Är dagispersonalen bättre på att ta hand om ditt barn än vad du själv är?

Nej, men de är bättre på att genomföra en pedagogisk gruppverksamhet som utvecklar mitt barn på ett kompletterande sätt till hur mitt barn utvecklas med sina föräldrar. (och med andra vuxna i hans bekantskapskrets, förstås.)

Och det har ju med utbildningen att göra, förstås. Nu lider jag ju inte direkt brist på utbildning, men just den pedagogiska delen för små barn har jag inte så mycket kunskap om.

Sen är jag rätt säker på att när pedagogerna byter blöja på min grabb så tramsas det betydligt mindre och går snabbare än när hans föräldrar gör det. Det innebär inte nödvändigtvis att det är bättre.

Nej, men inte sämre heller. Däremot är de bättre på pedagogik och jag är bättre på att vara mamma.

Jag håller med fullständigt!! Föräldrar kan sina barn bäst. Men vi ser saker på ett annat sätt.

Nej, eftersom du bara pratade om omsorg, blöjor och mat. Men om vi ska tala klarspråk så har mina barn det bättre på förskolan än att gå hemma med mig på heltid. Det är inget konstigt med det.

Men nog kan jag ge dem föda och omsorg.

Jag svarade nej, för när det gäller de exempel du frågar om så måste det vara så.
Däremot tycker jag att pedagogerna är ett viktigt komplement till oss föräldrar. De är bättre än mig på andra saker. När det gäller närheten, kärleken, tryggheten, så är det självklart vi föräldrar som står för det. Så måste det ju vara. Men på förskolan lär sig barnet mycket av det sociala spelet med andra barn och där är pedagogerna vägledande och jag tror faktiskt att min dottter många ggr lyssnar mer på dom än på mig.

Sedan tycker jag det är viktigt att barn har flera vuxna att ty sig till. Ingen är perfekt även om man älskar sitt barn oändligt mycket.

Precis så, högskoleutbildningen ska ge dem verktyg att lekträna fram en hel massa färdigheter som språkliga och sociala färdigheter som kan vara svårt att få till hemma om man inte har satt sig in i det själv. Tyvärr så är det många förskolor som inte lever klarar av sitt uppdrag då personalen ibland hamnar där av fler anledning. Man ska jobba på förskola för att man brinner för småbarnspedagogik inte för att man inte vet vad man ska göra av sitt liv. Statusen för förskolelärare borde verkligen höjas!

 

Nej.
Jag är bäst "själv"! .
Dessutom har jag också högskoleutbildning. :)
Sen får varenda en förskollärare här i landet lära sig  o utgå ifrån att föräldrarna är specialister på sin barn.
:)
Men så klart finns det jätteduktiga engagerade förskollärare!!!!!!!!

Man behöver inte en högskoleutbildning för att byta blöjor eller trösta ledsna barn, det handlar om lämplighet hos personen som arbetar med barn. Visst, det finns föräldrar som kanske skulle tänka lite på hur de behandlar sina barn, men jag tror inte dagispersonal är bättre på att ta hand om barnet än hans eller hennes egna föräldrar.
Ska man däremot prata om det pedagogiska kan det förstås skilja sig.

Jag har arbetat på många fsk och i arbetar absolut ej så,v i tillgodoser allas olika behov och jobbar inviduellt för att stärka barnen som individer. Vi skapar inget kollektiv utan alla barn är unika och kompetenta precis som det står i läroplanen som vi följer.

Nej, har märkt flera gånger att han har bajs i blöjan när jag ska hämta honom.. Jag ser när han håller på att bajsa. 

Han sover middag bättre, och somnar snabbare med de andra barnen än vad han gör  hemma.. 

Mat är inge svårt att få i honom, han äter allt han serveras. De är mer regelbundna och lagar säkert bättre mat än vad jag gör, men jag tycker det är tråkigt och har sällan ätit middag själv.. 

Kläderna är ofta smutsiga av både mat och jord. Men det gör inget alls, bara han inte är blöt. 
Hemma använder jag utebyxorna på honom, vill inte städa inne varje gång vi vart ute.. 
Fattar inte hur de löser det på förskolan. De tar på galon om det regnar, eller är blött.. Trots att utebyxorna finns där med.. 

Men, man blir inte högskoleutbildad i hur man byter blöjor, får ungar att äta eller somna, eller när man bör byta kläder. 
Det är pedagogiken, utvecklingspsykologiken, historiken och sådär man lär sig. 

Så, vad jag egentligen svarar på är om jag tycker att personalen är tillräckliga människokännare för att ha hand om mitt barn.. 
Och det skulle inte skada om de var lite fler, eller lite mindre barn.. 
 

Nja jag skulle nog uttrycka det som att det finns personal inom människoyrken som tappat bort något inom. Den risken finns om man inte tar hand om sig själv, inte tillåter, hittar nya sätt att utvecklas på eller ens kan (rutiner och stressen tar över).

Jag har jobbat inom vården en tid i mitt liv då man var nyutbildad inom vården. Jag blev
aldrig irriterad till att kritisera boende i personalrummet, kände inget som helst behov utan jag tyckte allt var utvecklande, att jag blev en bättre människa på grund av olika möten och upplevelser av andra.

Det fanns  undersköterskor med många år på nacken som hade en annan inställning (en arbetsskada) och tog sådana tillfällen i akt att kritisera och uttrycka sin irritation.

Jag kan tänka mig att sådan personal finns inom andra människoyrken även läraryrken som förlorat sin gnista, sin glöd och bara tycker att barn & tonåringar är oerhört jobbiga
nu för tiden (jobbet är bara en rutin gå igenom dag in och dag ut, ett sätt att inte vara arbetslös).

De är betydligt bättre på att få i dom alla sorters mat, och dessutom att använda bestick medans de äter. Fick värsta chocken när jag såg en liten filmsnutt från en dagislunch. Kände knappt igen de välartat ätande barnen. Det var bättre på att få dottern att sova också. Kläder byter de oftare än vad jag gör med. Mina barn ser alltid så ordentliga ut när de varit på dagis, hela och rena.

Hm. Jag är inte något vidare på mammagrejen när jag nu tänker efter. Men ungarna har ett toppendagis iallafall.

Inte på omvårdnaden, men ack så mycket bättre på det pedagogiska. Då är jag ändå lärare själv, för åk4-9, men inlärandeprocessen ser helt annorlunda ut i grupp jämfört med vid enskilt lärande, det vet vi i skolan också. På förskolan kan mitt barn många saker som han absolut vägrar prova göra hemma, även om vi vet att han klarar det där. Till exempel att själv komma ihåg att man tvättar händerna efter toalettbesök och liknande. Det man lär sig på högskolan är ju inte att byta en blöja, utan hur man utvecklar språk, matematiskt tänkande, empati etc. Därför är förskolan ovärderlig för mig, för hemma är vi riktiga slöfisar, på förskolan är det tvärtom.

Jag är utbildad lärare/förskollärare med inriktning förskoleklass till 7:an, jag har även "rätt" att jobba som Förskollärare då mycket under utbildningen är allmän och läses av såväl blivande Förskole-, Fritids och lärarpersonal.  Jag vikarierade i Förskola under utbildningen då jag inte hade barn och trodde mig vara kompetent men nu när jag har barn själv inser jag hur mycket bättre jag hade varit nu då jag själv har ett litet barn och förstår mig på hur de fungerar mentalt med utvecklingsstadier o.s.v. Det är så klart kunskap man kan tillägna sig som Förskolelärare efter år av erfarenhet men är man nyutexaminerad med samma utbildning som mig och utan egna barn så anser jag mig själv vara mer kompetent. 

Man kan väl säga så här: vi har olika roller i barnets liv. Jag är förälder och ska inte göra samma "jobb" som pedagogerna.