Runt juni kom de ut - del 17

Hej!

Sitter för andra dagen hos mina föräldrar. Are kräkte natten till igår och då kändes det säkrast att lämna hemmet för att inte riskera mig eller bebisen. Det räcker med att vara sängliggande i vanliga fall med sammandragningar. Dessutom ska vi åka till Gävle på torsdag och vem vill vara sjuk under en resa eller på plats?

Jag saknar mina älsklingar där hemma. Har pratat med dem flera gånger och det känns så fel att vara här, vila, se på film hela dagarna och bli gödd. Egentligen borde jag vara hemma och ta hand om de två vars magar är i olag. Men imorgon får jag komma hem. Då har det gått 48 timmar sen Are började må bra. Mina älsklingar! ♥

Jag har aldrig tid över att skriva här. Läser via mobilen men att svara där tar evigheter och det känns inte kul. Det blir mest FB, korta statusuppdateringar och lite bloggande från mobilen.

Har fått utökad tid på dagis för Are, 8-16 varje vardag. Så nu kan jag vila, vila i massor. Men det blir avbrott, MVC, samtal med Å, 4-årskoll och så är det dags att fixa nya linser och bli klippt. Kroppen säger väl ifrån ännu mer om det blir för mycket. Tur att jag har fått Bricanyl att ta morgon och kväll, den hjälper faktiskt. Även om jag blir lika darrig som en skotträdd hund.

Aj, nu skaver magen. Dags att hämta minipizzan i micron och lägga mig i soffan.

Må så gott alla vänner!

Imorgon fyller mitt hjärta 4 år!  

Bodi: Jag förstår dig, det måste kännas hemsk att få tillbaka känslan från Elsas födelse. Nu måste du ta tag i att prata med någon om förlossningen. Med tanke på hur du behandlades kanske det kan gå att få plats på ett annat BB? Eller maximalt skyddsnät runt dig. Du har rätt till bra sjukvård, oavsett var i landet du bor. Prata med din BM om du känner dig trygg med henne. Annars ska det väl gå att få någon annan att hjälpa dig.
Detta kanske låter dumt, du har redan fött två barn, men jag tycker att du ska öva avslappning och kanske läsa en bra bok om förlossningar. Jag har "Innan du föder" av Anna Wilsby, läser en hel del i den och det hjälper mig.
Stor kram! ♥

Måste ventilera. Sitter vid datorn trots att jag borde ligga ner.

Jag har anmält mig till en kurs/motivationsdag nästa lördag. Anmälde mig för ca 1,5 månad sen och då var jag inte i den här sitsen. Det står att anmälan är bindande men jag (enfaldig och mänsklig) trodde nu att eftersom jag är sjukskriven för att inte föda barnet för tidigt, kunde få dispans.

Icke! Privatpersonen som håller i det tycker att jag ska betala ändå. Kan inte hitta något alls på Google om bindande anmälan.

Har ni någon erfarenhet? Det känns ruttet att lägga ut 500:- på något jag inte kan medverka i. Iofs kan jag, hämndlysten som jag är i detta nu, åka dit och ställa till med en scen  - för att få ut något ur det hela. Hämta min lunch kanske? Något borde jag kunna få, det är inte självvalt att befinna sig som jag gör.

(Startade en tråd om detta men vill ändå ta det med er.)

  Grattis Anton, på din 4-årsdag!  

Välkomna hem, Simon! Solen och värmen kommer tids nog hit ska du se. Är ni sugna på att bo i samma stad igen eller söker ni helt nytt?

Tack för grattisarna till Are! Han fick ingen cykel, jag har läst lite om att det är tidigt att ge en stor cykel vid fyra år, och dessutom har vi ingen väg att cykla längs med. Den utanför vår mark är en 70-väg med skarp kurva och vissa fånar i bygden tror att både de och alla andra är odödliga. Kanske det blir en begagnad senare, helst en BMX så att det går att cykla i trädgården och i dungen.

Tobidoo: *s* Ser en bild av tajt dopklänning på ilsken unge. Lycka till med det sista inför dopet i helgen!

Tina: Det är ju en kanonbild! Precis som det ska vara med barn. Det syns vem som är 4-åring - han och Are har fingret på samma ställe. Näsan är fantastisk!
Tänk vilken tonårstid du kommer att ha. Tur att du är bestämd och har lumpen i bagaget.

Hej!

Are var på 4-årsbesiktning igår. Vi var där i nästan 1,5 timme och pratade om allt möjligt. Testerna gick bra men syntestet tog lång tid och Are blev förvirrad så det testet ska göras om vid 5,5-årskollen. Bra att få det kollat en gång till. Sen hintade sköterskan lite om talet och jag sa att det vill vi gärna ha hjälp med. Are pratar på som en tok och har ett stort ordförråd men han har svårt för vissa konsonanter. Därför remitteras vi till en logoped. Sköterskan skrev om mitt tillstånd i den för att få tid så fort så möjligt. Hon är så bra! Are charmade henne totalt och jag satt mest och fånlog (och hade ont i magen av en massa sd). Han följde order som en soldat. Ifrågasatte en hel del och nickade när det blev förklarat. Jag ville hålla mig i bakgrunden för att inte störa eller "hjälpa" till med något.

Jag sa också att jag gärna vill ha henne som BHV-sköterska till bebisen, även om jag går till MVC i en annan kommun. Det blev hon glad för och ser fram emot att komma hem till oss i slutet av sommaren. Sen tog vi upp min depression, jag tackade henne igen för att hon tog tag i det så att jag kan vara där jag är nu. Vi pratade lite om mina förväntningar inför födseln och att bli två-barnsmamma. Hon propagerar inte alls för amning och det känns tryggt. I Sthlm var det det enda alternativet (iaf hos den BVC-dam jag gick till). Och så har jag tur, på Ystad BB finns det en BM som dessutom jobbar för Amningshjälpen. Det känns bra.

Men oj, vad min mage tog stryk igår. Den klarade inte av att vara igång så mycket. Sammandragningar, ont i ryggen och ont här och var gjorde mig till en gammal krokig ostbåge. Inte förrän vid 21-tiden blev det lugnt, då hade Bricanylen hunnit lösas upp ett tag också.

På nätterna, när jag ska vända mig i sängen, knakar det till riktigt högt och obehagligt i mina fogar. Det är lika läskigt varje gång, ibland tror jag att jag kommer att falla isär under förlossningen. Det måste vara som en orms frigörande käkar när de ska ha ner ett helt kid eller något annat gott.

Blablabla, allt finns att läsa i bloggen.

Tråden vi alla behöver titta i för att hålla koll på födelsedagsbarnen: www.familjeliv.se/Forum-11-265/m20262601.html

Jaa, trevlig helg åt er alla!

Och Grattis till Nellie på 4-årsdagen!