Fasta rutiner = lugnt barn?

Hyfsat regelbundna rutiner iom att vi äter och sover på ungefär samma tider. all barnen är trygga men den del är vilda och andra lugna.

Det beror väl på vad man menar med rutiner, eller? Vi har rutiner - när de är hungriga får de mat, när de är trötta får de sova, behöver de hjälp att sova så ger vi det, behöver de avskildhet så går vi undan, behöver de tröst så får de tröst etc. - så ja, våra barn vet vad som kommer att hända och blir inte överraskade = rutiner. Avser man med rutiner fasta tider, exakta scheman etc. så nej, det har vi inte. Däremot har vi barn som är över året så de har ju skaffat sig tidsmönster av sig själva, så de äter och sover ungefär samma tider varje dag utan att vi "satt" tider.

Vi upplever våra barn som trygga och harmoniska, men huruvida de är de eller inte kan väl egentligen enbart dem själva veta .

Rutiner
Våra barn har ätit o sovit när dom varit hungriga/trötta men vi har inte använt oss av ngn "mat & sovklocka" - trots bristen på dessa rutiner så har jag tre otroligt harmoniska & trygga barn som verkar njuta av livet och allt vad det innebär

Det är säkert olika. Vi har provat att båda ha och inte ha fasta rutiner och våra barn blir lugnare av fasta rutiner. Vi slipper den övertrötthet, hunger och gnäll vi hade innan rutinerna. För oss har det funkat bra att vara förutseeende. Vi är däremot inte superstrikta och barnen somnar fint i vagnen eller hemma hos nån om vi är iväg men oftast på samma tider.

Vi gillar rutiner, det passar oss. Jag tror att det är bra för de flesta barn med rutiner även om många mår lika bra utan. Men jag tror inte att rutiner är nyckeln till ett lugnt barn. Föräldraskapet har många beståndsdelar och det är många saker som påverkar. Att tro att enbart fasta rutiner skapar lugna och harmoniska barn är lite väl naivt tycker jag. Jag tror att man får harmoniska barn av att vara trygg i sitt föräldraskap, att man är stabil som förälder och att man är lyhörd för sitt barns signaler. Om det innefattar fasta rutiner för en familj men inte för en annan, då är det så. Det finns aldrig ett rätt sätt i ett föräldraskap (bara på FL är det så men inte i verkligheten).

För vår tjej är rutiner viktigt, men ännu viktigare är att hon måste få styra. Men rutiner för oss har inte i första hand varit tider och scheman, som många kanske annars tänker. Utan själva förhållandena runt omkring, vårt vardagsliv. Det har varit viktigt att vara hemma när det är dags att sova, och rutinerna kring matdags har varit viktiga för att det ska gå bra att äta.

Skulle det vara så att vi bestämmer rutinerna, då blir det totalt kaos och en helt galen och vild unge. Så för oss har det verkligen inte varit så enkelt att bestämma en rutin, hålla fast vid den och vips så har man ett harmoniskt barn. Det har hela tiden varit ett ömsesidigt samspel som många gånger har varit väldigt jobbigt, men vi har märkt att hon mår bäst av att själv få styra i väldigt hög grad.

Bästa sättet för oss att slippa övertrötthet har varit att försöka hänga med i hennes svängar. Övertrötthet och konstant skrik har vi däremot fått om vi har försökt styra för mycket och exempelvis bestämt fasta tidpunkter för att sova och äta.

Jag valde annat. För somliga barn är kanske rutiner bra, även om jag tror det handlar om vad man lär barnet från början. Här är inte ena dagen den andra lik. Vi har världens gladaste och goaste kille, så jag kan inte tro att han påverkats av tider, rytmer, scheman osv. Jag är väldigt dålig själv på att äta regelbundet osv, men min lille kille får mat när han är hungrig osv. Han mår väldigt bra säger alla som träffar honom, så jag får väl lita på det. Rutinerna kommer när han börjar på dagis och jag börjar jobba igen.

följa barnens rutiner= nöjt lugnt barn