Idag går jag in i vecka 8 (7+0) och känner mig hemskt trött, har växtvärk, molvärk i ryggen, en massa fula finnar och blir mot eftermiddagen/kvällen ganska illamående. Är inte direkt sugen på mat överhuvudtaget men äta måste man ju.
Ännu har jag inte kräkts någonting. Är det vanligt att kräkas under graviditeten, eller kan man bara vara illamående utan kräkningar? Blir så orolig, när jag inte kräks, att nåt är fel. Samtidigt är det ju väldigt skönt att inte kräkas så jag ska väl vara nöjd med det. Eller så kommer det med besked när semestern börjar på torsdag så jag inte får njuta någonting av min ledighet, haha. Så himla jobbigt att alla graviditeter är individuella, man vill liksom ha ett slags mönster att följa så man kan hålla koll på egen hand...
Tänkte bara att jag skulle höra med tråden hur det var för er såhär i början av graviditeten, kräktes ni allihop? Är det någon som inte kräktes någonting?
Tack, vad skönt att det verkar normalt att det kan vara ganska olika, då ska jag njuta sålänge jag slipper kräkas! :)
Oj vilken konstig mening det där blev. Haha, hoppas ni förstår mig!
Åh vilka sötnosar Lallan! :)
har hållt mig lite i bakgrunden ett tag, men kikar in varje dag och läser i tråden. Stort grattis till alla lyckade VUL och RUL, helt fantastiskt! :)
Själv så förändrades mina symptom drastiskt under torsdagen förra veckan. Illamåendet försvann och spänningarna och växtvärken blev till en konstant mensvärkssmärta i mage och rygg och jag tänkte att nu är det kört. Ringde panikslagen till BM och fick en tid först igår (måndag). Sen gick jag hela helgen i stort sett utan symptom, var dessutom på minisemester till Helsingborg/Danmark/Tyskland med familjen. Jobbigt att vara långt hemifrån, även om det såklart var skönt att slippa illamåendet när jag skulle sitta i en bil hela helgen, snacka om tajming för när vi kom hem i söndags kväll kom illamåendet tillbaka med besked. Jag blir inte klok på dessa symptom som aldrig kan bestämma sig!
Såå igår (måndag) kom jag till världens gulligaste BM som gjorde ett VUL och allt såg SÅ fint ut. Åh vad jag är lycklig! Där låg den lilla räkan och sprattlade och hjärtat tickade för fullt. Vilken lättnad det var att äntligen få se att jag faktiskt är gravid, att det är någonting därinne som mår bra och växer! En läskig men härlig känsla! Sambon blev också lättad och rörd, underbart att se. Lilla prutten där inne var 22 mm lång och mina egna beräkningar stämde överens med barnmorskans. Idag är jag i vecka 10 (9+1). Fick dock ingen bild med mig hem, jag var för lycklig för att ens komma ihåg att fråga!
Grattis till alla lyckade VUL och UL!!!! Underbart att läsa! Ego: har haft ont i ryggslutet i ett par dagar och mest spenderat semestern sista dagar i soffan och sängen. Idag började det dock krypa i kroppen av allt stillasittande så jag tog cykeln ner på stan. Väl där skulle jag börja promenera när hela vänster ben bara säger ifrån. Det liksom strålar smärta från bäckenet ner i hela benet. Det gjorde fruktansvärt ont och jag var tvungen att avbryta mina ärenden och gå och sätta mig innan jag sagta haltade hemåt igen. Känner mig typ invalid, måste dammsuga och plocka ur diskmaskinen men det bara tar tvärstopp. Någon som varit med om detta? Är det såhär foglossning känns eller är det kanske ischias? Hur som helst är jag orolig att det inte ska släppa, börjar jobba igen på måndag och vet inte alls hur det ska gå. Jobbar med små barn på förskola och det är mycket böja sig upp och ner och lyfta och klä på och klä av. Är bara i vecka 9+4 och vill gärna vänta ett par veckor till innan jag berättar för min chef att jag är gravid. Tack för att ni finns. Helgkramar till er alla!
Jag behöver all hjälp jag kan få 
Vad är du för lärare? Jag går ju lärarutbildningen nu jag med, inriktning lek, lärande och utveckling
Just den delen av kursen som handlade om Hållbar Utveckling missade jag pga senaste USA-resan, så jag känner mig lite vilsen....
*kram*