Allergitråden

Hej!

Min son (3 år) fick diagnosen celiaki strax innan jul. Vi har inte varit tillbaka på någon uppföljning ännu så vet inte hur han mår på sin glutenfria diet rent medicinskt. Han har inte haft så värst många symtom (som vi förstått iaf) utan det upptäcktes genom att han hade en lång dipp på sin tillväxtkurva som började i 1-års åldern ungefär. Det är dock väldigt intressant att läsa här. De där röda kinderna känner jag tex väl igen fast jag har aldrig kopplat ihop det med allergi/intolerans. Det är också intressant att läsa att man kan vara både glutenintolerant och allergisk mot vete. Vi får hela tiden frågan om vi märker stor skillnad på sonen nu när han ätit glutenfritt i två månader men njae... han äter bättre, mer mat totalt sett. Ytterligare en sak som fångade mitt intresse var astman, förkylningsastma har han haft sedan 1-års åldern också men den har varit bättre (peppar peppar) denna vintern iofs. Den typen av saker, röda kinder, torr hy och astma är det dock aldrig någon som frågat om i de här sammanhangen från sjukvårdens sida. Finns det fler symtom av den sorten?

Har en fråga till er också! Tre gånger under de här två månaderna har sonen bajsat helt vitt bajs. Är det någon som varit med om det/har någon aning om vad det kan bero på?

Kanske skulle jag posta detta i celiakitråden men jag har inte hittat till den ännu

Tack för välkomnande!

Nej, han äter mjölk som vanligt. Han har ju inte haft några problem med magen (som vi vet iaf) sedan han var dryga året, då var han förstoppad en längre period men då tänkte nog ingen på gluten och allra minst jag, vi har ingen i familjen som är allergisk/intolerant mot något alls så det har liksom inte funnits i mitt medvetande. Jag vet att de pratade om att man kunde bli känslig mot mjölk (fast jag förstod det som laktos på dietisten men hon verkade inte ha jättekoll så det kanske var fel) men jag har ärligt talat bara varit väldigt tacksam att han kunnat fortsätta äta det. han lever i princip på mjölk....

han har absolut inte haft sådana röda kinder jämt, men de har dykt upp... svårt att säga hur ofta... inte jätteofta men då och då. men jag har alltid tänkt att han varit trött/varm/att vi varit ute/torr och aldrig tänkt på att det kunde vara allergi så jag har inte noterat när. men började tänka just på brödbak och så...   tror inte han haft sådan kinder sedan vi började med glutenfritt men jag har ju inte bakat något sen dess heller!

han har inte haft ont i magen när det här vita bajset har kommit. jag ringde sjukvårdsrådgivningen första gången men fick inget svar på vad de kunde vara där och eftersom nästa bajs var brunt igen så lämnade vi det. men skall ta upp det hans läkare, hon är superbra.

hur vet man det? jag menar, eftersom han nu är konstaterat glutenintolerant med blodprov och biopsi så antar jag att man "nöjer" sig med det i vården. jag själv tycker jag läst en del men jag hade ju inte fattat att man kunde vara allergisk mot vete som en annan sak. han har fått alla varianter glutenfritt de här månaderna, skall kolla vikt och längd på honom i veckan men annars är det återbesök i mars som gäller och då antar jag (?) att de är nöjda om blodprovet är bättre. jag har ju fått många frågor om han mår bättre och det som vi har märkt är att han äter väldigt mycket bättre än tidigare. har dock inte märkt några skillander i humör eller så (men han är ju 3 år, svårt att veta vilken del av humöret som är utvecklingsadekvat och vilket som eventuellt skulle ha med allergi att göra!)

gullig du är som frågar!

mithrandil: någon av de mer kunniga får rätta mig om jag har fel men när jag frågade vår läkare om vi skulle testa lillasyster för gluten efter att storebror fått diagnosen så sade hon att vi gärna kunde ta blodprov (eftersom hon haft mycket ont i magen) men att eftersom hon är så liten (1 år) så skulle vi inte vara säkra på att ett negativt prov betydde att hon inte är glutenintolerant utan vår läkare menade att man måste ha utsatts för tillräckligt mycket gluten för att det skall ge utslag på prover och det är inte säkert att hon har det ännu. så om ni tog prov när han bara var några månader gammal (om jag förstod rätt) så borde det ju kunna finnas goda skäl att ta nya tänker jag

fy fan! känner inte dig, men läste artikeln som du länkat till häromdagen, usch o fy för de andra föräldrarna!
håller  helt med vad k kavat skrivit här ovan om att de fått alldeles för mycket att säga till om!

God morgon!

Vill börja med att skriva att jag är så glad att jag hittat den här tråden, lär mig jättemycket bara på att läsa (och läsa och läsa för här går det undan ) Så tack alla för att ni delar med er!

Jag har funderat på en sak: hur stora har era barn varit/hur stora tror ni de behöver vara innan de själva börjar förstå lite av det där med att de är allergiska/intoleranta? Min pojk med celiaki är 3 år och han har lärt sig säga "glutenintolerant" väldigt fint men det är väl ungefär så mycket han kan Han har heller inte haft särskilt tydliga symtom (som vi vet iaf, svårt att fråga) så tvivlar på att han kommer få en omedelbar förstärkning på att det är dåligt för honom om han äter något. Men det kanske inte gör någon skillnad heller? Ja, jag vet inte riktigt vad jag tänker men skulle gärna vilja veta vad ni tänker/tror/har erfarenhet av. När jag oroar mig handlar det ju alltid om situationer utanför hemmet, här hemma är det inget som känns svårt eller krångligt alls.

Sen tänkte jag skriva att jag bakat rätt gott bröd på bara bovetemjöl. Använder mig aldrig av recept utan brukar bara improvisera men tycker att bovetemjölet funkar bra till det mesta. Min mamma brukar ha det till allt möjligt (även innan sonen fick sin celiakidiagnos) som pajskal och i pannkakor. Ett gott bröd jag gjorde när vi hade kalas här var superenkelt på jäst, vatten, olja, salt och bovetemjöl som jag vispade med elvispen. Hällde ut i en långpanna och gräddade nästan färdigt, sen penslade jag brödet med olja som jag krossat vitlök i och blandat med basilika och gräddade det allra sista. Gjorde också en foccacia-variant på samma grund med oliver i. Borde gå att variera massor. Att lägga krossat bovete i blöt innan man bakar på det, så det blir en gröt, är också ett tips för att få saftigt bröd, jag gjorde alltid det även förr när jag bakade.

en annan sak jag undrar är hur gör ni för att undvika kontaminering hemma när man äter olika? jag har delat upp skafferiet på två så allt glutenfritt finns i ett eget skåp. vi har olika smörpaket. 1-åringen som slänger så mycket mat omkring sig får det mesta glutenfritt för att det inte skall vara smulor och annat på golvet. men om jag ätit en vanlig smörgås, behöver jag tvätta händerna innan jag tar i något annat då? jag vet inte om min son så känslig eller inte men antar att med småbarn får man bara utgå från att de är det.

Eli79: min man är av precis samma sort, egentligen världens snällaste men har svårt att.... hur skall jag säga... värdera de kortsiktiga och långsiktiga konsekvenserna mot varandra kanske? jag skall återge ett samtal för er:
3-åring: jag vill ha godis!!!
jag: nej, du får inget godis. är du hungrig kan du få mat?
3-åringen illvrålar argt och besviket
mannen kommer springande: här! här får du russin!

just det, förkylningsastma ville jag skriva om också! jag tror vi var på akuten tre-fyra gånger på ett halvår och sökte för det på tre ställen innan man på det tredje (när vi hade sån "tur" att sonen blev förkyld när vi skulle dit) fick konstaterat förkylningsastma och fick inhalator att ha hemma. så fortsätt....

nu hinner jag inte skriva mer, två sjuka barn här med

mithrandil: förstår att du är förvirrad! hade jag också varit. jag har tyvärr inga svar men skickar en varm tanke!

jag hade struntat helt i den sista och gått på den/de läkare du känt förtroende för. att något inte är bra är ju tydligt. jag hade nog också gett penicillinet, känns ju ändå som att du fått flera bedömningar på öronen om att något varit på gång och att det är. men skit svårt ändå, det är svårt att gå emot läkare även om ens magkänsla säger att de är idioter!

min lilleman vägde 10 kg vid 10 månader (liten tjockis alltså!. sen hände ingenting med vikten alls på 1,5 år. tyvärr tog ingen det på allvar då! kanske för att han inte var liten som spädis? idag, nyss fyllda 3 år, väger han 13 kg o är 90 cm lång. har ätit glutenfritt i snart 3 månader nu - om de börjar växa ikapp, när gör det de?

Exakt så där har min dotter varit. Jag höll på att bli tokig periodvis. Slutade äta mjölkprodukter helt och då blev det bättre. Men sen gick det smärtfritt att återinföra dem igen så jag började också undra om jag inbillade mig...  Det jag tror nu när jag börjar kunna se det lite i backspegeln är att hon verkligen hade ont av mjölken men att hon också har ett temperament som kompletterade det där på ett sätt som blev rätt tufft för oss som föräldrar. Först nu, när hon är dryga året, kan hon sova närmare en timma själv på kvällen och vi föräldrar hinner prata med varandra, annars har hon bara sovit på/med oss och vaknat på några sekunder om man lämnat henne själv i sängen. Har tillbringat säkert 300 kvällar det senaste året med att sitta i mörket i sovrummet med datorn och försökt skolarbeta för så länge som jag fysiskt satt bredvid henne sov hon iaf....  Och nu sover hon bredvid sin storebror så själv kan man väl inte precis säga att det är nu heller
Hur som helst, jag känner med dig, det är tufft!!! Men tror också de andra som skrivit har rätt i att det är annorlunda borta. Och på sätt och vis kunde jag också känna att det var skönt att hon visade upp sig från sin bästa sida överallt annars, då fick vi ju lite lugn också...