NoahLeah skrev 2010-07-04 19:30:56 följande:
Usch ...trodde inte det skulle bli så här illa, har kämpat i 2 år snart.
Jag hoppas han kommer träffa barnen mkt ändå, kostar som sagt inte många kronor o tar inte lång tid att åka dit, handlar mest om viljan.
Känns som det är mitt fel allltihopa.

Så ska du inte tänka tycker jag. Känner du att det inte finns något att rädda i förhållandet så är det ju över. Så länge man känner att man vill och orkar så stannar man ju och kämpar. Men den dagen man inte vill längre, då är det redan försent och över. Det har jag lärt mig.
När jag väl lämnade, då var allt redan försent och känslorna var borta. Inget han sade eller hans familj sa kunde få mig att ändra mig. Hur dåligt jag än mådde och hur mycket skuld jag än kände gentemot min son. Man kommer må dåligt, det är oundvikligt. Även fast man vet att man gör rätt. Men man kommer förbi det.
Idag har jag och min sons pappa ett superbra förhållande till varandra. Han är världens bästa pappa och vi är jättebra vänner. I början hatade han mig över allt annat och vi kunde knappt prata.
Idag mår vi båda jättebra.