BF November,2010 DEL 2


Åh nej, åh nej, åh nej! Har inte varit inne här på flera dagar, och så kommer jag in och ser detta om PennyJenny! Jag hoppas så att det kan gå vägen. Min mamma gick 3 cm öppen med min lillebror i flera veckor, men det här verkar ju vara en helt annan situation. Ber en bön!
Håller alla mina tummar och tår för pennyjenny!
Är så besviken på min sambo just nu.... allt gick jättebra i fredags, på lördag förmiddag får han ett samtal från en arbetskamrat och måste åka in och trösta henne för att någon annan på jobbet har tydligen varit "dum".. Fattar inte alls varöfr min sambo ska dit och trösta, så bra vänner är dom inte. Vad jag vet? Iallafall, hela huset fullt av gäster och jag var jättetrött oh jätteledsen. Ville inte att han skulle åka men det gjorde han ändå. Kul... Känns som jag alltid kommer i andra ( tredje, fjärde ) hand.
Sen på kvällen när alla gäster hade åkt så gick vi ut med hunden, då var kl 22. Hörde att grannarna var nere vid sin grillstuga, åker dit. Innan jag ens hinner kliva av typ så har han hoppat in i bastun.
Jag vet inte ens om jag får basta och jag vill inte heller. Väntar ett tag. Sen töttnar jag och går till stallet.
Sitter där en timme ( pysslar lite ) innan jag går hem. När jag kommer hem har det gått en och en halvtimme sen han "försvann". Då ringer han, jag skiter i att svara. Tycker att lite orolig kan han gott vara... ( vilket han inte är )
Han är den som har hemnyckeln så han "vet" att jag inte kommer in.
Sätter mig i uterummet hemma och väntar. När kl blir ett på natten. så smsar jag och skriver att han kan väl åtminstone komma hem och släppa in mig så jag kan göra något annat.
Han kommer hem och verkar inte vara ett dugg orolig för mig eller bry sig om vad jag har gjort. Han äter lite sen säger han att kom nu så går vi och lägger oss. Verkar inte alls förstå att han gjordt något korkat? Och jag orkade inte prata med honom då heller eftersom han hade fått i sig en del sprit i bastun.
Var så otroligt arg och besviken.. pratade knappt på hela söndagen. han frågade om det var något ( vilket han borde ha märkt ) men det var inte på det här gulliga sättet utan mer... Meh, va är det med dig nu då?
Ingen godnattpuss igår, ingen imorse heller.
Jag är så trött på att jag inte får vara "sur" utan att han blir det och att jag alltid ska ta första steget till försoning.
Så nu sitter jag här på jobbet och är alldeles gråtfärdig och besviken och vet inte vad jag ska göra.... eller säga.
Eller är det bara jag som är gravid-hormonig och borde tagga ner?
Hej alla! Vad avundsjuk jag blir på er som är så mycket på FL, skriver så mycket och följer varandra så... 
Det funkar tyvärr inte för mig, men jag tittar väldigt gärna in titt som tätt (men har gett upp att läsa ifatt allt) och hoppas att ni inte tror att jag är ny varje gång!
Såg att ni pratat vikt. Jag har gått upp 5 kg, är i v 24. Ungefär som mina tidigare två graviditerer, men jag började på +3kg jämrfört med startvikt förra graviditeten och +6 kg jämfört med första gången...
Shit, vad det sparkar nu! Ibland är det inte alls skönt, och det är nästan 4 månader kvar... Ibland glömmer jag nästan hur mycket man längtade efter att det skulle börja!
Tränar ni andra? Jag har varit tvungen att sluta med tennis sen två veckor
pga foglossning, så besviken, hoppades kunna gå min kurs över sommaren, om än inte på max förstås. Har nu anmält mig till gravidyoga som börjar i augusti, och försöker gå lite promenader ibland.
Så kul att höra att det går bra för Penny-Jenny! Jag tänker jätteofta på henne, och kollar alltid om någon skrivit något nytt! Tack ni som uppdaterar oss andra!
Nu har jag börjat få ont i svanskotan, är det början på foglossning eller bara att jag sitter för mycket?
Gör inte superont och jag ska inte gnälla iom att jag inte haft några krämpor alls första halvan av graviditeten.
Jag hade lergigan comp och de hjälpte åtminstone delvis tyckte jag - om du inte redan fått dem tycker jag absolut du ska be din BM. Kan tänka mig att det är ännu värre att må illa i den här värmen, hoppas det lättar snart.
Chanelli: Åh, vad sorgligt. Det kommer ju närmare än när det händer någon i ens närhet även om det inte är någon av ens egna närmaste. Jag vill inte ens tänka på att sånt kan hända.
Jag har varit hos BM på inskrivning och en gång efter RUL. Ska dit igen i vecka 30, sen blir det tre veckor till nästa gång, och därefter varannan. Tycker också det är stressande att klämma in alla dessa besök när man jobbar, känns som man jämt måste vara ledig... Men så klart vill man hålla koll också, det är ju inte det.
Jag har också precis bytt BM/MVC. Blev väldigt stressad av att försöka ringa dem för att boka om min tid som inte funkade med jobbet - gick aldrig att komma fram på deras telefontid nu i sommar. Så nu har jag lämnat ett meddelande att jag bytt mvc... känns skönt.
Nu ska jag backa och kolla in din mage, Frogster, innan jag lägger mig 
Suck - jag är ganska trött på att jämt få kommentarer om hur stor jag är - någon mer?
Visst tycker jag själv också att magen är ganska stor, men jag vill inte höra det jämt. Teoretiskt sätt är jag inte heller särskilt stor egentligen, har gått upp 6,5 kg i vecka 30 och sist hos BM på låg SF på strax under medel (visserligen några veckor sen ska dit igen på fredag). Idag frågade en dagismamma och det var dags snart nu, och igår frågade en om jag skulle ha tvillingar. Oj oj, vad du har växt, säger de på jobbet. Ja, visst är det väl så att man blir större för varje graviditet sade en annan igår. Jag är lite känslig för de här sakerna, så jag är väl lite nojig :) Men ändå...