ADHD/Asperger, ärftlighet?

Nej, kanske vi har olika erfarenheter av det här med sjuka vårdkrävande barn.

kanske... har inte du barn med dessa funktionshinder så står vi nog långt ifrån varandra. Inget att göra åt, alla har ju rätt till sin åsikt.

Tja jag har en med ADHD/Asperger och en med svåra ätstörningar, duger det?
Jag har alltid sett deras problem som min angelägenhet och som mitt ansvar att åtgärda. Dagis hjälper till men det är inte de som har ansvaret, varken att upptäcka barnens problem eller att åtgärda dem.
Men det måste vara skönt att kunna ha den inställningen ibland, att man bara behöver föda barnen. Bekvämt.

vem har påstått det? men när man är mitt uppe i det själv så kan man bli hemmablind och inte se det som ( förhoppningsvis) personal med mer kunskap kan se.
Innan M fick sin diagnos hade jag noll kunskap om autism,hade inte förskolan sett det vet jag inte hur lång tid det hade tagit
Men det haringenting med att avsäga sig ansvaret för barnet

Vem har den inställningen? jag? Ludenben? knappast!
Nu har jag iofs inte träffat henne IRL men efter de år vi skrivit i samma trådar här kan jag säga detta med rätt stor säkerhet

Jag bryr mig inte om vad du har för barn så du behöver inte "duga" för min skull Det är klart att det är föräldrarnas yttersta ansvar, det har jag aldrig påstått annat. Det jag säger är att det finns fler sidor av myntet än bara en enda sida. Saker i livet är inte lika lätt för alla, så är det. JAG har tagit det ansvaret för jag vet hur viktigt det är och jag sopar inte problem under mattan. Min son har haft diagnos sen han var 4 år, på mitt initiativ till utredning. Men jag vet också att verkligheten ser olika ut i olika familjer.

Det är därför min åsikt i ämnet är rent generell vilket de flesta verkar ha missat.
Antar att det för många är en öm tå när någon stampar in och säger att de har ett ansvar som föräldrar, det brukar inte vara populärt.

öm tå?? Varför skulle det vara en öm tå?? Inte för mig i alla fall, för jag som sagt är väldigt drivande i jakten på hjälp åt min son. Om det är det för andra, det får de svara för själva, inget jag har märkt av att nån tycker i alla fall. Men öm tå eller ej, ingen har sagt att det inte är föräldrarna som har yttersta ansvaret. Men det verkar du missat eller struntat i att läsa. Allt är inte svart eller vitt och trots att man som förälder har yttersta ansvaret så finns det många sidor av samma mynt. Verkligheten ser olika ut för olika personer, man lever i olika världar och man kan tycka det eller det när man inte vet särskilt mycket om ts situation egentligen.

Ja uppenbarligen kan man det.

Vem? visa vem i den här tråden som tänker som du påstår?