Pergopinglor med barn version 16

cicci; ingen aning faktiskt men ett gravtest om nån vecka vore väl inte fel iallafall även om det säkert kan vara din diabetes som krånglar oxå..finns annars många som fått igång sina kroppar även om dom behövt pergo förut (fast jag tillhör inte den skalan)

Kärleken; så bra att du har koll och fixar ny tråd...tyckte nyss det var ny tråd så gud vad tiden går fort.
I morse fick min älskade kusin och vän sin lilla prins. hon låg nästan 3 veckor på lasarettet och födde nu i vecka 35+4 tror jag men pojken vägde ändå 3,3 kg så tur hon inte gick tiden ut kanske har inte hört så mycket än men tror dom mår bra båda två..vi skulle ringa lite senare och prata

hoppas alla har haft en bra påsk!

hej alla!

Kärleken; Usch så jobbigt ni har det med era nätter och inga tips har jag heller...iallafall inga som jag vet du skulle gilla (och inte jag heller men ändå säkert hade gjort just pga att jag blir som en häxa utan sömn)
Här flyter dom flesta nätter på utan problem med att båda tjejerna somnar själva på kvällen och sover hela natten i sina sängar och det är ju såklart en dröm för oss (med tanke på hur jobbig Agnes var som liten) och dom få nätter som är jobbiga här vilket såklart inträffar nån gång ibland så blir jag helt tokig och arg och trött och ja du vet ju vad jag menar och då har vi ju det ändå bra för det mesta så jag förstår din förtvivlan...och hoppas verkligen att dom börjar sova bättre med tiden..stor styrkekram till dig/er!!

Lycklig; åh, vad tråkigt att din mans jobb gick i konkurs...håller tummarna för att han hittar nåt nytt jobb snabbt även om jag vet att det är svårt...kram

Eet; visst går tiden fort nu för tiden...mina tjejer känns så stora så det är inte klokt...bara drygt två år till Agnes börjar 6-årsskolan och det känns ju jättesnart och vart har tiden tagit vägen?

Nu har kommunen bestämt här att dom ska bygga ett helt nytt dagis nästan precis där vi bor som ska vara färdigt hösten 2011..så himla typiskt att det måste komma två för sent (var ju på G redan till i höstas men blev inget då)
nu känner jag att agnes bara har ett år kvar innan förskoleklass och då vill jag inte flytta henne och jag kan ju inte bara flytta Maja känner jag heller (då dom går på samma avdelning) plus att jag trivs ju så himla bra med det dagiset och dom fröknarna barnen har och maja hade ju så jobbigt i höstas men älskar nu verkligen dagis och sina fröknar så det känns inte rätt i hjärtat att bryta upp dom därifrån heller. Men jobbigt när detta dagiset som ska byggas ligger typ 2 minuters gångväg här ifrån och det dagis dom är på ligger på andra sidan orten men men...vi får ju en lekplats till i området som vi kan vara på på helgerna och sommarkvällarna

annars så är allt okej här..majas sista kindtänder har dykt upp så det är lite gråtigt eller om det är trotsen som gör att hon gråter och skriker mycket...kan ju vara så med för hon såååå bestämd av sig så det finns inte ord för det..hon tar musten ur mig allt som oftast på dagarna...tyvärr så man nästan längtar efter att jobba emellanåt

sen kämpar jag med vikten oxå och har nu som mål att gå ner 7 kilo till till midsommar och om jag lyckas med det så har jag minskat 33 kilo sen september...så 26 kilo har jag hittills gått ner då sen september men då har jag oxå haft en svacka här på några månader nu men tog tag i det igen för drygt 2 veckor sen och känner mig peppad igen.

snart ska barnen till dagis och jag ska jobba men i helgen ska jag vara ledig och vi ska åka hem till mina hemtrakter på kalas vilket ska bli kul

Ha en solig dag alla!!

Kram kram

kärleken; Nej nej Nej menar inte 5minutersmetoden..den är jag inget fan av heller och skulle aldrig klara av...nej jag menar mer att låta dom sova ihop med er istället och att ni fixar en jättesäng eller nåt ni alla sover i eller delar på er och sover med varsitt barn just bara för att få sova..myset kan ni ju ha när barnen somnat för kvällen men vet ju att du inte är så förtjust i den ideen att dela på er men en annan hade nog gjort så bara för att få sova (om det nu är så att dom sover okej med nån av er bredvid sig?)
I vilket fall så hoppas jag av hela mitt hjärta att det löser snart för jag lider med er..kram!!

Här har varit en kaotisk fredagkväll som slutade på akuten med Agnes..kanske ska dra det från början...
jag hade precis  nästan kommit hem från jobbet..klockan var drygt halv åtta och pizzan sambon lovat skulle vara färdig var inte det och han hade misslyckats med den färdiga degen så den var bara att kasta och jag fick göra ny. Maja satte vi i badet och jag kämpade med pizzan och då kommer agnes nerför trappan gråtandes och säger att hon har nåt i näsan. jag ut i köket för att titta och ser att nåt sitter där inne och hämtar en pincett. försöker få ut den men då blir hon helt hysterisk och skiker att det gör ont. pappa kommer och hjälper mig och försöker hålla fast men d går inte hon är såå stark så vi får inte ut den och den sitter ganska långt in. och vi tror det är en kula.
sambon åker in till akuten med henne men får gå till öron näsa hals avdelningen där dom har ringt in en läkare som fått köra dit akut och där inne är dom sen tre stycken som håller fast henne och läkaren försöker få ut den och blodet sprutar och agnes skriker och gråter men det går inte..kulan är för stor. så nu blir det op i morgon bitti. klockan 8 ska vi vara där så hon ska sövas för att få bort den.
när dom kom hem igen så säger agnes att den är borta och vi försöker titta och ser den inte på den korta sekund hon tillåter oss att titta så vi vet varken ut eller in. efter låååååång stund så får pappa titta riktigt och ser att den är kvar men nu ännu längre in
och vi som hade fullt med planer i morgon bitti och hela dagen som nu bara krossades i ett enda slag..inte vilka planer som helst heller utan vi skulle hem till mina hemtrakter på marknad och kalas och allt och nu vet vi ingenting
borde egentligen sova nu men kan inte så jag sitter lite här vid datorn istället och hoppas klockan kan bli morgon snart..håll en tumme för oss i morgon bitti snälla..kram på er alla!

usch vilken hemsk dag det var igår
Vi hann iväg till kalaset på kvällen till slut men det var på håret.

Så här blev gårdagen pga en liten (eller ganska stor) plastdiamant i näsan på henne;

Jag och Agnes åkte in till lasarettet vid halv åtta på morgonen. Vi skulle vara där åtta och förhoppningsvis kunna utföra sövningen och borttagningen nästan på en gång då på morgonen. själva borttagande skulle bara ta 5-10 minuter så det skulle gå fort och allt så vi var ju väldigt hoppfulla att alla planerna inte behövde krossas iallafall vilket sen tyvärr inte blev fallet.
vi fick ett rum på öron näsa halsavdelning och rummet hade en teve och säng så vi satte oss och tittade på bompa. och sköterskan kom in och satte emla eller heter embla? alltså bedövning i armvecken och på ena handen. sen kom hon tillbaka och sa att vid kvart i nio skulle vi ner till operation. och då var klockan typ fem över åtta så bara det kändes lång tid just då. När klockan var fem över halv nio kommer hon in igen och sa att nu blev det ändrade planer och vi kunde inte åka ner till op för dom hade fått in ett akutfall...som visade sig vara en bukoperation som tog flera timmar.
så in kommer dom med en droppställning och ska sätta en nål på agnes.
Agnes blir helt hysterisk och vi tvingas att hålla fast henne stenhårt och hon kämpar som ett djur och skriker och kastar sig och dom får inte in nålen på henne trots att vi är tre sycken som håller i och försöker trösta och prata med henne. personalen verkar inte van vid detta så man märker att dom blir irriterade och tycker hon är fjantig och att det ska gå att resonera med henne...hallå hon är inte ens fyra år liksom
dom säger bara att dom ska prata med narkos om det hela och hon får vara utan dropp så länge...efter en stund kommer en annan tjej från narkos upp och ska försöka (mycket mer barnvänlig och pedagogisk och vi får tvångshålla henne ytterligare en gång och det går inte denna gången heller..skillnaden är att hon inte blir sur eller irriterad och inte försöker lika länge eller riktigt lika våldsamt heller.
hon ska prata med läkaren på op och så går hon igen. klockan går och vi får inte veta nånting alls om när eller hur eller nåt och agnes gråter från och till hela tiden och säger bara att hon vill hem och jag vill bara gråta över eländet oxå.
sköterskan kommer in igen och pratat med läkaren som nu har bestämt att hon kommer få lugnande sen innan op för att försöka sätta en nål igen innan hon sövs för dom är rädda för att det hon har i näsan ska åka ner i luftvägarna och det är inte bra om det händer typ. Och eftersom jag bara ville få bort det hon hade i näsan så vi iallafall kunde komma hem och kanske hinna hem till kalaset vid klockan 18 i mina hemtrakter (2 timmars bilväg hemifrån) så hade jag då hoppat slippa lugnande oxå för då tar det längre tid efter op (och jag frågade om hon inte kunde få lugnande redan på morgonen vid första försöket men nej det gick inte..sånt kan dom bara få nere vid operation) så vid halv ett ungefär 4 1/2 timme senare fick vi gå till operation och där ville dom då ge henne lugnande för att sen försöka sätta en nål innan sövningen. och tror ni Agnes ville ha ett stolpiller? nej så tvångshålla igen och ner med byxorna och jag kände mig som en våldtäktsman *gråter bara jag tänker på det*. efter det blev hon ju som drogad och bara hängde och flinade i min famn. sen gick vi in i operationsrummet och dom försökte sätta en nål igen men nej hon blev helt hysterisk igen och kämpade emot så dom fick inte nålen rätt så dom fick ge upp och kom ju med masken som skulle söva henne och såklart protesterade hon ju igen men efter en stund så var hon nedsövd och då satte dom nålen på henne.
jag och en sköterska gick ut därifrån och sköterskan frågade hur jag mådde och var illa berörd själv av sövningnen men då kände jag bara att äntligen sover hon och slipper känna ångest och smärta och allt så den biten tyckte jag inte var jobbig om man jämför med allt annat den dagen.
sen tog det kanske 15 minuter eller knappt det så var läkaren tillbaka hos mig och sa att det gått bra och hon nu skulle till intensiven och uppvaket så jag gick dit och satte mig och läste vid hennes sida. hon skulle vakna om en halvtimme sa läkaren men det lugnande medlet hon fick innan skulle ta ytterligare en halvtimme innan det var ute ur kroppen (minst)
45 minuter senare vaknade och var snurrig och lite ledsen och så. hon fick även dropp och lite socker medans hon fortfarande var nedsövd eftersom hon inte ätit eller druckit sen fredagskvällen. när hon vaknat och klarat sätta sig upp fick hon en isglass av personalen och eftersom hon inte mådde illa och fick behålla den så fick hon en banan som jag haft med mig oxå. sen började vi samla ihop oss och alla saker och fick lämna sjukhuset men hon var fortfarande lite drogad så hon vinglade och höll på att ramla och jag fick inte hjälpa henne (för henne själv alltså) så det var lite jobbigt men vid 15 var vi hemma igen och vid kvart över fyra var vi på väg till kalaset och då var hon helt sig själv igen och man märkte ingenting sen på kvällen av det hela. men det var en helvetesdag för en sån skitgrej egentligen...men hon har ju lärt sig en läxa som heter duga och lär aldrig mer peta in nåt i näsan det är jag helt säker på.

tack för alla kramar!!

Tack vänner! ja det var verkligen en helvetesdag för en sån simpel sak och jag önskar inte ens min värsta fiende det scenariot men men..hur mycket men hon fått av det hela lär man ju inte märka förrän hon måste till läkare igen nån gång i framtiden vilket jag hoppas dröjer lääääääänge. Men här hemma verkar hon inte må dåligt av det hela iallafall och sover gott hela nätterna i sin säng fortfarande osv som tur är.

Hoppas alla nätter blir bra för  som har jobbiga nätter. själv förstår jag inte att ni orkar kämpa så..när jag var höggravid så låg jag själv och sov så fick sambon sova med Agnes så sov vi bra allihop istället för att upp och ränna på nätterna...så löste vi det men förstår att inte alla vill lösa det så men för oss var det viktigaste att sova bra så vi orkade med dagarna istället för att kämpa med att få sova ihop och barnen för sig...och idag sover alla bra och jag och sambon kan sova ihop hela nätter för det mesta

Jeanette; vet du nåt som inte vi andra vet om kärleken eller var det bara så att du siade lite om framtiden?

Här är allt okej för det mesta...agnes mår bra..vi pratar inte om det som hände längre men jag tror ju det satt spår och det kommer visa sig i framtiden om vi måste till lasarettet för nåt annat nån gång men man får ta det som kommer då och inte gå och fundera på det nu.
Nån remiss till logoped har inte dykt upp än och nu tror ju inte jag det kommer komma nån innan sommaren heller som dom sa att dom trodde helt säkert.
Maja försöker prata en hel del men mycket förstår man inte och hon blir sååå arg och den tjejen har verkligen ett helsike humör och en envishet jag inte trodde existerade nånstans..kan bli tokig och jag vill inte ens säga alla tankar som far i huvudet ibland...sen är hon ju såklart en go unge oxå emellanåt men tror dom som får se den sidan mest är dagis och andra människor och inte jag

I morgon bitti ska iallafall jag och sambon iväg till stockholm själva och stanna en natt. ska bli sååå skönt. första trippen utan barn på 4 år så det är välbehövligt känner jag

Kärleken; åh vad spännande att det är mindre än 2 månader kvar till stora dagen D för dig och din karl nu önskar så att allt löser sig här oxå och att man får vara med om den biten nån gång i sitt liv.

Ha det så bra alla och trevlig helg på er!
Det ska vi ha
kramis

kärleken; okej så det var så hon menade....förstår det nu när du förklarat men just när jag läste det så blev jag lite förvirrad
Kul med möhippa...då är du ju ännu ett steg närmare din eller rättare sagt ER stora dag

Idag var vi hos logoped med Agnes..dom ringde helt plötsligt igår och hade en återbudstid idag så vi var där en timme idag och fick med en övning hem med sp ord och sen skulle vi få en ny tid mitt i sommar nån gång hemskickad.
Och det blev lite som befarat...när vi kom in i rummet och logopeden satt där i sin vita rock började hon storgråta och det brukar hon inte göra annars på det viset så jag är ganska säker på att det var känslor angående det som hände sist vi på lasarettet...men efter ett tag lugnade hon sig och efter ett tag till så svarade hon på det mesta logopeden frågade om iallafall även om hon inte direkt pratade så frivilligt och mycket som hon gör hemma.

Nej, nu ska jag hänga tvätt...kram på er alla!!

kärleken;
det är många av ljuden i ord som sp, t och f tex...hon pratar inte så rent som man ska göra i hennes ålder så därför blir det nu logoped ett tag framöver.
vet hur det är med minnet..jag är likadan själv

vad jobbigt med nätterna...iofs är inte våra heller så bra just nu känns det som..jag är uppe och ränner flera gånger varje natt och måste lägga på täcket eller ta upp en tappad snutte från golvet och sådana saker. eller så pratar och ropar dom på mig i sömnen och när jag väl kommer dit så sover dom så då får jag gå tillbaka till mig men det är jobbigt med dessa spring hela tiden.
Pratar du mycket om nattproblemen med din familj? och ändå så erbjuder dom inte att ta dom nån natt? Är du annars en sån som gärna fixar saker på egen hand? isåfall kanske dom inte tror ni vill ha hjälp? jag känner ju inte din familj men ibland måste man våga be om hjälp oxå även om man önskar att dom självmant kan säga att dom vill hjälpa..men förstår ändå att du blir besviken...kram!!

hej svejs på er alla!

dodisen; Grattis till klarat prov..nu håller jag tummarna även för körprovet och att det går bra själv kuggade jag första gången jag körde upp men det är väl nästan preskiberat nu efter 17 år

kärleken; vad skönt att du fått sovmorgon två dagar..hoppas verkligen det blir bättre för er snarast men det där med envis unge tror jag faktiskt vår Maja vinner ingen kan vara envisare och tjurigare än henne...eller så kanske My och Maja är precis likadana måste vara för att dom är nummer 2 eller? förstår inte hur det kan vara sån skillnad när man bahandlar dom likadant :-O
jag vill bara fly fältet när Maja sätter igång på morgonen och det är hemskt men jag längtar då bara tills jag ska lämna på dagis och det känns inte alls kul att känna så
men hon tar musten ur mig samtidigt som hon emellanåt är jättego och kramas och pussas massa

Grattis till dom nyblivna 1-åringarna  i tråden och ja alla andra som kanske fyllt eller fyller år oxå såklart
Agnes fyller 4 år om en vecka och en dag och jag bara känner att tiden rusar iväg och det känns nästan som det är dags för skolan snart fast det är två år kvar på dagis
Jag har blivit sjukskriven till fredag pga en seninflammation i min högra handled. har varit hemma sen onsdag nu och går på vc för injektioner rakt ut i blodet för att det ska bli bättre fortare men det har inte hjälpt så bra som önskat så jag ska ta ett par sådana till och sen hoppas att jag kan jobba i helgen som kommer. Vill verkligen det så snälla nån däruppe...se till så den läker NU!!!!

Hoppas ni hade en bra mors dag igår...själv fick jag massa trisslotter men det blev bara några småvinster...men men..chansen fanns ju iallafall
och sen var vi nere hos svärmor och firade henne. en trevlig dag där man slapp stå vid spisen är alltid trevligt

nu ska jag lägga mig och vila en stund sen ska jag hämta tjejerna vid 13 på dagis...kram på er alla!!!

dodisen; attans oxå men du ska se att det går bättre nästa gång och om det är nån tröst så kuggade jag oxå första gången...jag körde mot rött....stor kram på dig!!!!!