BF November,2010 DEL 2

Ja, det är det, men så vitt jag vet roterade han till slut som han skulle. Men han låg så väldigt länge och sjönk inte alls ner i bäckenet som han skulle. Jag har ärligt talat inte en aning om ifall han var vänd dit han borde eller inte när han kom ut. Det gick så in i norden fort då..

Förmodligen var det därför de satte värkstimulerande dropp på mig, men resultatet blev bara en överjävlig öppningsfas eftersom värkarna tryckte på något som inte riktigt kunde tryckas på om du förstår hur jag menar. Jag vill bara krysta och fick inte. I flera timmar. Jag fick panik! Sen gjorde det inte saken bättre att jag var ensam när jag väntade och födde honom. Min väninna ringdes dit i sista stund och var med på sluttampen. Jag trodde i min enfald att jag skulle klara det ensam men det var för tufft. Nu vägrar jag att ens låta mannen gå och parkera om bilen när det är dags. Jag går hellre hela vägen från personalparkeringen (han jobbar på sjukhuset) bara jag får ha honom vid min sida hela tiden. Det har jag nog sagt till honom hundra gånger så jag tror att han börjar fatta *ler*

Jag håller helt med dig! Vi satt och räknade på det här hemma för jag hade planer på att söka till högskolan redan i vår men vi får verkligen inte ihop det. Däremot är det nog precis som du säger att många använder det som en ursäkt och det är lite synd. Jag tror också att samhället hade mått bättre av att se fler pappalediga och framför allt hade det varit kul med pappalediga som inte bara tar glansmånaderna runt året och så klart mitt i sommaren... Många mammor ammar inte så länge så det borde inte vara något hinder.

Sen kan det ju vara så att man har en levnadsstandard som utgår ifrån den högre inkomsten och det kan ju vara en fråga om att prioritera den, eller inte.. Så tror jag också att många har det. Vi hade däremot inte kunnat betala boende och bilar om min man var ledig så länge som jag hade önskat. Hans kollektivavtal ger bara löneutfyllnad i tre månader vilket är snålt, men bättre än inget. Fram för fler kollektivavtal med löneutfyllnad!! Jag tycker att man borde försöka ta tag i grundproblemen mer och inte bara skrapa på ytan. Jag skulle i princip offra helamningen för att låta min man vara hemma om vi hade haft råd, det är ett som är säkert! Sen jag skilde mig i slutet av oktober -07 har jag varit hemma mammaledig/arbetslös non stop. Jag vill inget hellre än vara ute och jobba igen eller som nu, plugga. Jag är ingen hemmafrutyp. Jag blir så rastlös!

Jo, jag känner till det, men jag känner mig liksom så löjlig.. som att jag borde ju inte tycka att detta är nån stor grej som har gjort det så många gånger.. Dessutom verkar ju min bm redan har gjort sig sin uppfattning om mig och den verkar ju vara allt annat än positiv. Jag har nämligen i perioder problem med kraftiga migränattacker och det är svårt att hitta medicin jag kan ta under graviditeten. Dessutom har jag begynnande magsår och äter dagligen medicin mot detta och då i dubbel dos mot mvc:s rekommenderade eftersom inget annat funkar. Jag har flera gånger försökt förklara att magsmärtorna ger mig kraftiga sammandragningar och att det inte på något vis kan vara bättre för barnet. Dessutom kör de strikt efter ett viktprogram på vårt mvc och hon tycker ju så klart att jag är alldeles på tok för överviktig. Väger i nuläget 87kg och har en normalvikt på runt 71-72kg. Jag skrev in mig på drygt 80 kg i vecka 21 och då utgick hon från sin tabell och tyckte att jag var otroligt överviktig enligt den trots att jag då var drygt halvvägs! Jag är 170cm lång. Detta ifrågasatte jag såklart och då blev jag väl med ens ännu mer besvärlig.. suck.. Kan ju tillägga att det bara blir 18mån mellan de två yngsta och jag hade inte lyckats gå ner allt efter förra graviditeten. Jag drar L i kläder och är inte enorm på nåt vis.. Det känns som att om jag drar upp detta också med henne så kommer hon bara att sucka åt mig.. Samtidigt är jag jätterädd och kände paniken komma krypande när jag låg på förlossningen igår kväll.. Jag är om möjligt ännu räddare för tanken på snitt så det är definitivt inget alternativ.

Lite så jag också känner! Varför lagstifta om allt? Det slår ju alltid mot fel personer. Gör förutsättningarna bättre så löser det nog sig själv. Och vad säger att alla pappor VILL vara hemma? Lika väl som det finns mammor, som jag, som inte vill vara hemma så finns det nog pappor i samma situation. Är man sämre förälder för det? Jag känner att jag orkar vara en bättre mamma till mina barn om vi inte måste vara tillsammans dygnets alla timmar. Men det är sån jag är..

Mix and match kanske funkar? Nja, eller inte, det beror ju på vilken typ av människa man är. Lindex har ju massor av plyschbrallor i regnbågens alla färger. Investera i ett gäng sådana (ta 3 betala för 2) så borde det ju genast bli mycket lättare!

Jag har lite samma problem, fast ändå inte. För jag slår mig bara ner vid maskinen och syr ihop nåt som matchar ;) Sen tycker jag det är lite kul att matcha lite "vilt" så där ;)

Javisst, Ottobre magasin har ju mycket, men vill du bara ha basmönster så slår jag ett slag för boken "Barnkläder" av Hanne Meedom. Enkla och bra basmönster från stl 56. Den brukar vara ganska lätt att få tag i på biblioteket. Rita av några bra mönster och spara de sen så klarar du det galant. Med tiden brukar man själv hitta på sätt att ändra formen på mönster om man inte är helt nöjd :) Den boken är dessutom väldigt lätt att följa med tydliga och bra beskrivningar. Jag har sytt mycket från den tidigare. Nu har jag gjort mig ett ganska bra lager av egna mönster som nästan är lite av ett krav om man ska sälja sina kläder vidare :)

Håller tummarna för att det ser bra ut och att du slipper igångsättning. Min var jättejobbig (fjärde barnet) men självklart måste det inte bli så. Men jag tror att det många gånger går lättare när kroppen styr själv.

Kram!

Dessutom rekommenderar jag dig att använda något gammalt avlagt plagg att rita av. Tror inte meedoms bok har bodymönster, men t-shirts och liknande så kan du rita om därifrån. Använd måttet från en befintlig body så blir det super :)

Nej, men man brukar säga att tredje barnet är en joker. Man vet helt enkelt inte hur det blir. Så brukar tydligen många på förlossningen resonera också. Andra är oftast många gånger lättare än första medan tredje kan bli hur som helst. Min tredje förlossning var rena drömmen. Lagom lång och helt utan några komplikationer :)

Stoff och stils muddväv är bra :) Och lagom pris. Dessutom är den juste att sy mössor i till små bebisar, det gjorde jag till min minsting! Sitter som en smäck!