anebettan

Äldre 8 Apr 13:57

102 svar

Ska inte få fira min sons födelsedag

Jag har 2 barn sedan tidigare och lever nu i ett nytt förhållande. Är gift med min man och har även 2 bonus barn. Mannen som är pappa till mina barn lever också med en ny kvinna (särbos) hon har inga barn. Vår relation kring barnen har alltid fungerat klockrent. Lite små gnabb men inget som inte gått att lösa. Barnen bor varannan vecka hos oss. Barnens födelsedagar har vi firat tillsammans hos den förälder där barnen är då och mor/far föräldrar, mostrar/fastrar har alltid varit välkomna. Nästa vecka fyller sonen år och är hos sin pappa. Sonen har frågat att visst kommer du på mitt vuxen kalas, mamma! Självklart har jag svarat. Men i år var det inte självklart. Exet frågade hur vi ska göra med födelsedagen, jag svarar att vi kommer. Han undrar då om vi inte kan fira hemma hos oss när sonen kommer till mig. Frågar förvånat varför? Jo det blir så märkligt om vi ska komma hem till dom. För hans nya kommer ju att vara där och hennes föräldrar vill ju självklart komma. ?????????????? Så jag som mamma ska inte få komma till min son när han fyller år. Vi biologiska släktingar ska stå tillbaka för de nya. Det känns mer märkligt än att vi träffas och firar han födelsedag! Hur ska jag förklara för en 5 åring varför vi inte kommer på hans kalas? Problemet ligger hos hans nya tydligen. Kan till viss del förstå att hon kan tycka att det är jobbigt. Men 1-2 dagar om året måste man väl kunna bita ihop för barnens skull. Det är ju deras dag! Går man in i ett förhållande med en man med barn så får man inte bara barnen på köpet utan även deras mamma med familj. Med barnens bästa för ögonen, lite god vilja och kommunikation ska det inte vara några problem. Eller?????? Jag är en bio mamma som uppmuntarar mina barn kring bonusmamman. Berömer henne, säger att det var snällt osv. när det berättar att hon gjort något för eller med barnen. Allt för att barnen ska känna att det är ok med pappas nya. Vi har pratat mycket om att man kan tycka om flera personer osv. Och så kommer det här!!
Vad ska jag göra?????

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-09 16:29
Tack för alla kloka åsikter i frågan. Vi har pratat i dag igen och i år kör vi som vanligt. För att sedan ta ett nytt resonemang om hur vi kommer att göra kommande år. I grund och botten ser vi lika på detta och till mångt och mycket är det ett vuxenproblem. Vi bor på en liten ort där alla känner alla och bonus mamman är en gammal klass kompis till mig. Det känns som det handlar om att vi vuxna ska falla till ro och hitta naturliga sätt att umgås på för barnens skull. Jag kan se på barnen att de slappnat av avsevärt sedan de fått bekräftelse från oss föräldrar att det är ok med de nya. I ett gott samarbete har vi alla så mycket att vinna i denna nya situation. Här om dagen var bonus mamman och handlade ytterkläder till barnen och ringde mig och rådfrågade. vilket jag tyckte var underbart. Men ibland känns det som jag och min nuvarande man ser så naturligt på detta. Mycket kanske pga att det inte finns några konflikter mellan oss inblandade. Jag är inte ute efter att vi ska äta söndags middag tillsammans men att vi ska kunna fira födelsedagar, examen, konfirmationer osv tillsammans. Att vi alla kan gå på barnens aktiviteter (om man vill).

vetvadjagvill

Äldre 25 Aug 22:17

#91

Anonym skrev 2011-08-25 21:59:42 följande:

Dottern är fullt medveten om vad som gäller, vi har bjudit hit mamman och hennes nya och hela mammans släkt när flickan fyllt år och mamman bara vrålar i telefonen att jag inte är klok i huvet som ens tänker tanken på att dom skulle vilja komma. När det varit mammavecka och dottern fyllt år så har jag fått en jävla utskällning för att jag haft mage att ringa och söka henne för att gratulera, jag ska fan i mig låta bli att kontakta flickan på hennes veckor.
Ärligt talat så tror jag inte att dottern kommer att fullfölja konfirmationen eftersom hon vet att det aldrig på något sätt kommer att finnas bådas sidor efter konfirmationen.

Finns det möjliget att du kan prata med din dotter om att hon hr rätt att ställa krav på hu rhon vill ha det.. tex så kan hon tala om för sin mamma att hon vill att mamma kommer hem till pappa coch firar hennes konfirmation för det är faktikst hennes dag.

Lär henne att säga ifrån att inte acceptera mammans sätt att hantera detta på.

Forstätta bjda in mamman.. det visar att du är den som forstätter vara klok och gör det barnet mår bäst av.. oavsett mammans respons

Ess

Äldre 25 Aug 22:42

#92

vetvadjagvill skrev 2011-08-25 21:54:52 följande:

OM någon är otrevig får väl denna förvisas från platsen elleruhr. precis osm på en "vanlig" fest.

Ring och prata om det innan och kom överens om att bita ihop en dag som är viktig för barnet.

Nä det hade blivit världens liv.
Att ringa och komma överrens är bara inte att tänka på.
Jag har stått bredvid och både hört och upplevt eländet, inte bara en gång.......................
Barnen är vuxna och bråken har upphört tack vare att all kontakt upphört, så det är bättre att låta det va för ingen tjänar på att börja dra i det, för har det inte funkat på så många år innan så gör det inte det nu heller.

Iam

Äldre 25 Aug 23:00

#93

vetvadjagvill skrev 2011-08-25 21:13:30 följande:

jag tror att en som inte förstår att sätta barnet främst och att en sominte förstår att det är så barnet mår bra - när föräldrarna verkligen KAN ses över en fika - tror att det handlar om bioförälderns behov.

Barn mår INTE bra av kommunikation en gång i veckan.. inte om de ska bo vv.

Nej.
Men däremot är det uppenbart att det är svårt för vissa att förstå att deras verklighet inte delas av alla.

Barn kan må alldeles utmärkt om så föräldrarna aldrig pratar med varandra.
För den som inte förstår sig på barn kanske detta är nyheter.
Men barn är små antenner, dom snappar upp allt som är omkring dom.
Ingen kan fejka bort en spänd stämning, hur mycket man än ler.
Och om du frågar många barn ser dom hellre att mamma och pappa är glada på var sitt håll, än som spända fiolsträngar på samma ställe.

Det finns många pedagoger och psykologer som hävdar att ingen kommunikation är bättre än tramserier och bråk. Och det då utifrån barnets synvinkel.

Sen finns det dom barn som inte har något minne av att mamma och pappa bott ihop eller någonsin gjort saker ihop, och har därför inget större behov av det.

Sen finns det barn som trivs alldeles utmärkt i sina nya konstellationer, så bra att oavsett minnen av mamma och pappa tillsammans så spelar det ingen roll. Det går lika bra att fira med pappa och frugan ena dagen och mamman och gubben andra dagen.

Varför ska man alltid utgå från att alla barn mår dåligt för att deras föräldrar är separerade?

Snacka om att tvinga på ungarna en offerkofta som hämmar dom.

AnnanAnna

Äldre 26 Aug 10:56

#94

Iam skrev 2011-08-25 23:00:50 följande:

Nej.
Men däremot är det uppenbart att det är svårt för vissa att förstå att deras verklighet inte delas av alla.

Barn kan må alldeles utmärkt om så föräldrarna aldrig pratar med varandra.
För den som inte förstår sig på barn kanske detta är nyheter.
Men barn är små antenner, dom snappar upp allt som är omkring dom.
Ingen kan fejka bort en spänd stämning, hur mycket man än ler.
Och om du frågar många barn ser dom hellre att mamma och pappa är glada på var sitt håll, än som spända fiolsträngar på samma ställe.

Det finns många pedagoger och psykologer som hävdar att ingen kommunikation är bättre än tramserier och bråk. Och det då utifrån barnets synvinkel.

Sen finns det dom barn som inte har något minne av att mamma och pappa bott ihop eller någonsin gjort saker ihop, och har därför inget större behov av det.

Sen finns det barn som trivs alldeles utmärkt i sina nya konstellationer, så bra att oavsett minnen av mamma och pappa tillsammans så spelar det ingen roll. Det går lika bra att fira med pappa och frugan ena dagen och mamman och gubben andra dagen.

Varför ska man alltid utgå från att alla barn mår dåligt för att deras föräldrar är separerade?

Snacka om att tvinga på ungarna en offerkofta som hämmar dom.

Håller med fullständigt!

Anonym (Delad vårdnad?)

Äldre 26 Aug 10:58

#95

Iam skrev 2011-08-25 23:00:50 följande:

Nej.
Men däremot är det uppenbart att det är svårt för vissa att förstå att deras verklighet inte delas av alla.

Barn kan må alldeles utmärkt om så föräldrarna aldrig pratar med varandra.
För den som inte förstår sig på barn kanske detta är nyheter.
Men barn är små antenner, dom snappar upp allt som är omkring dom.
Ingen kan fejka bort en spänd stämning, hur mycket man än ler.
Och om du frågar många barn ser dom hellre att mamma och pappa är glada på var sitt håll, än som spända fiolsträngar på samma ställe.

Det finns många pedagoger och psykologer som hävdar att ingen kommunikation är bättre än tramserier och bråk. Och det då utifrån barnets synvinkel.

Sen finns det dom barn som inte har något minne av att mamma och pappa bott ihop eller någonsin gjort saker ihop, och har därför inget större behov av det.

Sen finns det barn som trivs alldeles utmärkt i sina nya konstellationer, så bra att oavsett minnen av mamma och pappa tillsammans så spelar det ingen roll. Det går lika bra att fira med pappa och frugan ena dagen och mamman och gubben andra dagen.

Varför ska man alltid utgå från att alla barn mår dåligt för att deras föräldrar är separerade?

Snacka om att tvinga på ungarna en offerkofta som hämmar dom.

Mycket bra formulerat och skrivet! Tummen upp!

Husis

Äldre 26 Aug 11:12

#96

Kan bara vidarebefordra min erfarenhet. Vi har aldrig firat barnen tillsammans. Det har varit det trevligaste för alla inblandade.

LovisaCÖG

Äldre 26 Aug 11:17

#97

Jag tillhör en sån här familj, mina föräldrar skildes när jag va jätte liten och jag och min syster har alltid blivit uppvaktade av båda familjer med respektive samtidigt, vi t.om. firar jul ihop. Vet att det va svårt i början av uppbrottet men som föräldrer måste man se till att sina barn går i första hand och absolut att barnet får bestämma om han/hon vill ha båda sina föräldrar på kalaset :) Det är ju en självklarhet anser jag iaf.

Anonym

Äldre 26 Aug 11:19

#98

Nää ts, du får fira dem själv på din vecka, för du har separerat från dina barns far, dags att förstå det kanske....

Husis

Äldre 26 Aug 11:20

#99

Jag får inte sätta min fot på Exets tomt, då kommer hans sambo att polisanmäla mig för intrång. Hennes Ex kommer dit och sover över, när han ska hämta dottern....

Anonym

Äldre 26 Aug 13:16

#100

No way, att min mans föredetta och hennes släkt ska in hos mig för att ett barn fyller år.

Och vad ska jag och min man med våra barn och hans släkt åka hem till hans ex och göra.
Våra gemensamma barn skulle tycka det var helkonstigt.

Fira barn med presenter och tårta kan man göra på sin egen tid.

Ess

Äldre 26 Aug 13:17

#101

Iam skrev 2011-08-25 23:00:50 följande:

Nej.
Men däremot är det uppenbart att det är svårt för vissa att förstå att deras verklighet inte delas av alla.

Barn kan må alldeles utmärkt om så föräldrarna aldrig pratar med varandra.
För den som inte förstår sig på barn kanske detta är nyheter.
Men barn är små antenner, dom snappar upp allt som är omkring dom.
Ingen kan fejka bort en spänd stämning, hur mycket man än ler.
Och om du frågar många barn ser dom hellre att mamma och pappa är glada på var sitt håll, än som spända fiolsträngar på samma ställe.

Det finns många pedagoger och psykologer som hävdar att ingen kommunikation är bättre än tramserier och bråk. Och det då utifrån barnets synvinkel.

Sen finns det dom barn som inte har något minne av att mamma och pappa bott ihop eller någonsin gjort saker ihop, och har därför inget större behov av det.

Sen finns det barn som trivs alldeles utmärkt i sina nya konstellationer, så bra att oavsett minnen av mamma och pappa tillsammans så spelar det ingen roll. Det går lika bra att fira med pappa och frugan ena dagen och mamman och gubben andra dagen.

Varför ska man alltid utgå från att alla barn mår dåligt för att deras föräldrar är separerade?

Snacka om att tvinga på ungarna en offerkofta som hämmar dom.

För vår del så var det inte att h*n ville bli firad av båda föräldrarna samtidigt, utan h*n ville få chansen att bjuda tillbaks sina kusiner som bjöd h*n på sina studenter. Men efter att mamman gett med sig att h*n skulle få bjuda pappans sida så insåg h*n att det aldrig skulle funka att så många oönskade kom till mamman.
Jag och min man tyckte det var skönt att det inte blev av för vi diskuterade hur det skulle gå och sådär redan när h*n nämnde det.
Ibland är det bättre att låta hunden förbli begravd än att börja gräva fram den och all skit som kommer med upp, speciellt som vi blivit kvitt henne nu.

Husis

Äldre 26 Aug 15:38

#102

Jag har insett att jag kommer ALDRIG sätta min fot i mitt Exs hus. Det betyder att alla studentfester kommer att hållas hos oss. Vill de inte komma, får de ordna egen fest med den delen av släkten.

Det finns ju en anledning till skilsmässan en gång i tiden. En var ju att man inte ville vistas under samma tak....

Ska inte få fira min sons födelsedag

INNEHÅLL