December Bebis 2010 :)

Fick som mensvärk hela dagen igår. Och idag var det sammandragningar nästan hela tiden plus ont långt ner när jag gick. Så jag gjorde som de bett mig om på förlossningen och ringde in och förklarade läget. Att bebis ligger i tvärläge och att den ska vändas rätt innan förlossningen kommer igång på riktigt, riktigt. Så jag o pappan blev ombedda att komma in för en titt:).
I bilen på vägen in skakade magen till rätt rejält o jag började fundera på om den hade vänt sig rätt, men när jag kände efter så kändes det inte så.
På undersökningen tyckte barnmorskan att hon helt säkert kände ett huvud på höger sida o det var helt tomt där nere- som vanligt. Bebis brukar ligga med huvudet på vänster så den hade alltså flyttat sig åt "fel håll" på vägen in.
Låg med ctgapparaten och då skakade magen till rätt rejält ännu en gång.
Och när läkaren undersökte så låg bebis rätt:D. Duktig bebis .
De dubbelkollade med ultraljud förstås och huvudet låg så fint neråt- äntligen!
38+3 idag så så dags att lägga sig rätt nu :P..

Läkaren undersökte mig och hon var mycket mer försiktig än hon som kollade i förrgår så idag gjorde det inte alls lika ont:). Det var lite lite grann kvar av tappen att utplånas och den har börjat öppna sig lite grann.

Med det klart så åkte vi hem igen:). För min del kan den få ligga kvar iaf en vecka till men den är givetvis välkommen och hett efterlängtad när den nu bestämmer sig för att anlända:).

Vi har snöstorm här i stan så vill helst inte alls behöva åka in till Näl en gång till i det här vädret.

Det positiva nu är ju att vi i lugn o ro kan vänta tills värkarna är täta alternativt att vattnet har gått och jag slipper vara nervös över att jag ska missa tidiga tecken.

Lite komiskt dock att första gången på Näl på vändningsförsöket så pratades det om kejsarsnitt om vändningsförsöket inte funkade.
Andra gången så nämndes inte kejsarsnitt alls av den läkaren utan hon tyckte att vi skulle vända bebis rätt när förlossningen har kommit igång eller när jag e mogen för att sättas igång.
Idag så sa denna läkaren att de inte vänder bebis på jourtid och frågade om jag inte hade fått en tid för kejsarsnitt.
Tänk va olika de gör på samma ställe!

För min del så har ännu ett vändningsförsök mot ett kejsarsnitt vart som att välja mellan pest eller kolera så för mig gjorde de inget att jag inte fick "välja" sist. Och jag hoppas med allt jag har att bebis ligger kvar i rätt läge nu:).

Moma: det e tyvärr likadant här. När Fingol (min hund) gick bort så sa folk helt seriöst att jag kommer i vilket fall inte älska mina djur när bebis har kommit.
Vad jag än säger så möts man av elaka hånflin o så säger de "vänta bara".
Har jag läst en bok så säger de att de e ju bra att jag passar på nu för det kommer jag inte kunna göra sen. Att andra kommer få ta hand om min hund för jag kommer inte vilja och jag kommer vara såååå trött så jag kommer inte orka. Att jag inte kommer vilja ha hit min brorsdotter för jag kommer bara vara trött osv osv.

Mtp vilket helvete folk får det att låta som att bli förälder så förstår jag inte varför de själva har skaffat några. Jag och pappan tänker iaf inte sluta leva "bara för att" vi får barn. Sen e det klart att man prioriterar annorlunda och även tänker annorlunda som förälder, det fattar ju vem som helst.
Men många ser man ju tvärtom som faktiskt inte alls verkar lida av att ha spädbarn osv så man förstår ju att många bara är bittra förmodligen.

9 dagar kvar till beräknat datum idag:). Jag o ena pissen;) har bytt sängkläder i bebis-sängen så nu är det bara bebis som fattas

Tack =)

Hihi=) Hoppas inte det. Jag vill allt ha bebis i sin säng och djuren i min .

Tack
Kan svara för mig om hur jag känner när bebis har vänt på sig. Det blir som en jordbävning i magen ungefär:). Och när den ligger i tvärläge som min gillar o göra så trycker det upp mot revbenen, jag har nästintill inga sparkar eller knytnävar utåt i magen utan mest bök av de större kroppsdelarna uppåt och armar o ben neråt ljumskarna:). När bebis ligger rätt så har jag tydliga sparkar utåt i magen och inga större partier på båda sidorna av magen. Dessutom kan jag andas mkt bättre när den ligger rätt:).

Grattis Linn! Ååå va fin

Imorrn hade jag egentligen en tid till sjukhuset för undersökning och eventuell igångsättning. Men jag avbokade den tiden idag då bebis ju verkar ligga rätt nu, iaf oftast:). Den snurrar runt lite som den vill fortfarande tror jag men mina förhoppningar ligger på att den ska fixeras snart och få komma ut helt på egen hand.
Jag vill verkligen ha en så naturlig förlossning som möjligt.
En förlossning i sig känns tillräckligt nytt, spännande och "skrämmande" så känner inte att jag även behöver ha massa extragrejer runt den. Känns dessutom allra bäst om bebis och min kropp får bestämma själva när det e dags och föda. Då får man ju hoppas att bebis e redo för att möta världen:):

Ska till barnmorskan imorgon istället så får vi se hur bebis ligger då och vad hon säger:).
39+0 idag, bara 6 dagar kvar till BF. Ska bli spännande och se hur många dagar det faktiskt är kvar tills h*n kommer:).

GRATTIS

Blev tillfrågad förut om när bebis är beräknad. Kändes grymt konstigt o svara "På tisdag", hehe bara fyra dagar kvar:). Ska bli intressant och se hur många dagar kvar det faktiskt är. Jag o min svägerska tippar på att den kommer den 20december haha, Pappan blev helt förskräckt över att det kan va så långt kvar. Dessutom vill han kunna jobba på mellandagsrean så vi får väl hoppas att jag o bebis mår bra så han kan få göra det och istället är hemma med oss i januari .

Var hos barnmorskan igår 39+1 och sfmåttet var 37, hjärtljuden 144 och bebis låg RÄTT:) duktiga bebis! Dock inte fixerad såklart men det kräver jag inte, känns skönt bara att den börjar finna sig i sitt öde;).
Jag har gått upp 12kg sen inskrivningen och som det ser ut ligger de 12kg på mage och bröst för jag har inte ökat nån annanstans:P. Inte konstigt att man känner sig framtung:).
Ont har jag så det räcker o blir över men snart snart är det färdigt, oavsett om bebis går långt över tiden så blir det iaf den här månaden:). Bara en sån sak

Kände av hormonerna för första gången ordentligt i morse.
Har sovit hos Pappan och efter ett förhållande jag hade för några år sen där den killen var otroligt elak så är jag rätt osäker och har svårt för att "ta för mig".
Har sovit grymt dåligt inatt pga sammandragningar o foglossning så har vart lite nervös för att väcka Pappan som skulle jobba idag så har legat längst ut på kanten på sängen för att märkas så lite som möjligt och verkligen försökt att vara tyst.

När han vaknade var han lite kinkig över att jag hade stört honom inatt iallafall men blev sen ombedd att klia honom på ryggen så jag gjorde detta o kommenterade att han var kall, han sa då att han frös. Så jag la mig närmare och la mitt egna täcke över honom.
Då säger han " och så det här att du ligger så jävla nära, se här, du har ju massa plats på din sida, det e inte så jävla kul o ha en stor fet flodhäst alldeles intill när man vaknar"

Vi har en hård stil mot varann och jag brukar verkligen bara skratta bort det och kalla honom fet tillbaks osv. Men det bara brast för mig idag. Jag storgrät och kunde inte sansa mig. Dock försökte jag dölja det så gott jag kunde. Jag pratade inte mer med honom förrän jag satt i bilen med honom på väg hem.
Han trodde att jag blev SUR för att han kallade mig flodhäst och bad tillslut om ursäkt o sa att det inte alls var meningen att göra mig ledsen men att jag ju senast igår kallade _honom_ fet.
Felet är ju att jag aldrig förklarar något heller utan när jag väl hade sansat mig o kände att jag kunde prata utan att storgrina så var ju allt som vanligt.
Han hade kanske förstått om man gav honom en chans.
Men jag vet också att jag inte hade reagerat så här om jag inte vart höggravid o är "lite" överdrivet känslig, vi är ju som sagt alltid rätt hårda mot varann- ironiskt givetvis. Ledsen blev jag iaf.

Irriterar mig på att hans mamma har fått honom o tro att en förlossning minsann inte är något alls, att det inte gör minsta ont osv. Det e märkligt dock för minsta krämpa o det e så hiiimla synd om honom så han hade då minsann inte överlevt att föda barn. Det känns lite otäckt att man kanske kommer bli behandlad som om man överdriver på förlossningen om man nu har jätteont pga något som hans mamma har sagt. Jag känner ju att jag vill bli bekräftad och få stöd om det e jobbigt...

Fattar era barns pappor allvaret?

Usch vad jag e gnällig o bitter idag:).
Ska äta o försöka sova lite så kanske man e lite käckare sen:P.