Plus igen efter mf/ma

BM-besök här också, v 34+0

+4kg
Blodtryck 125/65
Hjärtljud 138
Sf-mått 31 (mellan medel och undre kurvan. Med dottern låg jag på överkurvan i den här veckan!)

Bebis har huvudet nedåt forfrande, har legat så minst 1 månad nu.

I morgon blir det nytt psykologbesök och en ctg-kurva på sjukhuset, och om en vecka är det TUL igen!

Jag går hos spec-mvc´s psykolog varje vecka, + samtal med läkare/bm på specialisten och min ordinarie bm, det är rätt jobbigt för mig nu... Väldigt mycket oro och ångest...

Som det ser ut nu kan jag vänta mig en bebis på typ 3,5kg vid bf, men jag ska nog inte gå så länge. Är det möjligt med tanke på tappens mognad blir det igångsättning ca 2 veckor tidigare... Hoppas det går, isf är det bara 4 veckor kvar... Och jag orkar inte vänta längre än så heller...

Våran dotter (4 år) listade ut det själv i v 9 när jag låg på sjukhus...

Från 12 månader får de börja. Själv kan jag inte tänka mig att lämna mina barn på dagis innan de tar sig fram bra (går och springer, inte bara kryper/"tultar"), äta själva och kan göra sig skapligt förstådda också, så för min del har det aldrig varit aktuellt med dagis så tidigt. Dottern var dryga 22 månader när hon började för att det passade oss bra, det kändes helt ok men jag skulle nog kunnat vänta ytterligare några månader egentligen.

19 månader är en helt ok ålder tycker jag (även om jag själv skulle velat vänta ytterligare ett halvår. )

EGO: sista dagarna har jag spytt rätt mkt, flera gånger varje dag och oftast så mkt att magen blivit helt tom. Inget vidare alltså.

Har haft besök av en övernattande vän, E, i helgen, jättetrevligt tycker jag, men ett problem med dottern (snart 5 år). Jag vet inte vad det är som inte fungerar, men så fort den här vännen är här blir dottern som förbytt, hon är sur, arg, ledsen och gnällig, vill ingenting, kan ingenting... Är grinig och ibland rent otrevlig mot E.

Jag har försökt prata med dottern om det här, och hon säger att hon tycker om E, men att det är jobbigt ändå när hon är här. Varför kan hon inte sätta fingret på. Det är aldrig sådana här problem med ngn annan, varken vuxen eller barn som kommer på besök, det brukar alltid fungera väldigt bra, och dottern tycker då det är jätteroligt med besök...

Kanske beror det på att första gången E var här så var jag väldigt sjuk och låg bara i sängen medan E gjorde allt som jag annars brukar göra. Det vet jag att dottern tyckte var väldigt jobbigt, både med min sjukdom och att ngn annan tog över det som hon såg som mammas uppgifter... Men varför sitter då detta fortfarande i? Det har gått lång tid sedan dess, och nu är det ju inte alls på det viset...

Känns jättejobbigt när det är så här, både för att det naturligtvis är jobbigt med dotterns gnäll, gråt och bråk, men även för att jag ju gärna vill att mina vänner ska tycka om min dotter, ngt som blir helt omöjligt när hon faktiskt är en liten plåga när E är här...

Småland: Men herregud, vilket shockande besked ni fick idag, och så tokigt det kan bli alltså! Läkaren måste verkligen skämts ögonen ur sig, vilken otrolig miss!

Skönt iaf att bebisen mådde fint där inne. Hur kommer det sig att de inte passade på att göra TUL idag när ni nu ändå fick göra ultraljud? Så ni hade sluppit åka dit i morgon igen, menar jag...
___________________________________________________________
Ang rädsla för att halka så har jag kört med broddar ända sedan det blev vinter i november. Jag bara vägrar ramla! Man är ju inte jättesmidig heller nu på slutet, lite lätt framtung... men inte heller jag kan komma ifrån att gå ut flera gånger dagligen, med barn som ska hämtas från dagis, hästar och höns som ska ha mat och så där...

Småland: skönt att TUL gick bra!  Jag har mitt på fredag att se fram emot...

EGO: Varför måste det göra så förbannat ONT att vara gravid så här på sluttampen? är det för att man ska vara van vid smärta tills förlossningen eller?

Det gör ont att röra sig, ont att sitta, ont att ligga, sova är omöjligt... Ryggen bränner, det skär som knivar i bäckenet... Ljumskarna, underlivet, magen; både högt och lågt, allt bara gör ont mest hela tiden! Sammandragningarna, halsbrännan, bebis sparkar... Att bajsa, då blöder det dessutom... Fasen, jag är verkligen trött på det här nu!!!

Ja, det ska det vara, åtminstone när det handlar om några få tillfällen.

Fast jag tycker själv det är onödigt att utsätta såväl sin egen kropp som naturen för alla de kemikalier som hårfärgningsmedel innehåller... och än mindre mitt ofödda barn...

Ja nu är vi många som inte har särskilt långt kvar! Jag hoppas för egen del på att det blir igångsättning och bebis här om dryga 3 veckor. Det är ju inte särskilt långt, även om det känns så just nu... Iaf inte om man jämför med hur många veckor som faktiskt har gått!

Spännande att många av oss ska göra TUL, själv är det dax på fredag för min del (v35+1) samt ngn gång runt 37+0, men inget datum satt ännu.

Jag som tidigare var skraj för stor bebis (större än första barnet som vägde 4,6), känner nu tvärt om... Tidigare TUL har visat en förväntad födelsevikt vid bf på 3,5kg.(alltså helt normalt) Och förhoppningsvis ska denna lilla komma ut typ 2 veckor tidigare, vilket ju plockar bort ytterligare några hundra gram. Det blir ju en pyttebebis, i jämförelse med första!

Inte för att det egentligen är bättre eller sämre med varken modell större eller mindre så längd den mår bra, och jag vet ju att det är otroligt individuellt, alla är olika osv... Men på ngt sätt tror jag och önskar jag nog ändå att jag ska få en precis likadan som nr 1, hon har liksom blivit mitt ideal på ngt sätt; en skallig kerub med stooora blåa ögon, och ca 4,½ kg tung...  Men så kommer det med all sannolikhet inte att bli ju.
_________________________________________________________________
Det är några namn överst på bf-listan som rimligtvis borde fått barn nu, ngn som vet hur det gått för dem?

Ja man blir ju lite konstig alltså...   Ofta säger de att större bebisar är lättare att föda för att de "hjälper till" mer, och hur svårt det blir att få ut dem handlar ju mest om huvudets stl (+ axlar). Dottern hade helt normalt huvud, 35cm och det gick snabbt och bra att få ut henne. Därtill var hon en hejare på att amma direkt och vi åkte hem efter 8 timmar. Stor och stark tjej liksom.  Det är ju vad jag vill ha denna gången också!