Stora tråden om Gastric bypass (GBP)

Är det så mycket kolhydrater i sockerfria läkerol så att de påverkar en ketos? Varför skulle det vara skillnad mot tuggummi? Tror att du ska äta ganska så många läkerol om dagen för att få problem med ketos. Kolla på förpackningen hur många g kolhydrater det är i en pastill (tror att en pastill är typ 3 gram och då handlar det om ca 1,5g kolhydrater per st)

Jag fixar kolsyra utan problem, men vanligt vatten går tyvärr inte.
Jag är OPad på Ersta och anleningen till att man inte skulle dricka till maten var att risken för dumping var stor eftersom maten kom ner i tarmen fortare samt att näringsupptaget kunde bli sämre just av samma anledning. Jag har aldrig tidigare druckit till maten men nu är jag såå törstig! Jag brukar sippa litegrann och det funkar, sen väntar jag 20 min innan jag klunkar i mig en större mängd. Och det funkar bra för mig.

 Idag gjorde jag en intressant mätning, nämligen hur många centimeters maghäng jag har. Jag har fortfarande mkt bukfett att bli av med, men jag funderar på om magen kommer att hänga mer när fettet är borta än vad den gör nu med fett. Förstår ni hur jag menar? Jag tycker att det ju borde bli mindre häng, men  om huden inte hänger med alls så blir det ju mer eftersom fettet hitills har spänt ut det. Jisses.. skönt att ha er att prata med, om jag hade pratat om detta med mina kompisar så hade jag ju blivit idiotförklarad direkt :)
Idag har jag ca 4 cm häng på det värsta stället (man är ju inte bara fet, även osymetrisk..) Vågar man kanske hoppas på att man inte behöver tänka på en OP sen? Gränsen är ju typ 6 cm.

Vet ni vart man kan handla en typ softshelljacka i strl 46? Alla sportaffärer verkar stanna vid 42..

Skillnaderna för mig är mängden mat, och själva fixeringen vid den.

Jag äter samma mat som tidigare, dvs mestadels husmanskost. Jag äter fortfarande godis, glass och chips, men inte samma mängder. Förra helgen tyckte jag att jag hade ätit massor med onyttigheter och började att bygga upp en ångest. Men sen när jag insåg att mina "mängder" handlade om en liten skål med ostbågar och kanske 20 godisbitar _fördelat på 3 dagar_ så var det ju inte så farligt längre. 
Stor del av min fetma är byggd på kanelbullar, bakverk och mackor. Men idag är det inte alls lika intressant att äta längre. Det känns som om man tuggar på en smaklös degklump.
Jag trodde att jag skulle behöva försaka mer av mitt vanliga liv, men jag tycker inte att det är någon större skillnad faktiskt.

Jag vet vad du menar, har stått nästan stilla i två veckor också. Men jag ser det som en positiv sak (försköker jag intala mig i alla fall..) Tänk som så att det är väl bra att skinnet får två veckor på sig att komma ikapp, och även din egen kroppsuppfattning kan få en chans att förstå vad som har hänt.

Idag är jag ett levande bevis på att operationen inte tar bort grundproblemet till övervikten. Vaknade andra dagen i rad kl 04 med migrän som jag idag lyckades hejda någorlunda. Men idag så är jag astrött, och känner mig apstressad pga massor att göra i skolan. Och vad gör jag då? Jo - jag tar ner chipspåsen som finns på kylen och sätter i mig ett par nävar. Hur smart är det? Jag vet att jag mår illa av det men väljer att göra det ändå. Det kändes som om jag lika gärna kunde ta de där chipsen så att jag fick tanken ur världen, och om jag skulle må illa så var det dels rätt åt mig och dels bra för att illamåendet kanske skulle hindra mig nästa gång. Jag är glad att jag har en bra samtalskontakt i min "kognitiva Åsa", annars hade sånt här hänt  mycket oftare. Jag tycker att det är synd att det är så få som faktiskt har en bra samtalskontakt, det borde ingå i eftervården av en operation.

Jag har börjat att känna av mitt gamla beteende nu senaste veckorna, och jag vet att det beror på att jag är väldigt stressad och har problem med migrän. Tyvärr kommer det inte att bli bättre på stressfronten förrens mitten på november då skolan slutar. Sen är jag "sysslolös" fram tills det är dags för terminstarten på universitetet i mitten på januari. Jag funderar på om jag ska jobba lite under den tiden, eller så tar jag den tiden till mig själv, att jobba på mitt beteende och att träna för att kunna koppla av. Det var ett par år sedan jag hade semester nu.
Nu när jag känner mig "finare" i min kropp så är det lättare att kunna ta hand om sig, att faktiskt lägga tid på sitt välmående. Innan så kändes det som om det inte spelade någon roll, man var ju ändå fet, typ.

Wow va du är snygg! Jag har just nu BMI 33, men du ser ju såå mkt smalare ut än jag..  Jag är väldigt avundsjuk på dina nyckelben, det är en av de sakerna jag har saknat hos mig själv

Jag har också funderat på det. När jag har gått ned i vikt innan så har jag ätit minst det dubbla än mitt "normala" och då gått ner i vikt. Min hypotes är att anorektiker äter så minimalt att kroppen måste ta av fett/muskler för att ens överleva. Men vi andra äter ju trots allt litegrann, och ofta är det ju kolhydrater som vi petar i oss (iallafall jag de dagar jag äter för dåligt). Då kan kroppen förbränna det lilla det får i sig men sen spara resten som reserv. Därför står man still i vikt.