Hej gösmor och välkommen hit! :) Känner igen mej fullt å helt i det du skriver. Man har så otroligt mycke oro i kroppen när man hamnar i en sån här situation. Jag hade ALDRIG hört talas om "plexus-skada" innan dottern kom. Så man satt mest bara som ett frågetecken. Problemet för oss, var att vi bor på gotland, och sjukvården är inte den allra bästa här, så de va just inte så många på lasarettet heller som visste nått om plexus skador. Så det gjorde oss ännu mer oroliga! Min uppfattning om plexus teamet...hrm.... Jag tycker Hultgren är en riktig klippa på det han gör! det är honom vi haft mest kontakt med. MEN det jag tycker är lite jobbigt, är att när man väl är där, så har han så kort med tid, så det tar bara typ 5-10 min, sen måste man gå igen. Å då står ju det stilla i huvet så man har glömt de man ville fråga :( Å när man då, som vi åker båten upp i 3,5 timmar, och måste sen fördriva tiden tills båten går på kvällen igen kl 21, då känns de lite surt faktiskt...
Det vi fick höra i början, när dottern var runt 4 lr 5 månader, va att hon inte behövde opereras, men gången efter vi var uppe på SÖS, så sa dom att de blev OP ändå. Så hon opererades vid 7 månaders ålder. Det jag menar på, och som du oxå skrev, är att det som sagt ändras jättefort, så man ska inte bli alltför hoppfull och glad i början, för då blir man så HIMLA ledsen sen! Menar inte att vara nedlåtande på nått sätt! Å självklart är de ju skönt om ni slipper OP och allt som kommer efter med skenor hit o dit, men det jag lärt mej är att man inte ska ropa hej innan man e över ån:) Va härligt att du är positiv till en FB grupp!!! :D Inboxa mej ditt namn här, så lägger jag till dej på vännerlistan, så jag sen kan adda dej i gruppen (som ännu inte finns pga. att ingen hört av sig ännu med sina namn lr addat)
Hoppas du tycker det är bra att kolla i den här tråden och hittar info om plexus skador på olika håll!:)