Inlägg från: Supersmurfen |Visa alla inlägg
  • Supersmurfen

    Första barnet BF januari 2011

    denimbee skrev 2010-05-31 11:11:21 följande:
    ja huggen eller stickningarna känner jag igen... man blir lite orolig,,, men som sagt skönt att höra att det är fler som har det.... måste ju vara livmodern som växer...  är också i slutet av vecka 7... går in i vecka 8 på onsd... men har sedan igår.... hemskt illamående... trodde jag skulle kräkas på bussen imorse.. och så väldigt ömma bröst...(också sedan igår)...
    Ja det är säkert livmodern som växer... Min barnmorska tyckte då att alla mina symptom va helt naturliga och sa att jag inte behövde oroa mig alls. Verkar när man läst lite som man ska bli orolig om man får väldigt ont och/eller börjar blöda massor.. Fast råkar man ut för missfall så verkar det inte vara något dom kan göra ändå :(. Hemska tanke.

    Ja, jag kräktes faktiskt upp all frukost i morse... Det va första gången! Så ja.. nu börjar lunchen närma sig och jag är verkligen HUNGRIG! Usch. Så länge man inte kräks på jobbet så känns det väl någorlunda okej... Vill inte att dom ska veta ännu..
  • Supersmurfen
    lilja01 skrev 2010-05-31 18:23:08 följande:
    Man kan ju vara lyckligt vetandes också, jag skulle inte bli ledsen och besviken bara för att det har downs, eller någon annan sjukdom. Enda anledningen till att jag skulle göra ett prov är för att vara "beredd"..Jag kommer inte att göra ett fostervattensprov. För jag bryr mig inte, jag älskar mitt barn oavsett - sjuk eller ej.
    Att vara beredd på det redan innan skulle nog vara den enda anledningen för mig också men eftersom jag tror inte jag kommer göra vare sig fostervattensprov eller nått annat sånt test. Är barnet sjuk så är det, kommer ju inte ta bort det oavsett..
  • Supersmurfen
    denimbee skrev 2010-06-01 08:04:18 följande:
    vi har bestämt att vi skall ta reda på om det är en tjej eller kille... min man tror stenhårt på att den är en liten tjej.... men jag har inte fått någon känsla ännu....mannen har alltid varit emot att veta innan bebisen kommer... men har ändrat sig.. jag har alltid velat veta... är alldeles för nyfiken för att vänta.... jag tror att jag har gått ner i vikt...  har börjat röra på mig mer... men äter lite mer... syns inte alls.. det är bara mina bröst så är lite lite större...
    Min sambo tror också att vi väntar en liten tjej, själv tror jag det blir en liten kille. Han säger "hon" hela tiden och jag rättar honom med "han" :).

    Om ni själva fick välja, skulle ni välja vilket kön barnet skulle få då? Ja, självklart vill man ju att barnet ska bli friskt i första hand och man (tror de flesta håller med) kommer älska barnet oavsett kön, men om det gick, skulle ni välja då...?
  • Supersmurfen
    snarthoppasjag skrev 2010-06-01 08:53:26 följande:
    Nej, jag skulle inte vilja göra det eller kanske om jag hade typ 3 killar sen tidigare och verkligen ville ha en dotter. Annars är ju det en av de coola sakerna med att vara gravid att man inte har någon aning om vad som är där inne;)
    Ja, på något sätt, mitt i min otroliga nyfikenhet, är det lite som du säger.. rätt coolt att inte ha någon aning om vad som är där inne.. Fast nog är jag nyfiken!
    denimbee skrev 2010-06-01 08:56:02 följande:
    som du säger så är det ett friskt barn man vill ha, men om man skulle få välja så vill jag  gärna ha en liten tjej!  kommer från en tjejfamilj... har 3 systrar och en bror..
    Jag kan erkänna att jag gärna skulle få en tjej men den sista tiden har jag hittat en riktigt härlig känsla om det skulle bli en liten grabb. Så nu vet jag inte riktigt vad jag hoppas på
    Hondendärknasiga skrev 2010-06-01 08:57:39 följande:
    Jag pratar om trollet i magen som att det är en han...vet inte varför, blir bara så. Mitt undermedvetna kanske:P Min sambo e lite inne på att ta reda på vad det är för kön...han tycker det e lättare att förbereda sig då, kanske han blir annorlunda pappa för en dotter (tror jag helt klart) :D Han e för söt. Själv e jag lite kluven...dels så har han ju rätt i att förbereda sig bättre "göra sig redo för t.ex en dotter", men samtidigt tycker jag att det är ju halva spänningen, att inte veta, förrän BF e gjort.  Får se hur vi gör...hur ska ni göra?
    Vi kommer inte ta reda på könet förren den lilla kommer ut.. Det är riktigt långt till januari känner jag
  • Supersmurfen

    lilja01:
    Jag vet inte om jag kommer få mer än ett barn så på sätt och vis hoppas jag därför på en tjej... Sambon har redan barn sedan tidigare och jag vet inte om jag egentligen vill ha någon superstor familj. Det viktigaste för mig är att barnet får syskon och det kommer det ju få även om det inte blir helsyskon... Så ett till att börja med och sen får vi se hur det blir. Fast som sagt, en liten grabb vore inte så himla dumt heller... Kanske tur man inte behöver välja :-P

    Angelique77:
    Hur kommer det sig att du bor i Rom? *nyfiken* Spännande att höra hur det fungerar i något annat land än Sverige ju! Hm.. har inte så bra koll känner jag, men blir detta ditt första barn?

  • Supersmurfen

    demimbee:
    Det låter bra Och jag tror också att halvsyskon kan vara precis lika värdefulla som helsyskon bara man som vuxen behandlar alla på rätt sätt osv. Vi får se hur det blir med eventuella helsyskon i framtiden, vi börjar med ett (förutsatt att det nu bara är en där inne) sen får vi se vilken väg vi tar i livet....

  • Supersmurfen

    Angelique77:
    Jag har bara varit i Rom en gång men det var helt fantastiskt så jag förstår dig verkligen. Staden är på något sätt magisk och även om jag fick otroliga ryggsmärtor efter alla långa promenader i dåliga skor så skulle jag mer än gärna återvända. Och vilken grej att bara lämna Sverige sådär! Jag har i och för sig också bott utomlands, men på den tiden tog mina föräldrar alla beslut och jag bara hängde med.

    Jag har både halvsyskon och helsyskon, men för mig har skillnaden varit ganska stor. Egentligen har det ingenting med blodsband att göra utan med åldersskillnaden som blev. Tror det är 16-17 år mellan oss och då tar det lång tid innan man hittar varandra på det sättet som syskon ska göra.

  • Supersmurfen

    GravidElla:
    För mig kommer det och går med symptomen. Vissa stunder mår jag så illa att jag kräks och det arbetar som skjutton i livmodern. Andra stunder mår jag som innan jag blev gravid och undrar då om allt avstannat... Men så länge jag inte har ont eller blöder så försöker jag att inte oroa mig... Enligt BM va det iaf normalt att symptomen gick i perioder..

  • Supersmurfen
    Muffe80 skrev 2010-06-03 13:00:54 följande:

    Fler än jag som ser gravid ut? Jag har en liten mage och kan inte ha mina byxor längre...
    tänk om det är tvillingar???


    Jag ser helt klart gravid ut när jag ätit, men efter ett par timmar så har det lagt sig igen... Fast det syns när jag bara har underkläder på mig.. Är i v7+2 idag.
  • Supersmurfen

    Förresten, är alla helt öppna för tvillingar eller finns det någon som verkligen hoppas att det bara är ett barn i magen??

Svar på tråden Första barnet BF januari 2011