Allergitråden

Nej, det verkar inte så.... började testa med mjölk när hon var runt 9 månader men det hände ingenting. här är jag för att storebror är glutenintolerant. Det "roliga" är dock att han aldrig hade några problem med magen som bebis medans hon hade jättemycket problem med kolik och missnöje. Men hon är - så vitt vi vet - fullt frisk. Hon verkar dock lite lik er tjej på fler sätt, hon har varit otroligt tidigt med allt motoriskt, kröp när hon var 6 månader, gick vid 10 månader, försökt klättra på allt sen hon lärde sig krypa och är livsfarlig varenda dag!
Hon är absolut underbar - förstås - men hade jag vetat HUR tufft det här året skulle vara så hade jag nog väntat lite längre med syskonförsök, helt ärligt! Men nu känns det ju som att det har vänt, vi har klarat ett år, de leker alltmer ihop (min pojk är exakt 2 år äldre) och vi älskar fortfarande varandra
Känner igen det precis med skuldkänslor för det äldre barnet samtidigt som man har skuldkänslor gentemot det lilla som skulle behöva en dygnet runt. Utan min manduca hade det inte gått! Använder den fortfarande dagligen och nu får hon sitta på ryggen när hon är trött och mammig/pappig och inte orkar nåt. Dessutom har min sambo varit hemma ett halvår av den här tiden så jag har verkligen inte varit själv, så förstår att det inte är lätt! Trösten är att de växer fort och att det ju blir enklare ju mer man förstår av dem så håll ut!

lillskruttet: vart bor du? i göteborg är tex alla barn försäkrade (konsekvens av backabranden) och det går att få ut ersättning för vissa saker. en vän till mig har en dotter med downs syndrom som de ju inte kunnat försäkra men de har fått ut ersättning på kommunens försäkring till hjälpmedel och omkostander iaf. täcker säkert sämre än en "egen" men bättre än inget...

näe inte ett dugg tycker jag men det funkar i brist på annat och det var värt besväret under det halvår jag levde mjölkfritt för lillans skull. och man vänjer ju sig! vågade inte dricka sojamjölk då men annars är ju det mycket godare i.

vifrånlandet: jag hade nog inte gått till mögelhuset om jag inte var tvungen! sprutan kan man ju få någon annanstans (om man inte bor på något väldigt litet ställe då förstås) och annars är det bara väga + mäta och frågor om vad barnet kan. min bvc-sköterska är väl snäll men helt menlös så jag kunde lika gärna missat alla besök, hon har aldrig sagt något jag inte redan kunnat och när jag frågade henne när lillan var någon månad ifall jag kunde ändra på min egen kost för att lillans magont skulle bli bättre så svarade hon att nej, det fanns inget jag kunde göra. hade hon inte sagt så kunde jag nog slutat med mjölk mycket tidigare och besparat min lilla tjej många timmars gråt....

men dinkel är ju också vete?! är det annorlunda i sin molekylära uppbyggnad? tycker man borde reagera lika mycket på det? finns också en sorts vete som heter kohut eller nåt sånt väl, är det också annorlunda?

spännande!

tack! hade jag ingen aning om! (borde finnas en urvariant utan gluten tycker jag! )

be inte om ursäkt! ibland är man ju på botten! och man fortsätter väl för att det inte finns några alternativ till att fortsätta. ja, vad har jag gjort detta året.... burit, burit, burit lillasyster i selen. försökt få stunder med bara storebror emellanåt. har nog slitit mitt hår emellanåt också! den korta perioden när hon faktiskt sov ute i vagnen så var jag ute så mycket det bara gick för då kunde ju storebror få full uppmärksamhet. bada i badkaret har båda kunnat göra och tyckt vart kul, det har vi gjort mycket! när jag ammade försökte jag läsa böcker för storebror. han har fått välja vem som ska natta av oss, den andre har tagit lillasyster. de kvällar jag varit själv har jag ofta haft hjälp av min syster. men det har blivit lite väl mycket youtube för honom detta året (klipp på tåg och flygplan och helikoptrar, jag är oerhört tacksam mot dem som lagt upp alla dessa dötrista långa klipp på fordon )

sen tänker jag att han hatar dig inte. men han är arg och frustererad, med all rätt. och eftersom han är trygg med dig så kan och vågar han visa dig det. du får ta emot alla de där känslorna för att han litar på att du kan ta hand om dem, det är faktiskt något fint i allt det jobbiga!

och sen blir det ju bätte. det går upp och ner. och man glömmer det jobbiga så fort man har en sån där fin stund när syskonen pussas eller skrattar åt nåt ihop.

och man är ju inte mer än människa. med tillåtelse att ha jävligt deppiga dagar. ta hand om dig!!

vetesorbitol - vad är det?!

Tack!! är det gluten i det tro? vete-sorbitolen allltså

angel: så jobbigt! många varma tankar till dig

älsklingen87: vi gjorde ett svett-test, fick svar jättesnabbt, inte ens en vecka och det var inte ett dugg svårt eller smärtsamt att ta testet iaf. håller också tummarna för att det inte visar något förstås!