December Bebis 2010 :)

Gråter av LYCKA stort grattis säger jag nu till er båda och välkommen till värden bebis

Tjejer lyckas med allt, så nu har även jag fått till en "riktig" färdknäpp. Har lite onda sammandragningar men mer blir det inte tror jag . Inte ett dugg regelbundet o inte så värst onda alls tyvärr, men men. Verkar som att jag mest får skäll för att det finns möjlighet att bebis kommer i december :( förut var svärmor här o när jag sa att jag gärna föder nu så verkade hon nästan bli irriterad o bara "Neeej! Det är JÄTTESYND om ungen då!!" jag svarade med att det nog är vad man gör det till men det är tydligen plågeri fram tills man fyller 20 o vara född i december :(

Strunt i vad andra säger! Och jag är övertygad om att bebisen kommer när den kommer, färdknäppar hjälper nog inte så mycket - men det är ju trevlig sysselsättning i väntan på bebis

Haha ja det är det verkligen ;) tror också bebis kommer när den är färdig, innan kan man ha hur mycket sex som helst utan att nått händer, o när bebis väl e klar kommer den hur som helst :)
Hur som helst e det bra med lite förvärkar så man kommer ihåg vad man väntar på :)

Och dessutom kan de ju göra nytta - mina förvärkar har ju mjukat upp och förkortat tappen

Ska be BM kolla på tisdag om det går hur det står till där nere. Samtidigt vet jag inte om jag vill få höra "här blir det bebis snart" den 21a december. Just julafton vill jag undvika faktiskt. Å då kan jag likagärna vänta till januari.
med dottern gick jag över 13 dagar, o de säger ju att nästa barn föds 2-3 dagar tidigare än det första. Då skulle denna födas på typ BF+11.. o det blir på dotterns födelsedag :(

Vi färdknäppde på fredagen och hon kom på söndagen så jag håller tummarna för dig att det hjälper för dig oxå.
Är helt 100 på att det var det som satte igång det för mig *hosthost*

De kan ändå inte avgöra hur lång tid man har kvar av en undersökning. Fast att BM känner efter kan göra att det sätter lite fart, så be inte om det om du inte är redo - fast det tror jag att du är

Det ger mig hopp, hehe

Hinnsvepningen ska ju också ge effekt för 75 % inom 48 timmar, så jag hoppas och hoppas - ännu har det ju inte gått 48 timmar

I onsdags föddes Astrid kl 12.34. Värkarna började vid 4 på morgonen och vi kom in på förlossningen kl. 8. Jag var inte alls öppen, och skulle skickas hem igen, men skrevs in för att jag hade högt blodtryck och äggvita i urinen. Hade vansinnigt ONT, men fick höra att det nog bara var förvärkar. Att jag skulle vanka i korridorerna så att jag kanske skulle börja öppna mig. Fick rum på bb, men hade såna täta intensiva värkar att jag bara skrek och grät rakt ut. Trodde aldrig jag skulle överleva då det inte "ens var på riktigt ännu". Fick en värmekudde på ryggen, och en Alvedon. Hjälpte inget alls! 

Vid 10.30 fick jag lägga mig i badet, och sen skulle de göra en ny ctg och kolla om jag börjat öppna mig. Vid 4 cm skulle jag få epidural, som jag längtade!!!!! Badet hjälpte riktigt bra och jag kunde andas igenom värkarna, men efter en timme behövde jag gå på toa, värkarna kom otroligt tätt och det kändes som jag skulle slitas sönder, helt hopplös känsla då det ju inte "var på riktigt" och jag hade så ont att jag ville att de skulle döda mig, skrek rakt ut!!. Min sambo masserade hela tiden svanken. Gick sedan och lade mig på sängen, men då kom värkarna utan paus så jag bad Robert ringa på dem. "Jaha, du har klivit upp! Då ska vi göra en ny ctg och kolla om du kanske börjat öppna dig". Jag bara viftade och skrek "NEJ!!!, det gör för ont!!!, och det är sånt tryck neråt, jag vill trycka på!!!". Då blev det bråttom, hon satte ctg, och kände sedan om jag börjat öppna mig något. "tjejen, det här är inte sant, men du är helt öppen och redo att krysta strax. Jag har aldrig varit med om det" sa hon. 

Jag fick "panik", vi skulle ju fota magen på förlossningen och allt, så jag skickade ut sambon till bilen för att hämta kameran, och när han kom tillbaka hade jag fått lustgas. Jag viftade med den mot honom, fånleende och hickandes: "Det här är himmelriiiiiiket", och så hickade jag, haha! Började trycka på innan jag fick och bm höll sina fingrar. Jag väste åt henne "Du måste ta bort din haaaand". "NEJ! Jag håller emot bebisen, den kommer nu!!" Då jag fick börja krysta rejält så kom hon efter två krystvärkar, med en sådan fart att bm inte ens hann fånga henne utan hon landade på sängen. 2815 g och 47 cm lång, helt perfekt!

Efteråt så skulle bm göra sig redo för att sy, men när hon "inspekterade mig" tittade hon upp igen och flinade. "Tjejen, det här otroligt, men du har inte spruckit alls". Kan man ha en bättre förlossning? Från att knappt ha blivit inskriven kl 8 på morgon till att ha fött barn 4,5 h senare?! Intensivt och vidrigt ont, ja! Men från att ha trott att man inte ens hade börjat öppna sig till att krysta var ju en bonus! BM ursäktade sig och förklarade att hon aldrig varit med om dess like och att hon var helimponerad av mig.

Vi fick komma hem igår, och bara njuter av älskade lilla Astrid!