Bjornis skrev 2010-06-08 20:21:14 följande:
Min man var jättepositiv sist trots att jag hade en så dålig känsla. Tror inte riktigt jag vågade uttrycka hur orolig jag var då även om jag samma morgon som det negativa vulet sa att "det känns inte bra"... Hade inget mer än magkänslan att basera det på då. Inte en blödning, inte ont. Nada. Den bara låg där inne, orörlig 1,5 vecka mindre än den borde...
Maken är lite mer nervös denna gång men märker på mig att jag är mer positiv och då vågar han också hoppas. Plus att senaste vulet ju var en vecka senare än den avstannat sist så Det gjorde ju en del för oss båda. Men nu när det närmar sig vul igen så blir jag fundersam - känns det verkligen bra? Borde jag inte vara lite svullen om magen iaf? Och borde jag inte känna livmodern ovanför blygdbenet? (Hur fan man nu känner den?! Jag tror jag klämmer på nån förvirrad magmuskel?). Haha. När man aldrig varit gravid (eller gått så här långt i en graviditet) så vet man ju inte?!
Odd och sommaren: Håller tummarna för er! Klart det ska gå bra nu!!!
Åh vad jag känner igen mig! Jag har varit lugn, trots blödningar, i tre veckor nu. Imorgon är det dags för VUl nr 5(!). Jag har slutat blöda, har molvärk och ömma bröst och är trött. ÄNDÅ är jag skitorolig. Jag vill inte att det ska vara något fel! Jag vill ha den här bebisen!
Jag drömde i natt att jag fick hålla bebisen på min mage. Det var ännu en pojke och det spelade ingen roll. Åh vad jag älskade den där bebisen och jag kan fortfarande känna hur mjuk hans hud var och hur gott han luktade. Och då var det bara en dröm, men efter den inser jag hur mycket den här graviditeten betyder.