det känns som att det varit vi så länge trots att det bara gått lite mer än tre veckor sedan vi sågs för första gången!
Åh det låter fantastiskt. Jag kan tro att det är en enorm omställning. Man kan nog inte förbereda sig på det.
Har ni stött på något oförutsett? Hur är barnen gentemot er?
Förlåt om jag frågar mycket, det är helt ok om du inte vill svara. Jag är bara grymt nyfiken.
Så himla glad för er skull â¤

Tack ska ni ha!
Barnen verkar se oss som självklara föräldrar, de är väldigt starkt knutna till oss redan!