Plus igen efter mf/ma

Ojojojoj vågar man gå och lägga sig? Känns som om det kan hända vad som helst inatt på Devin-fronten....!
(Eller ska man säga Devil-fronten? Ni kanske ska byta namn....? )

Odd, jag har ett gäng billiga grav-stickor som ligger hemma och samlar damm. Vill du ha dem? Jag kan skicka!

Nejdå Sofy, du laddar ner den via app store. Gratis. Sedan så fyller du i användarnamn och lösenord som vanligt.

En lite småviktig fråga nu till er erfarna.
Jag är ganska öm över livmodern. Är det farligt?
Kan jag gå och träna ändå idag?

Min app strulade förr, men numera funkar den faktiskt riktigt bra.
Men visst är det störigt är det att man inre kan se bilder! Och att man inte kan vara anonym.
Och att man inte kan se folks presentationer...
Men den är helt ok som komplement tycker jag, för att hänga med i trådarna.

Träningsvärk alltså..  kan kanske vara så. Men jag har inte varit så öm förut....

ÅH vilken underbar mage du har fått!
Det ser ut som om nallen tittar längtandes mot din mage och liksom vill säga "kom uuuuut kompis!"

Melika, jag upptäckte mitt ma genom en liten brun flytning i v.8.
Jag bara "visste" direkt att det var ma, även om jag vet att man kan få spottings utan att det är ngn fara. Jag hade ju haft mf tre månader tidigare, så jag tyckte mig känna igen känslan. Jag var på shoppingsemester i New York men låg på hotellrummet i princip hela veckan för att jag blödde brunt, och bara grät och grät.....  Kände mig verkligen ensammast i världen.

Ingen verkade tro på mig dock, alla sade att det var såååå normaaaaalt, även här på FL (jag minns vagt att det uppfattades det som gnäll av vissa, och det sårade mig verkligen... )  Men jag hade rätt. Fostret var dött sedan flera veckor tillbaks. Upptäcktes med VUL när jag kom hem.

Du är där snarare än du tror!

Vet du, man klarar mer än man tror. Och mer än man borde behöva gå igenom. Tre missfall, ja jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på det.. men jag klarade mig igenom det!

Nu efteråt kan jag se att jag fått en rejäl lektion i ödmjukhet genom de där missfallen.
Exempelvis har jag varit väldigt noga med att berätta för barnlösa och missfallsdrabbade vänner om min graviditet nu på ett bra sätt.. så som jag själv skulle ha velat bli behandlad. Och de har verkligen uppskattat den omtanken! Dessutom så har jag lärt mig otroligt mycket om fertilitet på kuppen, så jag ställer gärna upp och lyssnar och hjälper till om någon vill prata eller få tips om behandlingar och så.
Men jag håller min graviditet i bakgrunden när jag umgås med dem som jag vet har det svårt med att bli gravida. Jag förstår om det gör ont för dem att se mig nu, gravid, tjock och lycklig.

Tack Melika!

Det kommer gå fint för dig också den här gången. Känns det bra så tror jag att det är bra också.
Har du fått några symptom förresten?

Håller med dig MCT. Jag håller det inte hemligt alls längre, jag heller.
Just när vi var mitt i det höll jag det hemligt för de flesta för jag orkade inte... ibland ville jag bara umgås med folk utan att få frågor om missfallen. Men nu när jag berättar om att jag är gravid är det jätteviktigt för mig att även berätta om missfallen, för de är en så stor del i hur vi kom hit. Missfallen är en del av den jag är idag, och hur jag känner i graviditeten. Min enorma tacksamhet för att vara gravid grundar sig delvis i att vi fick kämpa oss hit. Och jag vill gärna vara den som kan hjälpa och stötta när andra går igenom samma sak.

Vad tråkigt att din gamla klasskompis blev ledsen.. men det är ju inte något att göra något åt. Hon kommer kanske tillbaks så småningom. Jag tycker du gjorde rätt i att vara ärlig.

Efter mitt första missfall blev jag väldigt dåligt bemött av min egen syster. Hon hade precis blivit gravid, och jag berättade att jag fått missfall, för jag orkade inte hålla tyst, jag ville att hon skulle veta. Veckan därpå träffades vi, när jag fortfarande blödde ut mitt missfall. Då satt hon och beklagade sig på hur SYND det var om henne för att hon inte fick äta getost och dricka vin. Ja, hemskt synd om henne... Jag kunde inte hålla tyst utan muttrade "i-landsproblem". Då blev hon skitsur och gick hem. Dagen därpå sade hon att jag tagit hela hennes glädje för hennes egen graviditet ifrån henne för att jag berättat om missfallen.... Kan väl säga att vår relation har varit rätt frostig efter det...
Nej sådan vill jag ALDRIG vara! Därför kommer jag aldrig att beklaga mig över några graviditetskrämpor, för som du säger så vet man inte vad folk omkring en varit med om.

Och hallå, den där frågan är ju en riktig höjdare.. "är du sugen på att skaffa barn?" Jaså, är det bara att skaffa, det har jag missat! Var skaffar man det då, på postorder eller?
Eller en ännu bättre fråga:  "är du gravid?" bara för att man råkar dricka alkoholfritt någon kväll. Man KAN faktiskt dricka alkoholfritt av andra orsakare, ex. att man äter antibiotika eftersom man fått en allvarlig infektion i sin livmoder efter sitt andra missfall på tre månader!

Nu ska jag åka och klippa mig på första gången sedan jul. Ser ut som en luffare i håret. Ska bli intressant att se om man det där mytomspunna tjocka snygga gravidhåret.. hade varit najs!