Oja! Det där med intresset är så precis. Min yngre syster har också ADD och har lyckats hållit igång sitt häst intresse i alla år, jag beundrar henne.
Jag är som du "hej", klarar inte ens av vänner relationer. Det där med att hålla kontakten bara rinner ut i sanden när vännen inte är ny längre trots att man tycker om människan! Om en relation ska fungera för mig så måste människan vara pushig och hela tiden hålla sig i mitt liv, eller som min sambo finnas precis under näsan på mig! ; D
Jag tror ändå graviditeten är som när man är kär och så vidare, ett stort intresse. Eftersom man håller igång och gör saker för barnets skull (möten med läkare, shopping eventuellt pappersarbete) så håller man hjärnan stimulerad och då mår man också bättre. Det är nyckeln till att undvika depression i ADD men vi har ju ingen motivation så utan något som pushar så sitter vi bara.
Det din mamma sa var helt klockrent! Fy fan va sånna dagar är jobbiga.
Jag sörjer mest en hobby. Är riktigt avundsjuk på andra som har det. Jag har saker jag verkligen tycker om att göra men det är inte fullständigt så jämfört med någon annan med samma hobby är jag som en nybörjare trots att jag hållit på i flera år t ex. Det får en att känna sig som en värdelös människa verkligen.
Jag känner INTE igen mig i ADHD alls. Jag har inget kaos i huvudet. Mitt huvud är organiserat och stilla och lugnt, rena spa resorten! Och det är det som är problemet!