Hej alla vänner 
.
Orkar inte läsa ikapp en veckas skriverier . Hoppas att ni mår bra, och att ni som väntar på besked har fått positiva sådana, och att ni som opererats mår bra.
Jag har mått dåligt en längre tid, haft ont i magen, inte kunnat äta, bara kräkts.
I måndags så hade jag så ont i magen att jag trodde att jag skulle dö. Jag ringde en ambulans, den blev larmad som en prio trea, så jag fick vänta i 1,5 timme på dom. När dom kom så såg dom hur dålig jag var, dom satte en infart, gav mig 20 ml (?) morfin och dropp, sedan satte dom på blåljusen, en sträcka som tar 20 minuter egentligen, tog dom 9 minuter, det gick undan.
Jag hamnade på akuten, därifrån skickade dom mig vidare till Ersta sjukhus, där jag gjorde min GBP-operation. På tisdagen blev jag sövd, dom gick in med titthål för att se om dom såg ngt, dom såg inget. Sedan gjorde dom en gastroskopi, och då såg dom det STÖRSTA magsår dom någonsin sett. Doktorn tillkallade tre andra läkare, och även dom sa att det var största dom sett.
Vidare så hade/har jag en kraftig infektion, spridd i hela buken.
Jag äter nu magsårsmedicin, samt två olika sorters antibiotika.
Jag blev utskriven på onsdagen, var hemma i fem timmar ungefär, sedan fick jag så svårt att andas, så ambulans larmades igen. När dom kom var jag medvetslös. Då gick det undan igen.
Det var inge fel på andningen, alla parametrar, samt EKG var bra. Jag tuppade av för att jag hyperventilerade. Det var så himla läskigt, jag har ALDRIG varit med om en sådan ångestattack tidigare.
Jag blev inlagd på Södersjukhuset (akutsjukhus), blev utskriven dagen efter.
När jag kom hem så fick jag sådan attack igen, så nu fick jag åka ambulans för tredje gången. Kom då tillbaka till Ersta.
Jag fick där stesolid för att hålla ångesten borta. Doktorn sa att det inte var så konstigt att jag fick sådan ångest, då jag mått dåligt en längre tid (magont och så). Vidare så var jag väldigt rädd inför att sövas på måndagen, och då jag vaknade ur narkosen så fick jag ingen luft, det för att dom gav mig ganska mkt narkos, och ingreppet tog inte så lång tid, så narkosen och det muskelavslappnande medlet hade inte hunnitlämna kroppen. Sedan så var det psykiskt jobbigt att vara inlagd, och att inte få vara med familjen.
Idag blev jag utskriven runt 12.00, och det har gått bra att vara hemma. Vi har myst, jag har sovit en del. Vi har kramats massor.
Amanda mår väldigt över detta, hon blev ju så rädd, då jag blev medvetslös, så klart. Jag vet inte riktigt hur jag ska hjälpa henne, för att få henne att förstå.
Maken mår också dåligt, han sover dåligt, äter inte så mkt. Han är så rädd nu när jag är hemma att jag ska bli så dålig igen.
Men jag mår ”bra”, kan äta lite, och ångesten är inte så stark längre.
JAG HAR GÅTT NER 50 KILO 
.
), vilket jag inte kunnat ha sedan gymnasiet typ. Jag är så nöjd.