Runt juni kom de ut - del 17

Så bra att ni är glada över mitt fixande. Om jag inte hade gjort det igår hade nog tråden stängts ner. Datorn sattes igång enkom för detta. Tesse: Vissa bebisar är ju så, de har inte kommit in i dygnsrymten och passar på att njuta (eller vad de nu gör) på kvällen.
Strunta i om andra kan komma, så länge föräldrar och ev syskon (eller så många som möjligt av dem) dyker upp. Maj och juni är ju alltid krångelhelger. Hoppas att NI, du och C, kommer fram till en helg som känns bra.

Dumas: Tack för påminnelsen. Are fick en drake för ett år sen som hamnat i skymundan på hatthyllan. Dags att plocka fram den, det blåser alltid här. Utom idag!

tina: Jag hoppas att din vän bättrar sig till ett normalt liv. Och så önskar jag att hennes idiot-ex får det straff han förtjänar. Och vård.
Du kommer att ha toppbetyg om jag läser alla dina inlägg rätt. Bra karaktär att sitta uppe mitt i natten och plugga. Jag hade vaknat med ansiktet fastdreglat i boken. skrattmaja: Skönt att Emilia piggar på sig så att ni inte behöver oroa er för hennes hosta längre. Ares "hostor" sitter alltid i så många veckor åt gången, har alltid gjort också.
Härligt med grillpremiär!
Jag ser fram emot paket från dig.

Are och jag har haft en jättebra dag. Det är skönt med såna dagar då kroppen har ork. Vi har varit ute i två omgångar. Fick dock gå in andra gången eftersom innergården fylldes med bi, de var väldigt nyfikna och lämnade mig inte. Sen har vi gjort chokladbollar, Are har skrivit med fjäder (morfar har skjutit fasanen och pappa F skriver med gåspenna då och då), lekt med dinosaurier, Are har bjudit på fika från sitt Bamsetält, TVn har roat oss en stund och jag har fått vila! Så välbehövligt att ligga i soffan och sträcka ut kroppen. Are lekte tomte en stund och jag fick julklappar om jag ätit spenat. Klapparna hamnade på min mage och där stod en söt liten WallE och guppade när bebisen kickade i magen.

Nu ska Are bada och jag MÅSTE sitta bredvid och titta på. Trevlig kväll!

Hej

Jag har varit i Ystad och letat bikini idag. Ingen framgång, räknade knappt med det heller med tanke på mina brösts storlek. Synd att vi antagligen inte kan åka till badhuset som planerat i helgen. Bara för en bikinis skull...

När jag hämtade Are på dagis idag stannade jag kvar en stund och pratade med två ur personalen. Lite graviditet och "bysnack". Helt plötsligt var Are borta. Jag gick ut men han var inte där, in igen men ingen Are. Hjärtat började slå fortare och jag sprang mot grinden och stirrade överallt. Till slut såg jag honom - sittandes vid vår bil! Herregud, någon hade släppt ut ungen utan förälder. Are sa att det var en äldre kille men jag tror mer på en förälder som gick strax före. Att inte någon hade koll på att jag inte var med! Vilken tur att Are satt snällt vid bilen, tänk om skolbussen eller någon annan kommit just då. Tårarna var nära och jag fick lugna mig på en gång för att inte stressa Are. Pust!

Fick ett samtal från FK igår, mitt läkarintyg hade inte kommit in. Jag som träffade läkaren den 25 januari! En gång tidigare har jag fått ringa och påminna och igår fick sköterskan tag på honom och berättade om allvaret. Inga pengar på två månader, vem klarar det? Idag kom intyget och snart ligger det på lådan.
Dessutom kom ett papper från a-kassan. Den anmälan jag gjort för 1,5 månad sen var felaktig. Jag har mailat dem om saken för att veta var mina pengar tagit vägen. Då skrev de att allt var okej. Och så får jag ett brev om att det var fel! Skitf*n. Så, nu ska även en ändringsanmälan skickas iväg. Sen ska jag väl kunna få lite pengar att leva av.

Lovis: Jag förstår att du är utschasad efter det här året. Det har hänt så otroligt mycket och precis som du tror jag att terapi/samtalskontakt av något slag vore det bästa. Varför vill läkare sätta in antidepp på en gång? Om du inte vill prata med samme läkare igen om någon att prata med, ring direkt till en psykavdelning och berätta för dem. Fast det är nog lättare att gå genom läkare först. Jag önskar dig allt gott och lycka till med hjälpen.

Tina: Hoppas det gick vägen med intervjun idag! Du som har så mycket go + erfarenhet borde väl få jobbet på en gång. Dumas: Draken har inte kommit ut i år än. Kanske imorgon när jag och Are är lediga?
Jag är säker på att Liv kommer att trivas på nya dagiset. Med kompisar som bor närmre kommer fritiden säkert att bli spännande. Det är nog mest vi vuxna som reagerar när det blir förändringar. Sån är jag iaf.
Krya på dig!

Bodi: Bra att blodtrycket är normalt. Huvudvärk kan ju komma då och då under graviditet men mvc borde väl ha extrakoll på dig eftersom du har h.skapsförgiftning i bagaget. Konstigt hur annorlunda det kan vara mellan olika platser.
Ha du, magen växer så det knakar. Jag väger mig två gånger i veckan och det börjar gå uppåt nu. Hoppas det går så långsamt hela tiden. Och det är så olika, du är ju liten i dig själv och kanske behöver lägga på extra.

Tesse: Jag kan inget om dop men Tryggare kan ingen vara är ju så fin. Eller Idas sommarvisa, En vänlig grönskas rika dräkt. Det behöver bara handla om livet och hur vackert det kan vara.

God förmiddag i tråden!

Min lille Are har hamnat i en-separationsfas. Det är inte alltid lätt att hålla sig lugn i de lägena. När hans underläpp darrar för femtielfte gången vill min läpp också darra.

"Mamma, du kommer och hämtar mig igen va? Du lämnar mig inte? Vilken tid kommer du?" De frågorna får jag massor med gånger varje dag. Oftast i samband med dagis men också mitt i en lek. "Du hämtar mig efter dagis imorgon, va?"

Nu har vi fått ut en lapp om att åka hem till en av fröknarna, först nästa fredag, och jag har sagt till Are att jag följer med dit och stannar kvar hela tiden. Nu frågar han om jag säkert följer med dit, om jag stannar och om jag inte ska lämna honom där.

Idag började han storgråta när han för hundrade gången frågade mig om jag verkligen skulle stanna med honom på utflykten. Då var jag på väg mot dörren på dagis och den ena fröknen fick ta upp honom i famnen för att bryta tankegången. Usch, jag började nästan gråta.

Är det fler som har den här fasen hos sitt barn? Kan det ha att göra med bebisen eller är det något som kommer ungefär vid 4 år?

Angående dina funderingar, Dumas. Vi är sällan hemma hos andra som har barn, vår umgängeskrets är väldigt liten. Men Are sköter sig väldigt bra borta, drar inte ner eller tigger. Han går först fram till oss och säger att han också vill göra, eller vill ha. Om vi ger klartecken går han fram och frågar. Men här hemma är det en annan sak. Han sitter inte kvar vid matbordet, plockar frukt hejvilt fast vi säger nej och är allmänt "trotsig". Tackar för maten gör han och säger snälla om vi ska göra något för honom. Det går verkligen i vågor, vissa dagar är bättre än andra. Samma gäller hur hans humör är, igår var det en riktig tvärt emot-dag. Pappa F var iofs grinig så de två kanske speglade sig i varandra. Jag har två stora rivsår på ena handen efter Are, han blir som ett monster när det är en sån dag.

Lovis: De inom vården jag har pratat med säger hela tiden att antidepp bara verkar mot nedstämdhet, serotoninet balanseras upp. Konstigt att det nu kommer ännu en förklaring. Kanske olika substanser i olika preparat. Om det nu ska hjälpa mot din nacke, tycker jag att du ska testa. Allt för att du ska bli vanliga och glada Lovis igen!

Tesse: Min första tanke kring ordet ängel, var detsamma som en del andra här i tråden, någon som har gått bort. Men sen kom jag på att jag ofta kallar Are för min lille ängel. Han blir till något extra, ouppnåeligt, min son - den specielle. Förstår du hur jag tänker? Samma sak med många andra ord, i rätt sammanhang passar de väldigt bra.

Kreativ: Are har ju varit ledsen vid dagislämning i stort sett 60% av den tid han gått där. Nu är han inte så ledsen längre, det är mest separationsångesten som stör. Han säger även så om jag bara ska åka och handla och han stannar hemma, eller om någon ur familjen, min syster kanske, ska ha honom några timmar. Just det här, "du lämnar mig väl inte?". Det gör så ont, jag skulle aldrig lämna honom. Hur får jag honom att förstå det? Inte lätt för en 4-åring att förstå det inte.
Han är också en sån unge som har funderat en massa kring döden, gör så fortfarande. Jag har nog fört över den känsliga delen av generna till honom. Många tankar och det är skönt att han ventilerar dem med mig istället för att vara tyst och ha dem kvar inom sig. Maken min har inte samma förståelse för det här, han kan tycka att Are är dryg och säger åt honom att sluta säga så. Precis som om det skulle hjälpa.
Vi pratar mycket om bebis, har läst i Ett barn blir till och tittat på bilder. Are frågar en massa och säger att han ska hjälpa, visa och lära bebisen en massa. Kanske det blir så att han tar på sig en massa ansvarstankar? Jag lägger ner massor med tid på honom för att han ska förstå att han är det viktigaste i mitt liv just nu. Det är så svårt...

Stackars alla era små med förkylningar, hosta och slem. Nu kommer våren, utetid och då får alla sjukdomar fara åt pipsvängen!

Jag blev solbränd idag, satt ute hos mamma och fikade.  Alldeles underbart! Tyvärr grusade ögonen igen, verkar som att allergin kommit tillbaka. Den försvann till mesta delen när jag väntade Are.

Snart dags att hämta min lille kung på dagis. Han var såå ledsen vid lämning. Först, "jag vill inte till dagis idag". Sen, "du kommer igen,va? Lämna mig inte!". Allt på en gång. Vi tar nog en stund på lekplatsen utanför dagiset innan det är dags att köra hem och fika.

Kram!

Hej tjejer!

Jag är inne på min tredje dag som surmops. Usch, det har varit ett riktigt helsike att behöva vara med mig själv. Som tur är har Are dagis idag så han slipper mig. Tiden har jag ägnat åt att köra avslappning och funderingar. När det blir helsikesdagar måste jag verkligen ta tag i saken och försöka reda ut vad det är som är fel och varför det blivit så. Alltså har jag satt mig, i lugn och ro på ovanvåningen, med min lilla anteckningsbok för att stolpa upp för- och nackdelar med vardagen. Genast känns det bättre.

Visst är det trist att tråden går på näringstillskott? Någon slänger in ett inlägg då och då men sen ekar det igen. Tänk att livet kan ta över så mycket!

Hoppas att alla mår bra! ♥

Hej!

Äntligen maj månad! Om två veckor blir Are 4 år. Jisses, stora killen här hemma. Fast han är mest Spindelmannen och Iron man.

Klev nyss ur duschen, rakade benen för första gången på evigheter. Det kan vara schysst att inte sticka de andra på vattengympan. Ares pall fick följa med in i kabinen så att jag kunde komma åt överallt. Magen är verkligen stor, aldrig i vägen. Visst blir det bökigt på nätterna, det är varken skönt eller smidigt att vända sig i sängen. Apropå sömn, jag hade världens sexdröm och blev väckt av klockan. Grrr, det hade jag väl kunnat få avsluta?

Imorgon ska jag på överlämningsmöte hos AF. Försäkringskassan ska också vara med, det är ju de som utförsäkrar mig om en dryg månad. Ingen av dem vet om att jag är gravid, fast de borde ha sett det. Are får följa med dit, han är ledig från dagis och som det är nu raggar jag barnvakt var och varannan dag. Ska försöka passa på att vila lite strax, resten av veckan är fullproppad med aktiviteter, mest sjukvård. Kan vara bra att hålla doktorns order, jag känner direkt av om jag gjort för mycket. Det räcker att jag försöker plocka undan lite leksaker för att viloläge ska bli aktuellt.

Önskar er alla en härlig vecka!

Dumas: Det blir inget kalas här. Jag kan inte göra någonting alls och det skulle vara alltför stressfyllt att ta hit en massa barn. Dessutom är vi i Gävle och har kalas med kusin och släkt helgen innan. Och Are fyller år på en onsdag, då kommer min familj hit på kvällen och firar. Sen ska maken iväg hela helgen efter så det blir alldeles lagom mycket att först fara iväg norrut, sen ha en liten bjudning hemma och därefter vara ensam med Are en hel helg.

Men, om vi skulle ha kalas skulle jag bara bjuda hit de barn som Are leker med på dagis. De är 18 stycken totalt, mellan 2-6 år, och Are leker kanske med 5 av dem. Han har blivit bjuden några gånger men vi har inte åkt iväg, det känns för tidigt med kalas när de är så små. Dessutom ska det handlas presenter och det är bara så onödigt.

Are kommer nog (som jag tänker nu) att ha sitt första kalas när han går på 6-års. Då är de stora nog att verkligen klara sig själva, nu kan inte ens alla tvätta händerna på toa eller torka sig i rumpan. Ska alla föräldrar vara med då?

Dessutom brukar förskolan ha "kalas" när någon fyller år. De drar fram en tron och krona åt den som ska firas, sen får denne en gemensam present från alla de andra (ca 20 och så äter de fruktbricka och myser. Det gillar jag.

ca 20 kronor ska det stå, inte 20 smiley.