Forum Förälder - Adoption
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Spruträdd dotter

    Tis 6 apr 2010 10:54 Läst 3754 gånger Totalt 12 svar
    Tis 6 apr 2010 10:54

    Vi har nu hunnit vara hemma i ca 2 månader och på torsdag ska vi till BVC för att ta några kompleterande vaccinationssprutor som dottern inte fått i Indien. Efter allt för många sjukhusbesök i Indien har hon utvecklat en stor misstänksamhet/rädsla till läkare och sprutor. Hon är nu 4 år och jag skulle behöva råd från er andra som varit med om liknande.

    Tycker ni att vi ska berätta för dottern att vi ska till doktorn och att hon ska ta sprutor (hon kommer att fråga vad vi ska göra där så fort hon får veta att vi ska till doktorn) eller ska vi bara åka dit utan att säga något så hon inte vet något förrän vi kommer dit?

    Själv tycker jag det känns bäst att berätta i förväg vart vi ska och vad vi ska göra där, men jag är osäker på om hon då bara kommer att bygga upp rädslan hela vägen dit eller om det är bättre att hon är väl förberedd. Vad säger ni andra?

  • Tis 6 apr 2010 10:57 #1

    Jag hade helt klart berättat innan!

    När min treåring vaccnierades mot svinisen var hon väldigt motvillig båda gångerna men hon fick panodil innan för att sticket skulle kännas mindre.

    Jag berättade det noga för henne, "Du ahr ju fått medicin såa tt det inte ska göra så ont"

    Hade också med mutchoklad i väskan som hon fick direkt, inne hos läkaren.
    Vet att andra föräldrar gick till leksaksaffären efteråt och köpte en liten present.

    Lycka till!

  • Kickan­s mamma
    Visa endast
    Tis 6 apr 2010 11:52 #2

    kanske kan ni sätta på emblasalva men jag ahde helt klart berättat!


    Flicka 04, Pojke 05 och BF Maj 2010
  • Tis 6 apr 2010 12:35 #3

    Absolut berätta vad som ska hända! Det är mitt råd.

    Min dotter är så liten att man inte kan förklara, men jag märker direkt när vi kommer till provtagningen att hon vet vad som ska hända. Här har vi kört utan bedövning sista ggr´na, för hon verkar mest ilsken att man håller fast henne. Och sätter man på emlakärmen vet hon DEFINITIVT vad vi går och väntar på. Hon skriker mer när man tar på emlakrämen än sticket. Med ett så gammalt barn får man förklara vad som ska hända. Det är min åsikt & även ståndpunkt inom mitt arbete där jag arbetar med både barn & vuxna.

  • MyStyl­e
    Visa endast
    Tis 6 apr 2010 12:43 #4

    Jag hade förklarat för henne, berätta innan. Så hon litar på er.

    Min dotter (också 4 år) är också sjukligt rädd för sprutor (och allt som har med doktorer och tandläkare att göra), vi berättar ALLTID i god tid innan vi ska dit så vi hinner prata om det och försöka lugna henne och förklara vad vi ska göra och varför. Det fungerar bra ända tills det är dags...
    Men jag tror att så länge hon vet vad som ska ske och varför vi gör det så kommer hon att "vänja sig" så småningom.
    Sist hon skulle ta blodprov så fick vi bedövningssalva och då gick det väldigt bra måste jag säga! Men innan jag förklarat det var hon hysterisk, det gick inte ens med ett stick i fingret. 

    Jag tror absolut på att om barn blivit stuckna mycket när de var små, eller varit mycket i sjukhusmiljö (som vår dotter), så kan det vara därför de är så hysteriska när de blir lite större.

  • Tis 6 apr 2010 14:48 #5

    Hej
    Ni ska absolut förbereda henne! Berätta vad som ska hända och att ni kommer att vara med henne hela tiden. Ljug absolut inte genom att tex säga att det inte gör ont, för det gör ofta ont att få en vaccination... även om man har EMLA-salva på innan.

    Ett tips kan vara att läsa tex Totte går till doktorn-boken eller någon liknande för att visa med bilder vad som ska hända, för att förtydliga eftersom språket kanske inte räcker till nu i början. Man kan absolut använda EMLA. Hör med BVC innan var de kommer att ge sprutan så att ni sätter salva på rätt ställe. Kan hända att de tycker att det är onödigt eftersom det ändå gör ont, men stå på er i så fall. När huden är mörk ska salvan sitta i två timmar för att ha effekt (med oss blekfisar räcker det med en timme). Som sagt kan det göra ont ändå men att slippa själva sticket kan underlätta mycket. EMLA-plåster finns att köpa på Apoteket.

    Köp ett paket roliga plåster så kan hon själv få välja ett ta med ett som hon vill ha. Ett fint plåster efteråt ska inte underskattas och tyvärr används det inte alltid i barnsjukvården. Gå igenom efteråt vad som hände när hon fick sprutan och lek gärna massvis med "doktors-lekar" med henne. Antagligen har hon mängder av erfarenheter från sitt hemland som inte bearbetats. En doktors-väska är kanon-bra att ha hemma för att barn ska kunna leka av sig...

    Om det visar sig vara riktigt, riktigt jobbigt och det inte funkar på första försöket kanske man inte behöver pusha för att det ska göras just då heller, med tanke på att det ska funka fler gånger. Man kan också få goda tips och råd genom att prata med lekterapeuter som jobbar på barnkliniken. De har en massa erfarenhet av stick-rädda barn och hur man kan underlätta för dem att fixa att ta prover/få vaccinationer etc.

    Avslutar med ett tips om förberedelse-filmer som finns på nätet. PÅ www.sjukardsradgivningen.se finns tecknade filmer för barn där olika procedurer visas och förklaras med hjälp av olika figurer. Visar både stick, röntgen-undersökningar mm.

    Kram!

  • Tis 6 apr 2010 19:36 #6

    Hej,

    Vi har haft jätteproblem med vår dotter vad gäller sprutor och läkarbesök överhuvudtaget ända sedan vi kom hem, trots att vi förklarat så gott vi har kunnat (i början förstod hon ju inte så mycket svenska men det gör hon ju nu), haft EMLA-plåster, läst böcker om Totte och andra som går till doktorn osv. Och trots att hennes bror snällt låter sig stickas och undersökas.

    Redan vid hemkomstundersökningen totalvägrade hon både att låta sig stickas, låta sig vägas och mätas så vi har fått göra undersökningarna i omgångar, mycket motvilligt. Sedan skulle det göras pricktest för allergi och tas TBC-vaccin och då gick det inte ens att komma innanför dörren hos läkaren. Hon fick ångest och bara skrek så att det verkligen skar i hjärtat. Vi talade med personalen både på BVC och hos läkaren så att de förstod hur det låg till och så att de kunde ge oss lite råd. Till en början fick vi träna på att bara åka till läkarmottagningen. I början bara för att parkera bilen utanför (hon började skrika bara hon kände igen vägen dit), sedan bara för att gå in i väntrummet och få ett klistermärke av sköterskorna, och så nästa gång för att ta av sig ytterkläderna och bara gå fram och tillbaka i korridoren osv. Vi köpte en doktorsväska och lekte ofta doktor hemma, och vi tränade på att klä av oss och mäta oss och väga oss hela familjen (måste ha sett rätt roligt ut...).

    Vi märkte att hon blev lugnare för varje träningstillfälle och sista gången fick jag ta "låtsasspruta" och även "låtsaspricktest" hos doktorn och då ville hon också. Vi fick låna hem sån där tejp de anväder vid pricktestet så kvällen innan det riktiga försöket lekte vi doktor hemma och satte fast tejpen på armen på henne och nöp henne lite försiktigt så att hon visste hur det skulle gå till.

    Tror vi höll på i fyra, fem månader totalt. Pust. Nu verkar det som att den här rädslan försvunnit och sista gången vi gick till BVC gick det jättebra, tack och lov.

    Det var en riktig pärs, hoppas verkligen det går smidigare för er! Lycka till!

  • Tis 6 apr 2010 20:16 #7

    Helle68: Vilken otroligt väl investerad tid ni gav er dotter! I stället för att tvinga... lura... Så rätt ni gjorde.

  • Ons 7 apr 2010 08:02 #8

    Ja, det tog en otrolig tid men vi tror och hoppas att det hjälpte henne. Får väl snart bevis när vi om några veckor ska på 4-årskontrollen på BVC...

  • Ons 7 apr 2010 09:47 #9

    Ni skall berätta vad som skall hända och förbereda henne så mycket ni bara kan inför sjukhusbesöket och på att visst gör det lite ont, men inte så ont som  hon tror att det kommer att göra. Barn behöver information och få reda på att det kommer att kännas och varför man måste få sprutan. Muta henne gärna efteråt med glass eller ett cafébesök. Något trevligt uppväger det dåliga.
    Jag har själv varit riktigt spruträdd och jag vet vilken total ångest det är så jag kan förstå din fråga. Men hur som helst måste hon ju få sprutan, så förbered henne väl och berätta också för sjuksköterskan att hon är jätte rädd.
    Köp ett leksakssätt med doktorsprylar och låt henne sticka nallarna. Lek sjukhus med henne. Det kan hjälpa lite.

  • Ons 7 apr 2010 18:34 #10

    Tack för alla svar.

    Jag ringde BVC i morse och förklarade situationen så vi åkte dit idag och fick en dos med EMLA med oss hem. Tyvärr så kan vi bara ge det till den ena sprutan. TBC-sprutan funkar det tydligen inget bra till eftersom men tas precis under huden. Men hon slipper ju förhoppningsvis känna av sprutan i benet i alla fall.

    Doktorsset har vi redan sedan länge, annars var det ett väldigt bra tips.

    Det känns skönt att ni håller med mig om att det är bättre att berätta i förväg. Eftersom hon inte vet vad i morgon betyder så kommer jag inte berätta om sprutorna förrän i morgonbitti.

    Tack för era tips och råd!

  • Ons 7 apr 2010 19:10 #11

    Köp bandage och mängder av plåster och be att få medicinsprutorpå apoteket  för att leka med också som ett komplement till doktorsväskan

  • Ons 7 apr 2010 22:43 #12

    1. Förbered - men inte föör tidigt - på ett sätt som hon förstår och kan greppa tidsmässigt  
    2. Var trygg och lugn själv - i röst och kroppsspråk (detta är viktigast av allt - särskilt om det verbala språket inte fungerar så bra ännu!)
    3. ge hopp - detta fixar vi tillsammans! Jag är med hela tiden, det gör lite ont men går fort, jag kommer att räkna till xxx (gör upp med sköterskan) - sedan är det klart!
    4. normalisera - alla barn gör sån´t här ibland ...även vuxna, mamma och pappa också. Vi klarar det bra och man känner sig glad igen fter en stund när det är klart och inte känns längre
    5. belöna - glada plåster, göra ngt kul tillsammans el.dyl

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll