• anebettan

    Ska inte få fira min sons födelsedag

    Jag har 2 barn sedan tidigare och lever nu i ett nytt förhållande. Är gift med min man och har även 2 bonus barn. Mannen som är pappa till mina barn lever också med en ny kvinna (särbos) hon har inga barn. Vår relation kring barnen har alltid fungerat klockrent. Lite små gnabb men inget som inte gått att lösa. Barnen bor varannan vecka hos oss. Barnens födelsedagar har vi firat tillsammans hos den förälder där barnen är då och mor/far föräldrar, mostrar/fastrar har alltid varit välkomna. Nästa vecka fyller sonen år och är hos sin pappa. Sonen har frågat att visst kommer du på mitt vuxen kalas, mamma! Självklart har jag svarat. Men i år var det inte självklart. Exet frågade hur vi ska göra med födelsedagen, jag svarar att vi kommer. Han undrar då om vi inte kan fira hemma hos oss när sonen kommer till mig. Frågar förvånat varför? Jo det blir så märkligt om vi ska komma hem till dom. För hans nya kommer ju att vara där och hennes föräldrar vill ju självklart komma. ?????????????? Så jag som mamma ska inte få komma till min son när han fyller år. Vi biologiska släktingar ska stå tillbaka för de nya. Det känns mer märkligt än att vi träffas och firar han födelsedag! Hur ska jag förklara för en 5 åring varför vi inte kommer på hans kalas? Problemet ligger hos hans nya tydligen. Kan till viss del förstå att hon kan tycka att det är jobbigt. Men 1-2 dagar om året måste man väl kunna bita ihop för barnens skull. Det är ju deras dag! Går man in i ett förhållande med en man med barn så får man inte bara barnen på köpet utan även deras mamma med familj. Med barnens bästa för ögonen, lite god vilja och kommunikation ska det inte vara några problem. Eller?????? Jag är en bio mamma som uppmuntarar mina barn kring bonusmamman. Berömer henne, säger att det var snällt osv. när det berättar att hon gjort något för eller med barnen. Allt för att barnen ska känna att det är ok med pappas nya. Vi har pratat mycket om att man kan tycka om flera personer osv. Och så kommer det här!!
    Vad ska jag göra?????

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-09 16:29
    Tack för alla kloka åsikter i frågan. Vi har pratat i dag igen och i år kör vi som vanligt. För att sedan ta ett nytt resonemang om hur vi kommer att göra kommande år. I grund och botten ser vi lika på detta och till mångt och mycket är det ett vuxenproblem. Vi bor på en liten ort där alla känner alla och bonus mamman är en gammal klass kompis till mig. Det känns som det handlar om att vi vuxna ska falla till ro och hitta naturliga sätt att umgås på för barnens skull. Jag kan se på barnen att de slappnat av avsevärt sedan de fått bekräftelse från oss föräldrar att det är ok med de nya. I ett gott samarbete har vi alla så mycket att vinna i denna nya situation. Här om dagen var bonus mamman och handlade ytterkläder till barnen och ringde mig och rådfrågade. vilket jag tyckte var underbart. Men ibland känns det som jag och min nuvarande man ser så naturligt på detta. Mycket kanske pga att det inte finns några konflikter mellan oss inblandade. Jag är inte ute efter att vi ska äta söndags middag tillsammans men att vi ska kunna fira födelsedagar, examen, konfirmationer osv tillsammans. Att vi alla kan gå på barnens aktiviteter (om man vill).

  • Svar på tråden Ska inte få fira min sons födelsedag
  • Anonym (Delad vårdnad?)

    Så här.. Har ett par, en mamma o pappa valt att gå skilda vägar och ha DELAD vårdnad så är det oxå DELAD vårdnad över barnen tycker jag. Är det nu så, som TS tycker att man ska göra ALLT för barnens skull så bör man således inte skilja sig från den ene föräldern ej heller skaffa sig en ny partner. Ska man nu köra på med storhelger, julaftnar, födelsedagar etc som "vanligt" då mamma o pappa var ihop så kan ni bio-föräldrar lika gärna fortsätta att hänga ihop som ett par alt. leva ensamma och inte blanda in nya partners som kan tycka det är jobbigt att träffa gamla ex till sin respektive.

    Är det nu så att en pappa som har DELAD vårdnad över barnen skaffar sig en ny kvinna vid sin sida så tycker jag att då får barnen oxå en ny kvinnlig förebild. Och denna föreblid finns då barnet är hos sin pappa. O vice versa. Jag tycker att man ska fira barnen var dom befinner sig på just den dagen. Den förälder som INTE har barnet den aktuella dagen får väl ringa o gratulera och sen när barnet kommer hem till sitt andra hem får barnet sina presenter där. Att köra varannan gång är ju oxå en lösning på det hela tycker jag.

    Att vara bio-förälder o blanda in nya partners i ens liv o sina barns liv och få det att fungera är ett mycket stort ansvar. Till syvende sist så är det bio-förädrarnas uppgifter i livet att verkligen få det att fungera. Det är inte bonusförälderns uppgift att få det att funka.

    Det ska vara lika bra för alla parter. Inte bara bra för barnens skull. Hävdar ni det igen, att man ska göra allt för barnens skull så är min åsikt att ni skulle aldrig lämnat eller delat på er från barnens ena biologiska förälder. Ni skulle bitit ihop och stannat kvar trots att ni inte vill leva med den andra. Ni skulle lära er att älska denna människa igen.

    Blir ni således lämnade så kan ni ju leva själva med era barn o ta hand om dom o alltid göra det bästa för era barn. Dvs lägga hela era egna liv och behov åt sidan. Inte blanda in nån ny partner.. Ni ska inte komma o kräva det av bonusföräldern för denna är inte ens förälder till era barn. Så varför ska en bonusförälder ta det ansvaret? Varför ska en annan vuxen människa knyta knut på sig själv för att en bioförälder inte kan lösa sina probs med sina barn? O varför i hela friden ska den nya bonusföräldern få med sig DIG på köpet? Ett ex till hennes man samt hela exets familj? Nähä du.. 

    TS, du får ju faktiskt skilja på lite grejer här.. Du kan inte ha kakan kvar o äta den. Du får faktiskt inse att du o pappan har delat på er, jätte tråkigt för era barn men ni två har ju faktiskt gjort detta val. Då blir det konsekvenser. Stora konsekvenser för era barn! Gå nu vidare o leverera konsekvensen till era barn o konklusionen blir DELAD vårdnad. Då får oxå ni dela på allt det här. DELA på kalaset, DELA på julafton. Då man inte kan införa två dagar i almanackan får du o pappan helt enkelt DELA o köra varannan gång. Det är så.. med DELAD vårdnad.

  • Litet My
    Anonym (biobonus) skrev 2010-04-10 11:56:03 följande:
    Jag är en av dem som säger att man ska bita ihop och se glad ut, och jag är "pappans nya" i vår familjekonstellation. Vi firar varannat år hos mamman och varannat år hos pappan (och mig), med hela släkten på båda sidor. Även mina föräldrar brukar komma.

    Det var inte helt avslappnat i början, men nu har vi trevligt tillsammans även om vi inte skulle valt att träffas om det inte vore för barnen. Så TS, det behöver inte vara så negativt som många tror! Och det verkar ju som om ni redan kommit in på rätt väg.
    Håller med.

    I TS fall verkar det ju inte finnas några bakomliggande konfilkter utan bara att pappans nya tycker det blir konstigt att fortsätta fira födelsedagarna såsom man gjort innan.
  • Anonym

    Jag och mitt ex gör så att vi delar på julfirandet, ena har förmiddag andra har eftermiddag skitsmidigt för oss.
    Födelsedagar tar vi som det faller sig, jag jobbar skift och är kanske ledig när dom fyller då har jag kalas, är det helg kanske exet tar kalaset eller så tar vi förmiddag eller eftermiddag om barnen vill så.

  • Ess
    Add3 skrev 2011-08-12 00:42:18 följande:
    Jag resonerade helt utifrån TS, nämligen att det är 'den nya' som krånglar.

    Min åsikt är att det åliggar alla vuxna föräldrar att agera med sitt barns främsta i första hand i denna situation. Jag är beredd att åsidosätta ganska mycket för detta, även om mitt ex bedragit mig eller liknande. Det gäller att lägga fokus på det som är viktigt. Självklart skulle jag försöka bli 'så sams' som möjligt efter ett tag.

    Jag vet ju iof att hon skulle gå att resonera med och agera någorlunda logiskt med vårt barns välmående i fokus. Men det är ju bara min specifika situation. Det är ju självklart mycket svårare när det är den andra föräldern som 'krånglar', man sitter ju 'ihop' genom barnet vare sig det funkar eller inte.    
    Jag har väldigt svårt att tänka mig att någon går in i ett förhållande bara för att förstöra. Eftersom ts ex ville ändra på firandet så tycker han väl inte att det varit bra som det varit tidigare, utan han har valt minsta motståndets väg och bara accepterat att nu ska det va så här. Sen kan det va väldigt skönt för honom att skylla förändringen på den "nya" för du ser ju vilken massa inlägg det blir om hur dum hon är, han däremot får inga kommentarer mot sig.
  • vinnis

    vi firar bonus födelsedag om den infaller sig när han är hos oss annars firar vi dagen innan eller efter och det har aldrig varit några problem för nån av oss. Vi skulle aldrig få för oss att fira gemensamt med sambons ex och hennes familj och viceversa av den simpla anledningen att vi inte vill det.

    Inte sjutton skulle hon ställa massa krav angående sonen om det inte diskuterats i samförstånd med alla som berörs, många biosar verkar förvänta sig ditten och datten bara för att dem har barn ihop...Man är liksom inte familj längre. Man är två helt olika familjer med olika viljor, förutsättningar och känslor  och det bästa är nog att man försöker respektera det så gott det går och utinfrån det så kan ett gott samarbete växa fram.

  • Gung Ho
    Ess skrev 2011-08-12 23:34:03 följande:
    Jag har väldigt svårt att tänka mig att någon går in i ett förhållande bara för att förstöra. Eftersom ts ex ville ändra på firandet så tycker han väl inte att det varit bra som det varit tidigare, utan han har valt minsta motståndets väg och bara accepterat att nu ska det va så här. Sen kan det va väldigt skönt för honom att skylla förändringen på den "nya" för du ser ju vilken massa inlägg det blir om hur dum hon är, han däremot får inga kommentarer mot sig.
    Det är ju lönlöst att spekulera, utan vi kan ju bara utgå från TS text. Se Lilla Mys kommentar ovan.

    Självklart är det Pappan som har det främsta ansvaret att (tillsammans med mamman) se till att de på bästa sätt tar hand om sitt/sina barn. Om du läser det jag skrivit så skriver jag ju det, om än i allmänna ordalag.

    Som 'den nya' måste man ju acceptera att den existerande relationen mamma/pappa/barn (samma princip för hbt fam) finns och troligtvis är viktigare när det kommer till kritan än den roll man själv har. Som förälder är det ju ens ansvar att sätta sitt barn främst, och att göra detta klart till eventuella 'nya' man träffar.   
    Det är omöjligt att bära sanningens fackla genom en folksamling utan att sveda någon i skägget. /Georg Christian Lichtenberg
  • Anonym

    Varför inte prata med bonusmamman? Hon kanske har nåt hon vill säga fast det inte har kommit fram? Kan ju vara känsligt sånt där.

  • Iam
    Gung Ho skrev 2011-08-14 01:01:10 följande:
    Det är ju lönlöst att spekulera, utan vi kan ju bara utgå från TS text. Se Lilla Mys kommentar ovan.

    Självklart är det Pappan som har det främsta ansvaret att (tillsammans med mamman) se till att de på bästa sätt tar hand om sitt/sina barn. Om du läser det jag skrivit så skriver jag ju det, om än i allmänna ordalag.

    Som 'den nya' måste man ju acceptera att den existerande relationen mamma/pappa/barn (samma princip för hbt fam) finns och troligtvis är viktigare när det kommer till kritan än den roll man själv har. Som förälder är det ju ens ansvar att sätta sitt barn främst, och att göra detta klart till eventuella 'nya' man träffar.   
    Fast det är ju där man ser det olika.
    Jag och min sambo ser det inte som att det finns en existeradne relation mellan mamma/pappa/ barn.. 
    Det finns en för mamma/barn och en för Pappa/barn och där är jag oxå inräknad på samma villkor som någon annan.  Men en enhet dom emellan finns inte längre, den är bruten och kommer aldrig åter. 
    Det valet var jag inte inblandad med och är heller inget jag tänker ta ansvar för.
    Däremot har min sambo valt att ta in mig i sin familjekonstellation och har därmed valt att ta hänsyn till mig när det kommer till livet, någon hänsyn till mamman har han inga behov av att visa mer än när det gäller det bästa för barnen. Men då är det ju i praktiken hänsyn till barnen som gäller.
    Står det mellan mamman och mig så lovar jag dig att han väljer mig 10 av 10 gånger, annars skulle vi inte vara tillsammans. Och så funkar det nog i dom flesta sunda relationer.
    Så tror jag nog att det kommer att funka även för dig om du blev upp över öronen förälskad i en underbar kvinna. Jag hoppas det i alla fall, för det är inte många människor som tycker det är speciellt kul i längden att bli satta efter exet i prioriteringsstegen, barn eller inte barn. 

    Som vi ser det kommer familjen först, dvs min sambo, jag och hans två barn. Vem som prioriteras för tillfället avgörs av vilka och vems behov som är viktigast just då. Mamman räknas inte ens in i den ekvationen öht.  
  • Anonym

    nu har jag inte läst igenom alla 6 sidor i tråden men tänkte bara berätta hur vi gör, när vi var nyseparerade så hade vi kalas ihop men när vi sedan hade seriösa nya förhållanden blev det 2 kalas, inget konstigt med det tycker jag, julafton delar vi som någon annan sa, varannat år har jag förmiddag och pappan eftermiddag och sen tvärtom. Har man nya familjer så är det väl inget konstigt att fira olika heller, det har alltid mina barn förstått.

  • vetvadjagvill

    Efter att ha firat varje födelsedag 2 ggr så önskar sig nu sonen att få  bli firad av mamma och pappa på sin riktiga fördelsedag.

    Så till 10årsdagen ska jag bjuda in hans pappa med nya familj.

    Kan var bra att man kommer överens.
    hur blir det annars till konfimation och stundenten mm....?   

    bra låta barnet ha sin dag.

     
         

Svar på tråden Ska inte få fira min sons födelsedag