Plus igen efter mf/ma

Ja, kanske är det bra att åka in till vårdcentralen iaf o kolla blodtrycket... Vill verkligen inte åka till Gyn, där kommer jag ju träffa bitchtanten!

Kjaam: Haha den var bra, jag brukar också kalla henne surfittan
Helgvårdcentralen hade flyttat märkte jag nu när jag var där, så jag ringer BM imorrn istället. Energin tog liksom slut nu.

Sofy, vad spännande att det närmar sig! Kul han verkar vara Devin, så himla ballt att man kan leka med dem redan när de ligger i magen! Vad duktig du är som fixar och donar, du måste väl vara klar med allt snart?

Happi: vad sjukt att de mätte fel på 3 cm! Låter ju rätt galet faktiskt... Klart att Sofia är ett A-barn, det ser man ju på henne! Så gudomligt söt och vacker, hur gör man för att få en sådan?
På tal om glasögon så pratade jag igår med min syster som nyligen fick barn. Hon har glasögon men hann inte få på sig dem innan bebisen kom ut (det gick tydligen rätt fort på slutet) så när den väl var ute kunde hon inte alls se vad det var, en pojke eller flicka! De höll upp bebisen och hon sade "jag ser ingenting, vad är det för något?" Det skrattade vi gott åt.
 
Tack alla för ert fina stöd! Jag kollade med dopplern och allt lät bra, även om det tog lite tid att hitta hjärtljudet idag, bebisen hade gått och gömt sig under blygdbenet.. Tokig unge! Så surfittan hade nog rätt om det iallafall, att bebben är rejält skyddad där inne. Idag har jag ännu inte haft ont i benet, förhoppningsvis var det något tillfälligt, kanske en nerv som kommit i kläm, typ ischias eller någon sträckning efter att inte ha tänkt på min hållning, samt burit några tunga matkassar.

Sofy, jag berättade just för sambon om din lille Devin som du lekte med, att du tog tag i hans fötter och sånt. Han tyckte det lät helfestligt och frågade hur vilken vecka jag skulle vara i för att det skulle kunna gå att leka med vår bebis i magen... Åh vad gullig han är min sambo, han är så glad över vår bebis! 

Just idag var dopplern guld värd måste jag säga. Absolut värd pengarna. Jag har hittat hjärtat varje gång utan större problem.

Så himla coolt att du märker ifall det är en fot eller en arm också! Ah, jag längtar verkligen nu!

När du kollade med dopplern, räknade du ut hur snabbt hans hjärtat slog förresten?
Jag uppmätte till typ 150 slag/min idag och förra veckan typ 156 slag/min. (Alltså, jag lyssnar 10 sek och mulitiplicerar med 6)

Va? Är det sant?
Har de inte kollat blodets koaguleringsförmåga ens?
Och inte heller immunlogin.. nä fy fan så dåligt!

Ring och kräv nya prover omgående! Läs på innan och säg EXAKT vad du vill vill att han ska kolla. Så de fattar att du är jävligt påläst och inte nöjer dig med någon jävla light-version.
Tänker på dig!

Jättebra! Hoppas nu ni får tid riktigt snabbt så ni får besked på om något är fel.
Fan alltså vad ARG jag blir, tänk om det bara var något som hade kunnat åtgärdas enkelt.. Gah!
Lycka till vännen nu, jag håller tummarna!

Nu har jag beställt ett stetoskop! Jag tror nämligen att man inom några veckor kan lyssna på bebisens hjärtljud med ett sådant. Ska bli skoj att kunna lyssna så ofta man vill! (Med dopplern vågar man ju inte lyssna alltför ofta liksom.)

Och igår beställde jag ett besafe gravidbälte, som drar ner bätet mellan benen, så att det inte halkar upp över magen och kan skada bebisen vid en kollision. Fick mig nämligen en liten tankeställare vid den där kraftiga inbromsningen i helgen....

Hoppas ni alla mår bra!
Kram! 

Jag har en fråga till er tjejer. Långt och lite invecklat.
Men jag vet inte om jag gjort något dumt här nu, känner mig osäker... kanske har jag gjort bort mig?

Jag berättade för min närmaste grupp på jobbet idag att jag var gravid. Jag berättade om missfallen och behandlingarna och det var jobbigt, men nödvändigt, för att de skulle förstå. En gubbe, låt oss kalla honom L, skojade bort det jag berättade hela tiden trots att jag berättade om väldigt känsliga saker, han var rätt rätt plump och jag blev lite sårad, men tänkte att jag skulle strunta i honom. När jag berättat hela historien tillade jag att jag inte berättat det för andra kollegor ännu så de kunde ju hålla lite tyst om det inför resten av kontoret. Javisst, sade de, berätta du själv för resten när du känner dig redo.

En halvtimme senare, när vi satt i vårt kontorslandskap igen ropar L högt till mig från sin kontorsplats  "jaså du, alla ska festa på vår studieresa, all utom du, höhöhöhö". Jag blev skitsur och svarade "klart att jag ska festa!" Han svarade "ja men du får ju inte dricka en droppe!! Hahaha". Han ropade så högt att flera kunde ha hört.
Jag blev verkligen jätteledsen.

Efter jobbet sms:ade jag honom och skrev "det hade varit snält om du hade kunde vara lite diskret på kontoret om att jag är gravid, så som jag bad er på fikat idag. Det är fortfarande lite känsligt och jag skulle helst vilja berätta det själv, hoppas det är okej." Nu, två timmar senare, har jag fortfarande inte fått något svar.

Överreagerade jag? Jag bara känner mig så ledsen, jag sade ju att jag ville att de skulle hålla det för sig själva...

 

TACK ni underbara för att ni skulle känt likadant! Känns OTROLIGT skönt att veta att man itne är helt störd då av alla hormoner... Nu blev jag väldigt lättad.

MCT, om nu några andra hörde så skötte de det väldigt diskret, de hörde kanske på min ton att det inte var läge att kommentera konversationen.... De flesta på mitt jobb är faktiskt inte så värst skvallriga av sig som tur är, men jag vill ändå inte att de ska veta, förrän jag själv berättar eller visar upp en mage. Jag tycker det är respektlöst att skrika ut sådär som gubben L gjorde, oavsett om jag bett honom att hålla det hemligt eller ej.

MCT, önskar jag fanns där för att ge dig en stor kram inför imorrn.
Du kommer finnas i mina tankar från morgon till kväll.

Ta med en dator med någon lättsam komediserie, några skvallerblaskor kanske. Var beredd på att du kanske mår illa en stund, jag kräktes faktiskt, men de hade stolpiller mot illamåendet som var väldigt bra.
FAN VAD DET ÄR ORÄTTVIST alltså. Lider så med dig.
Hoppas det går bra, ändå. Största kramen!