Stora tråden om Gastric bypass (GBP)

Till mig sa dom att det var för att allt man stoppar i sig som man måste tugga påverkar levern och dens sätt att krympa.  :)

I morgon börjar jag med Modifast i 4 veckor innan det är dags för operation, känner mig riktigt taggad. Käkade Tacos idag och drack irish coffe och en cube igår, nu dröjer det lääänge innan jag dricker eller äter riktig mat igen :) Går man ner mycket mindre med Modifast som är en LC-diet än med tex Cambridgekuren som är en VLC-diet? Med Cambridgekuren tar jag 6kg på en vecka, 10kg på 3 veckor, vågar man hoppas på 10kg minus innan operationen?

Jag gick och funderade på förut om man måste sitta ner och äta långsamt, kan man aldrig äta i farten, typ i bilen? Jag är ofta ute på stan halva dagen och måste åka bil överallt, så mitt liv kommer bli jättekrångligt om det inte går att äta på det viset. Och hur gör ni på jobbet, där kan man ju verkligen inte sitta och äta i 30 minuter varannan timma?

Jag har även fått restriktioner om att helst aldrig mer äta rött kött (fläsk, nöt, vilt mm) pga att det består av långa muskeltrådar som kan göra att övre delen av tunntarmen vidgar sig och alltså gör att man kan äta mer och mer och gå upp i vikt igen. Äter ni rött kött?

Fan börja bli riktigt orolig och frustrerad. sedan flytet i början av okt tills nu har jag tappat nästan 30kg.
,Men dom sista veckorna har jag pendlat på + - 1kg ca.... Jag går inte ner.... Vafan gör jag för fel??? Kommer man inte gå ner mera...??
 Jag tycker jag äter bra mat och inte något onyttigt alls.... men jag går inte ner.... =( ska jag kontakta läkare eller vad ska jag göra??

 jobbigt när alla andra som gjort opn rasar, men inte jag =(

när jag fråga om man måste flyta på ren kur sa dom bara att det viktigaste var att jag går ner till den vikt dom sa och det har jag ju gjort...men nu blir jag orolig här när jag läser att man MÅSTE flyta i minst 2 veckor.

Jag har läst massor av bloggar om livet efter gbp-operationen, men inte en enda har beskrivit hur det faktiskt känns att äta efteråt. Hur mätt man blir, hur fort man känner mättnad och om det är svårt att sluta äta osv.. Jag har också läst massor skriva att det inte är enkelt, utan att man måste kämpa hårt, men å andra sidan skriver de flesta att de gått ner utan att egentligen göra något, så vad är det man får kämpa med? Någon som vill beskriva här eller i sin blogg? =)

så ingen chanse för mig som ligger runt 24-25?

Middagen har stannat kvar, men den kommer nog snart upp...

Finns ni alla på Facebook? Jag hänger mest där ju .

Anne Bokvist Moijé heter jag .

nä fy , jag avbokar på måndag detta går inte...grattis till alla som lyckas men jag ger upp.

Hejhej

Lägger till denna tråd till favoriterna då jag under ett antal år funderat på en operation.. eller funderat låter så lättvindigt. Jag är instängd i en kropp jag inte känner igen och börjar bli ledsen över att vara någon jag inte är. Efter graviditeten handlar allting om hälsan; Jag vill leva och se min dotter växa upp. Är grymt rädd att gå bort för tidigt pga fetma =/

Räknade ut min bmi idag.. höll på att svimma :(

Nu ska jag läsa på så mycket jag bara kan om GBP så jag vet vad jag snackar om.. blottlägga mig (som om det inte syns) och bestämma mig., kanske är detta första steget på en lång resa.

Jag måste bara få skriva av mig. Ska förklara min situation. Det är nämligen så här att föraa året i mars gick jag till vårdcentralen för att få en remiss till obesitasmotagningen i göteborg.
blev inget med remissen och skickades tillbaka för läkaren i min stad hade gjort fel..Han skicka en till och den tog dom imot juli förra året. de skicka en lapp till denna jäkla läkaren att de villa ha en komplettering med värden osv. och de fixa vi..men läkar jäkeln har ännu än inte skickat den och varje gång jag ringde till göteborg sa de att de inte hade fått kompletteringen och när jag ringde läkaren så sa han alltid..-Jo! jag har skickat den..jag skicka den idag eller så kommer han med annan ursäkt. nu ska jag dit på torsdag och prata med honom och jag är rasande för min vårdgaranti och remiss har skickats tillbaka BARA för att dennna jäkla läkare inte kunnde sköta sitt jobb. och nu har jag ingen remmis el tid till obesitasmotagningen för att prata om gastric baypass..tack vare läkaren. vet inte hur jag ska konfrontera honom..är så arg. har någon av er varit med om detta...

Nu har jag varit på inskrivningssamtalet. En heldag vart det med blodprover, gruppmöte med dietist och kirurg och sedan enskilda samtal med diestist, sjuksköterska, kirurg och narkosläkaren. Och nu har jag fått det slutgiltiga ja:et  =)

Har varit så rädd att få nej, men nu när jag fått ja blir jag osäker. Har hört så mkt negativt om vad som händer efteråt och det är svårt att få info tyvärr.

Här verkar det mest handla om hur långa väntetiderna är och hur man får en remiss. Sånt är totalt ointressant faktiskt och hör inte ihop med en GBP tycker jag.

Ja, det är trist men får ge det en chans till, behöver verkligen svar på alla frågor som inte kirurgen och dem kan ge egentligen.

Ett ja är bra, men jag har inte den där lyckokänslan jag trodde jag skulle få. Kanske är det oron som sätter stopp.. Känns snopet och otacksamt, innan ville jag inget hellre.

Vad jag mest av allt vill veta egentligen är hur huden förändras. Eftersom man inte får någon operation efteråt för detta så känner jag att jag vill veta allt innan så jag kan få så lite häng som möjligt.

Hörde om en som gått ner så skinnet hängde över knäna. Och i ärlighetens namn så undrar jag om det är värt att göra en operation som visserligen förlänger ditt liv men gör att du fortfarande måste gå i byxr hela sommaren.

En annan jag hörde om hade berättat att skinnet låg kvarr på ena sidan när hon vände sig i sängen.

Klart jag blir rädd. Jag vill börja leva igen, men att x antal kilo skinn hängades får mig att tveka.

Dietisten sa att man skulle köra lite hantlar innan eftersom man förlorar mycket muskler. Problemet är att jag har en skadad handled som väntar på operation, förhoppningsvis innan min GBP.

Men finns det nåt mer man kan göra för att hjälpa huden?

Sen undrar jag massor om efteråt, jag får känslan av att man kan äta nån dl åt gången (givetvis olika) hela tiden..

Kan man över huvudtaget leva normalt med tanke på maten?

Sen är jag livrädd för det där med tarmvred.. MEN jag har genomgått ganska smärtsamma saker innan och man verkar inte dö direkt av det..

Är det någon annan här som genomgått en GBP som var rädd, och säker och tvekade innan?

I förrgår var jag superredo, nu har luften gått ur mig..